Konsert
Molchat Doma
Scen: Fållan, Stockholm
Tre män från Minsk i vita tubsockor och lågskor låter knappast som definitionen av trendigt. Ändå är det fullspikat på Fållan. ”Är ni redo?” undrar sångaren Egor Shkutko innan sista extranumret ”Sudno” brakar loss med svängig basgång och uppdämd allsång till rader lånade av den ryska självmordspoeten Boris Ryzhy. Att låten 2020 blev viral på Tiktok säger kanske mer om ett dystert samhällsklimat än om Molchat Doma.
Sedan genombrottet har den belarusiska trion omlokaliserat sig till Los Angeles och fortsatt turnera världen över. Med långt hår och skägg framstår frontmannen numera som en säregen korsning mellan den ryske mystikern Rasputin, spattig fitnessinstruktör och sävlig sengångare – inte minst när han glider ner i scendiket och smyger omkring där i slowmotion. Mellansnacket stannar i regel vid ett kort ”Spasibo” – tack.
Istället får musiken tala för sig själv. Bandet bygger upp ett osannolikt dansant sväng även i stunder då tempot sänks. Det lite aviga discodrivet kulminerar med ”Discoteque” och ”Tancevat” i skarven mellan postpunk och synthpop. Förmågan att förena melankoli och melodi delar Molchat Doma med gothveteraner som The Cure. Men soundet är också uppenbart filtrerat genom ett sovjetiskt åttiotalsband som Kino.
Låtarna från senaste skivan ”Belaya polosa” fortsätter på den inslagna vägen, men jämfört med de taniga trummaskinsljuden på gruppens två första skivor har beatsen blivit fetare. Albumtiteln (som betyder ”vit linje”) har tolkats som en möjlig en referens till den belarusiska motståndsrörelsens rödvita flagga. Molchat Doma var snabba med att ta avstånd från Rysslands invasion av Ukraina, men har samtidigt varit försiktiga med att uttryckligen involvera sig i protesterna mot Lukasjenkoregimen i hemlandet.
Med texter på ryska och brutalistisk sovjetarkitektur på skivomslagen är gruppens framgångar i dagens läge långtifrån okomplicerade. Längst fram håller ett par fans plötsligt upp en sovjetisk flagga och får snabbt tillsägelse av vakten. Den ideologiska vagheten är ett dilemma, men musikaliskt sett levererar Molchat Doma en hypnotiskt övertygande uppvisning av skimrande synthslingor och stroboskopblinkande gråskalor.
Läs fler musikrecensioner här.
