Barnrummet på förvaret är bokat från klockan tre på eftermiddagen. Robin, 13, och Ronja, 8, eskorteras in av förvarets personal, förbi dörrarna och in till rummet där Fener Can har satt sig.
Hon kramar om dem och ger barnen var sin kyss på kinden. Känslan av ännu ett besök på förvaret är en blandning av lycka och ledsamhet för alla tre.
Det kala, fönsterlösa rummet förstärker det uppenbara: Robin och Ronjas tid med sin mamma är temporär. Fener Can är frihetsberövad och när de lämnar Märsta om en timme kommer de återigen att vara utan sin mamma.
Fener Can är en av tusentals personer som sattes i förvar under 2024. I dag har hon suttit i sju månader i väntan på att utvisas från Sverige. Fener Can kom till Sverige för 15 år sedan när hennes exman flyttade hit för jobb. Trots att hon både har jobbat och startat familj här, har hon inte beviljats uppehållstillstånd. Efter att hon inte följde ett tidigare utvisningsbeslut sattes hon i förvar. Men utvisningen drar ut på tiden – Turkiet har meddelat att de inte kommer att ta emot en mamma utan sina barn om hon inte vill återvända frivilligt.
Robin och Ronja har uppehållstillstånd genom sin pappa och kommer att kunna stanna i Sverige även efter att deras mamma har utvisats.
Ronja vill helst sitta i Feners knä. Hon gillar hennes doft, den parfym som hon tycker luktar blomma. De dukar upp choklad och läsk på det hjärtformade bordet i mitten av rummet medan de pratar om skolan och proven de båda haft i engelska respektive matte.
Till slut blir det omöjligt att inte nämna det svåra.
– Hon har ju inte gjort något allvarligt brott. Folk som blir dömda till livstid blir inte ens utvisade, så varför ska min mamma bli det? undrar Robin.
Antalet personer som hamnar i förvar har ökat kraftigt de senaste åren. År 2020 togs strax över 2 500 beslut om förvar. Under 2024 fattades närmare 3 700 beslut.
Som en konsekvens har Rädda Barnen under de senaste två åren sett en ökning i antalet kontakter de har med barn som mår dåligt efter att en förälder tagits i förvar.
– Många barn ägnar mycket tid åt att försöka förstå situationen. ”Är det så att min förälder är en brottsling eller inte?” säger Josefine Paulsen, psykolog på Rädda Barnen.
På Rädda Barnens centrum för stöd och behandling träffar hon barn som har en förälder i förvar och som utvecklat psykisk ohälsa som följd. Många av barnen är upptagna av tankar om vad som kommer att hända med deras föräldrar – men också av den verklighet de möter under besöken på förvaret.
– Det handlar ofta om typiska reaktioner på väldigt stark stress, vilket en separation från en trygg förälder i regel innebär för ett barn, säger Josefine Paulsen.
Robin och Ronja berättar att båda har mardrömmar om nätterna. Robin brukar drömma att hans mamma förs bort från familjen och utvisas. På dagarna gör oron det svårare att koncentrera sig i skolan.
– Det känns som att jag inte har levt ett normalt liv i sju månader. Det är som att jag är annorlunda än alla andra barn, säger Robin.
Det är svårt för honom att tänka på annat än vad som kommer att hända med hans mamma. Tankarna går runt i huvudet på honom. Han funderar på varför hon sitter inlåst, men också vad som kommer att ske efter utvisningen till Turkiet.
Att separera barn och föräldrar ska i högsta möjliga mån undvikas av myndigheterna. Det står i barnkonventionen som sedan år 2020 är en del av svensk lagstiftning. Separationen får bara ske när det antingen anses vara för barnens bästa eller om det inte finns några andra alternativ.
När en förälder tas i förvar är risken stor att barnets rättigheter kränks, menar Josefine Paulsen.
– Vi ser återkommande i barnets bästa-bedömningar att man hänvisar till att föräldrar och barn kan upprätthålla sin relation genom att barnet besöker sin förälder på förvaret.
Hon fortsätter:
– Detta hävdar man trots att det är tydligt att förvaret inte är tillräckligt barnanpassat och trots att många barn själva beskriver besöken som förvirrande och skrämmande på grund av att miljön liknar ett fängelse. Utifrån ett barnrättsligt perspektiv har jag svårt att se hur det här håller.
Josefine Paulsen säger att det blir särskilt tydligt i de fall när föräldern sitter i förvar under en längre period. I dag ligger maxgränsen för att vara förvarstagen på tolv månader. En utredning på uppdrag av regeringen har föreslagit att gränsen ska höjas till 18 månader.
Didzis Melbiksis, presstalesperson på Migrationsverket, påpekar att förvaret skiljer sig från fängelser. Även om de intagna inte får lämna byggnaden, har de fortfarande rätt att ha kontakt med människor på utsidan.
Han förstår samtidigt att förvar kan vara en läskig miljö för unga och barn att befinna sig i.
– De ska få den information och det stöd som behövs. Det är vad vi försöker ge till barnen som besöker ett förvar.
Borde förvar barnanpassas mer än vad fallet är i dag?
– Vi försöker anpassa våra besöksrum framför allt, men på sina håll finns det fortfarande en del kvar att önska.
Barnens bästa är utgångspunkten för alla ärenden som berör barn i Migrationsverkets verksamhet, förklarar Didzis Melbiksis. Att unga påverkas när deras föräldrar sätts i förvar ser han dock som ett ansvar som framför allt tillfaller föräldrarna.
– Det är viktigt att komma ihåg att det yttersta ansvaret för barnet ligger hos vårdnadshavaren. Egentligen behöver ingen bli förvarstagen – följer man sitt utvisningsbeslut blir man inte det.
Robin och Ronja kramar sin mamma hejdå och ringer på klockan som låter vakterna veta att de ska följas ut.
Innan de sätter sig i bilen tar syskonen en promenad längs husfasaden.
Rummet som Fener Can bor i ligger på markplan intill gatan. När Ronja ser sin mamma bildar hon ett hjärta med händerna som hon trycker mot gallret framför fönstret.
Läs mer:
Nästan 5 000 kan utvisas när spårbytet försvinner
Kritik mot regeringens snabba tempo i migrationsfrågan
Bröderna utvisas efter 13 år – trots att pappan är svensk
