Man vill inget annat än att en restaurang som Babusia ska finnas. Att välja ukrainskt känns helt enkelt som en solidaritetshandling i dagsläget. Men den lovvärda kontexten får så klart inte grumla omdömet hos Krogkommissionens utsända, som tar sig till området vid Malmö Live med hopp om riktigt god mat.
Stället är svårt att ringa in vid en första anblick, för det liknar inget annat. Grundaren är omskriven som en ukrainskfödd foodie, hemsidan är insta-chic, adressen är supercentral och ligger granne med exklusiva saluhallen. Men själva matsalen ligger i gatuplanet av ett parkeringshus och inredningen är en blandning av loppisfynd och Ellos interiör. Flätade korgar är arrangerade runt dörröppningen, i taket dinglar girlanger av lökar och arrangemang av torkat vete pryder fönsterbrädor och väggar. Fancy? Not fancy? Budskapen är minst sagt motstridiga. Var har vi hamnat?
Den centralt placerade fotoväggen med porträtt av farmödrar och mormödrar visar sig dock vara ett tydligt ID, som bär genom alla våra besök. Här finns en trygg babusia som vill se oss växa och bli stora och starka och konceptet verkar ha en bred – närmast global – attraktionskraft. Det är fullsatt i restaurangen och minst hälften av sällskapen talar engelska eller slaviska språk med varandra.
Mormorsmat alltså, på ukrainskt vis. Till bords!
Så fort vi beställt dricka – husets bubbel (ukrainska Oreanda 89 kronor) och ett glas pinot noir (Biologist 145 kronor) kommer – helt oombett och gratis – en korg med flera rejäla skivor surdegsbröd och äkta smörkuber. Bjussigt.
Den porlande bruten är härlig och pinoten en fruktig och hyfsat fyllig version av den annars lätta druvan. En bra start, som tyvärr tvärnitar inför de syrade grönsakerna (85 kronor). Surkål, svampiga tomater och trött saltgurka imponerar inte alls och här börjar kvällens gastronomiska bergochdalbana.
För nästa servering är helt ljuvlig! Varma dumplingar – vareneky – fyllda med potatis (139 kronor) som serveras med syrlig smetana, rikligt med dill och härligt saltad, stunsig och smörstekt svamp. Tillfredsställande är bara förnamnet.
Den klara röda borsjtjen (159 kronor) – med rökt päron för den som inte vill ha oxsvans – är också delikat. Rena smaker och rotsaker med fint bibehållen spänst. Mättande svarta bönor finns i botten av skålen och en glänsande brioche gör soppan sällskap.
Vi gillar också grillade auberginerullar med örtig färskostfyllning, vitlök och syrliga tomater (85 kronor). Färskosten är så god att man vill smörja in ansiktet med den, och de hackade valnötterna ger den lilla anrättningen en välkommen crunch.
Det är överlag enkla, trygga smaker, rejäla portioner – och mycket smör. Med så mättande förrätter, ställs höga krav på huvudrätterna. Hungern är långt borta, nu måste vi förföras.
Men det händer inte.
Kyckling Kyjiv (320 kronor) klarar inte utmaningen. Den är fint monterad på potatispuré, men moset är klistrigt och verkar gjord på fel sorts knöl och själva kycklingfilén är hårt friterad och stabbig i köttet. Det persiljekryddade vitlökssmöret som finns i rullen, rinner ut över potatispurén men gör inga avtryck och den gröna skyn som omringar mosberget är bara färg, utan smak. De gröna ärtorna är den enda komponenten som får godkänt av kommissionen.
Smörstekt skåneodlad clarias från Gårdsfisk (285 kronor) är en än djupare besvikelse. Vitvinssåsen smakar bara redning och inget vin, fisken och dess tjocka panering flyter ihop till en gröt och vi hittar aldrig den utlovade grönkålen.
Bäst är det vegetariska alternativ vi provar – fetaostgratinerad portabellosvamp (265 kronor). Hatten är fylld med paprika och spenat och ligger tryggt på en bädd av långbakad rotselleripuré. Det här är en huvudrätt som faktiskt gör jobbet och bryter av lite från den smöriga huvudfåran utan att tappa i värme och omsorg.
En annan humörhöjare är den goda körbärssaften vi provar som ett alkoholfritt avbrott, läskande och frisk (49 kronor).
Ibland kan en pigg efterrättsmeny rädda en recension som står och väger, men här gör de varken till eller från i vår bedömning.
Choklad- eller vaniljglass med tallkottssirap och bovetepopcorn (85 kronor) knäpper visserligen spännande i munnen och ihop med vaniljglassen kommer den skogssmakande sirapen verkligen till sin rätt. Chokladvarianten förtar helt den smakupplevelsen.
Färskostplättarna, eller puckarna – syrnyky (149 kronor) – med sylt och bär är snyggt upplagda på tallriken, men blir för mättande för vår smak. Skönt då med en slät kopp svart kaffe americano (55 kronor) som på mormorsvis serveras med två sockerbitar på fatet. När såg vi det senast på en hajpad storstadsrestaurang?!
Från hedersväggen blickar tanterna i sina ramar och vi landar sammanfattningsvis i en stor portion mysig nostalgi, en rejäl dos värme, men också – som det kan bli hos en påstridigt trugande släkting – känslan av att det kanske blev lite mycket, snarare än riktigt bra.
Ett sista hedersomnämnade innan åkturen är över: Servitriserna är så trevliga på Babusia, snudd på ömsinta, och vill verkligen att vi ska trivas. Må ingen skugga falla över deras engagemang och inte heller över ambitionerna som finns här att lyfta fram och hedra maten från det krigshärjade hemlandet.
Högsta betyg för ansträngningen. Men det blir bara en stark tvåa i matlagningsbetyg.
Läs mer:
Läs fler av Krogkommissionens tester
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!
