Efter snart fyra år av lågkonjunktur och stigande arbetslöshet väntar många på en uppgång i svensk ekonomi.
Mycket tyder på att återhämtningen är på gång. Men från vad, egentligen?
Och mot vilket nytt normalläge är vi på väg?
Martin Flodén är professor i nationalekonomi på Stockholms universitet. Han satt i Riksbankens direktion mellan 2013 och 2024 och minns den tid som utgör förhistorien till läget i dag.
Det var ett unikt kapitel i svensk räntepolitisk historia som inleddes 2015.
– Där någonstans insåg vi på Riksbanken att vi måste få tillbaka trovärdigheten.
Efter hård kritik och flera år med en inflationstakt runt noll plockade Riksbanken fram två nya vapen. Styrräntan sänktes till minusnivåer. Samtidigt inleddes stora obligationsköp, QE, för att pressa räntorna ytterligare.
Även om Martin Flodén reserverade sig mot obligationsköpen försvarar han i dag politikens inriktning. Det underliggande internationella ränteläget pekade ner. Mäktiga ekonomiska krafter var i rörelse som Sverige inte stod emot. Och omgivningen började tvivla på att Riksbanken tog målet om 2 procent inflation på allvar.
– Vi behövde föra en mer expansiv politik, säger han.
Fungerade det?
– Det tog ju ganska lång tid, men inflationen rörde sig uppåt. Redan under 2015 såg vi en ganska tydlig effekt på förtroendet för penningpolitiken och på inflationsförväntningarna. Omgivningen såg att nu gör Riksbanken allt de kan.
Åren som följde bildade kulmen på lågränteeran. Och den okonventionella politiken kom att bli mer utdragen än Riksbanken till en början hade trott.
Susanne Spector är chefsekonom på Danske Bank i Sverige.
– Min bild är att den här räntepolitiken bidrog till högre tillväxt, högre konsumtionstillväxt och högre bostadspriser än vad vi annars hade sett. Men med facit i hand skulle jag säga att det kostade mer än den smakade, säger hon.
Minusräntan avvecklades 2019, men kort därefter drabbades världen av pandemin. För att hindra en finanskris inledde centralbankerna en ny och omfattande offensiv för att hålla lånekostnaderna för hushåll och företag nere.
Sedan kom inflationskrisen och kastade omkull räntepolitiken. Riksbanken höjde sin styrränta från 0 till 4 procent.
I dag har Riksbanken satt styrräntan till 1,75 procent, utan planer på att vare sig sänka eller höja den på flera år. Samtidigt är man på väg att sopa upp resterna av QE. I december ska de sista försäljningarna av statsobligationer ske.
Det sätter symboliskt punkt för den gamla räntepolitiken. Högt skuldsatta svenska hushåll står därmed inför en ny verklighet.
– Vi kommer inte studsa tillbaka dit vi var förut. Mycket av den tröga ekonomiska utveckling som vi ser i dag, det är en anpassning till ett högre och långsiktigt mer normalt ränteläge, säger Susanne Spector.
2010-talets superlåga räntor var inte en unikt svensk trend. Men det svenska folket visade sig exceptionellt trendkänsliga.
Mellan 2015 och 2022 ökade ett genomsnittligt hushåll sina skulder med nästan en hel årslön, ungefär 340 000 kronor. Svenska fastighetspriser steg med 70 procent.
Varningsropen hördes tidigt.
I sin egen stabilitetsrapport 2015 – och det var inte första gången – skrev Riksbanken att hushållens snabba skuldsättning ”riskerar den makroekonomiska stabiliteten”.
I klartext: en kraftig samhällsekonomisk baksmälla när räntorna stiger igen.
– Det var därför amorteringskraven och andra begränsningar, som bankernas kvar att leva på-kalkyler, var så viktiga. Jag tror att det hade kunnat gå riktigt illa om hushållen hade haft ännu större skulder, och framför allt om fler ekonomiskt svaga hushåll hade varit mer skuldsatta, säger Martin Flodén.
Hittills har inte heller de riktiga skräckscenarierna slagit in. De senaste åren har svenska bostadspriser sjunkit med 10 procent. Men räntechocken 2022 utlöste ingen krasch. Ekonomin har inte kollapsat.
Däremot är den tidigare tillväxten borta.
– Vi har en svag konjunkturutveckling i Sverige. Det beror ju i hög utsträckning på att hushållen har så höga skulder, säger Martin Flodén, och fortsätter:
– Även om räntenivå nu har kommit ner ganska mycket så tror jag att hushållen är lite brända av den här erfarenheten. Man stramar åt. Framför allt tar man inte nya lån för att renovera huset och så vidare.
Svenskarna fortsätter nu att minska sin belåning. Sparandet är högt.
– Hushållen har i stora drag klarat av den här anpassningen. Men det är tydligt att de är obekväma med de skulder som har byggts upp, säger Susanne Spector.
Hon beskriver samtidigt en djupare omställning. En försiktig skuldsanering, som skapar varaktiga förändringar i svensk ekonomi.
– Under åren med låg ränta strömmade kapital in i mindre produktiva delar av ekonomin, som hushållsnära tjänster och fastigheter. Tittar vi framåt så är det mot mer produktiva sektorer som pengarna kan flöda.
Efter ränteuppgången har bostadsbyggandet i Sverige nästan halverats. Samtidigt har andra investeringar i ekonomin fortsatt. Investeringar i forskning och mjukvara ligger i dag högre än tidigare.
Det kan bli det nya normala, säger Susanne Spector.
– När räntan är högre så blir tröskeln för investeringar högre. Då får man en högre strukturomvandling och produktivitetsutveckling i ekonomin.
Svensk ekonomi ser ut att vara på väg att vända. Kanske på väg mot något bättre. Men en snabb och lätt återhämtning?
– Nej, vi får gneta på med den här anpassningen, säger Susanne Spector.
