Det finns ett antal hörnstenar i Jönssons tränarfilosofi, som autenticitet, glädje och en rak och öppen kommunikation.
Innan vi utvecklar det tar vi dock avstamp i det telefonsamtal som Staffan Jönsson fick i början av januari 2023 när kulstötaren Fanny Roos och diskuskastaren Daniel Ståhl hörde av sig. Jönsson kände båda två väl sedan tidigare. Roos tävlar för Malmö AI, samma klubb som Jönsson är tränare i, och Ståhl har han tävlat mot.
– Och vunnit över, det får du gärna ta med i texten, säger Staffan Jönsson och skrattar.
Likväl var samtalet något överraskande, och budskapet väldigt överraskande.
Kort och gott frågade de om han ville bli deras nya tränare. Paret, som då bodde i Växjö, hade under en längre tid tränat för Vésteinn Hafsteinsson. Nu skulle han flytta tillbaka till Island.
– När de ringde var beskedet så nytt att jag inte hade hört något om Vésteinns planer. Därför blev jag väldigt förvånad, säger Staffan Jönsson.
– Men självklart blev jag lite smickrad över frågan.
Samtalet blev starten på ett nytt kapitel i tränare Jönssons liv.
När DN träffar 44-årige Staffan Jönsson i hans hemstad Malmö är han klädd som en typisk banktjänsteman. Vilket han också är, men numera bara på halvtid för att få vardagen att gå ihop.
Övrig tid är han nämligen klädd i träningsoverall och jobbar som kasttränare.
– Det händer att jag inte hinner byta om innan träningen, vilket kan bli en rolig kontrast när jag coachar i samma kläder som jag har på banken, säger Jönsson och skrattar gott.
När Ståhl och Roos hörde av sig var Jönsson tränare för kulstötaren Wictor Petersson, samt för en ungdomsgrupp. Då jobbade han 80 procent i rollen som kundansvarig inom ett segment med namnet ”Private wealth management” hos SEB.
– I samband med Daniel och Fannys flytt hit till Malmö gjorde vi om tjänsten. Jag är kvar på samma avdelning men jobbar nu som ”relationship manager”.
Några dagar efter telefonsamtalet åkte Staffan Jönsson till Växjö.
– En av grundbultarna när jag ska träna någon är att vi verkligen kan prata om allt. I och med att jag kände båda sedan tidigare visste jag att det inte skulle bli några problem, men jag ville ändå ta det snacket innan vi tog beslut.
– Det gäller så klart båda parterna, de måste också ha samma känsla. När vi hade träffats kände jag mig rätt trygg med att det här skulle fungera på ett bra sätt.
Med dagens teknik är det möjligt att vara coach på distans, och bara träffa idrottarna någon gång i veckan. Men det är inget som tilltalar Staffan Jönsson.
– Jag ville gärna att vi var tillsammans i vardagen, och eftersom jag älskar Malmö och är en stolt malmöit fick de flytta hit, säger han och ler.
Under deras snart två år tillsammans har Jönsson framgångsrikt byggt en stark träningsgrupp med Roos, Ståhl och Wictor Petersson.
Hade du alltid känt dig trygg i rollen som ”udda fågel”?
– De flesta människor söker väl efter hur de vill leva sina liv, och förhoppningsvis hittar de också det. När man har gjort det, och kommit fram till att det här är de värderingarna jag tänker försöka leva efter och så här vill jag bete mig, är det enklare att vara tryggare.
– Ett exempel är när jag vid något tillfälle fick frågan ”hur vågade du ta över som tränare för Daniel som vunnit allt”. Jag hade över huvud taget inte tänkt så. Jag visste att oavsett vilken situation som uppstod skulle vi kunna reda ut den.
Daniel Ståhl återkommer ofta till hur roligt ni har tillsammans i gruppen. Hur skapar man en miljö där glädjen finns med i vardagen?
– Det finns några olika delar i det. Så som jag leder en grupp är det en del av ”hur vill jag leva mitt liv” som jag berättade om tidigare. Som ledare är det mitt jobb att skapa en miljö som ger energi, och där vi har roligt. Grunden är att vi gör det här för att vi älskar det. I det ingår att man också måste vara ärlig mot sig själv och våga ställa frågan ”älskar jag det verkligen eller vill jag välja en annan väg i livet”. Väljer man en annan väg har jag all respekt för det, men är man med ska man bidra med energi och glädje.
– Jag predikar ofta att man ska vara autentisk, och det är en annan viktig del. Jag kan inte vara en människa mot dig, och en annan mot någon annan. Köper man det, ingår det att man också tillåter de andra i gruppen att vara autentiska. Det här är något som det är skitlätt att säga ja till, men som kan vara svårt i realiteten.
– Därför får man varje dag jobba för att forma det så att det inte bara är ord. För det är när det också fungerar i realiteten som Daniel (Ståhl) kan dansa på VM.
– Däremot hade Wictor aldrig dansat på ett VM, och det är inte heller något att sträva efter, för det är inte sådan han är.
– När vi ser varandra för de vi verkligen är skapas en grundtrygghet som gör det möjligt för alla att växa på sitt sätt.
När friidrottsåret 2025 summeras har kulstötaren Wictor Petersson tagit sin första mästerskapsmedalj i ett seniormästerskap, silver i inomhus-EM. Under inomhussäsongen raderade han också ut ett 40 år gammalt svenskt rekord.
Kulstötaren Fanny Roos har under året visat upp en imponerande jämnhet på en högre nivå än tidigare, satt svenskt rekord och blivit VM-femma.
Och en regnig sista VM-dag i Tokyo bjöd 33-årige Daniel Ståhl upp till gulddans.
Diskusfinalen blev en rysare där vädret gjorde att det till och med var tal om att skjuta upp den. Finalisterna fick vänta i två timmar innan det definitiva beskedet kom att den skulle genomföras. En anspänning för alla – utom möjligtvis för Ståhl som bjöd på en regndans.
Vad tänkte du när han tog upp paraplyet och började dansa?
– Jag älskade det. Han ägde hela situationen.
Tränare Jönsson fortsätter att berätta om sina tankar under finalkvällen. När Samoas Alex Rose var klar och överraskande hade säkrat ett brons hade Ståhl fortfarande ett kast kvar.
– När Axel har kastat rusar han och kramar om Daniel. Det var otroligt vackert, men samtidigt står jag som tränare på läktaren och tänker ”men vänta, min kille har ett kast kvar och jag vill gärna att han gör något ännu bättre i det”.
– Till det gör Daniel en hälsningsgest till publiken som tack för att de har stannat inför det kastet. Vilket också så klart är vackert, men jag minns att jag då tänkte att nu måste du backa upp det här.
– Efteråt har jag funderat på det där, och nu har jag en annorlunda bild av det. Där och då var Daniel bara sig själv, och oavsett hur det hade gått är det den autenticitet som jag älskar att se. Han var så trygg i sig själv, och det var otroligt mäktigt.
Ståhl avslutade med att kasta 70,47. Med det säkrade han sitt andra raka VM-guld.
I Malmö regnar det den här dagen. Vilket känns väldigt passande.
När Fanny Roos och Wictor Petersson har en inomhussäsong att se fram emot, har Daniel Ståhl månader av träning framför sig innan han ska tävla igen.
– En av Daniels mest fina sidor är att även en mulen och regnig novemberdag syns det en passion i hans ögon, och målet att bli lite bättre finns där. Då är vi ändå mitt i en grundträning. Han ska inte vara i toppform förrän i augusti.
– Men viktigast av allt för att behålla lusten under långa träningsperioder är gruppen och den dynamik som finns i den. Daniel blir nästan gladare när Wictor eller Fanny stöter långt än om han själv gör något bra. När Wictor satte svenskt rekord grät jag. Nummer två som gjorde det var Daniel.
Tisdagen den 2 december ska Bragdguldet delas ut. Ståhl fick det 2023 efter sitt första VM-guld. Bara fem idrottare har tidigare fått det två gånger.
Om du ska plädera för att Daniel Ståhl ska få Bragdguldet vad skulle du då säga?
– Det senaste guldet tillför andra dimensioner än det han tog i Budapest för två år sedan. Diskus är en fysisk idrott och Daniel är två år äldre samt den situationen som skapades på grund av vädret, säger Staffan Jönsson.
– Men också för det sättet som han ägde hela arenan. Det var som om alla förstod att något speciellt skulle ske. När han sedan säkrar guldet i ”Daniel Ståhl-style” med sitt sista kast så är det för mig själva definitionen av en bragd.
Läs mer: Glädjescener när VM-hjältarna möts av vännerna i Malmö
