– Det spelar ingen roll att jag har gjort det här i typ 100 år, jag lär hela tiden mig nya saker. Vilket också är det häftiga. Varje häst är en egen individ som du som ryttare måste lära känna. Göra den resan med en häst är det mest fantastiska som finns.
Nu tar den 50-åriga Malin Baryard Johnsson skämtsamt i något när hon säger att hon har varit med i 100 år.
Men visst är hon en evighetsmaskin som ständigt utbildar nya stjärnor. Som tolvårig ponnyryttare kom hon med i landslaget för första gången. Vägen gick sedan via juniorlandslaget till seniorlandslaget. Därmed har hon nu varit landslagsryttare i 38 år.
– Än så länge innebär en resa för en häst i mitt stall att man ska upp på högsta nivå som tävlingshäst, för det är där jag som ryttare fortfarande är, säger Malin Baryard Johnsson.
– En dag kanske jag gör en annan resa. Om vi träffas här om tio år kanske jag säger att jag är nöjd med att guppa omkring i skogen, men där är jag inte än. Jag är fortsatt motiverad att stå där högst upp på pallen.
I Malin Baryard Johnssons stall hemma på Jonstorps gård står ett gäng lovande hästar som är mellan sju och nio år. Föga förvånande är de ston. Även om Malin Baryard Johnsson under sin långa karriär ridit både valacker och hingstar har hon alltid lyckats som bäst med ston.
Ston har ofta en bestämd egen vilja, men när jag benämner dem som krångliga protesterar Malin Baryard Johnsson direkt.
– Krångliga tycker jag är fel ord, för det är ett negativt ord. Jag skulle snarare säga att de kan vara komplicerade vilket inte är negativt utan mer säger att det är upp till ryttaren att hitta den rätta vägen.
17-åriga stoet Indiana har varit Baryard Johnssons stjärna i många år. Första medaljen tog de 2018 då det blev ett VM-silver i lag. Tre år efter det blev det OS-guld i lag i Tokyo, och året efter VM-guld i lag.
Indiana fortsätter att gör fina resultat men med ålderns rätt slutet närmar hon sig slutet på sin tävlingskarriär, även om pensioneringen dröjer ytterligare en tid.
– ”Indie” kommer fortsätta även nästa år, men eftersom hon som sagt blir äldre och äldre kommer hon automatiskt att göra lite färre tävlingar och startar. Så nästa år kommer fokuset väldigt mycket att ligga på att matcha fram det här lite yngre gänget.
Innebär det att du kommer att tävla mer hemma i Sverige 2026?
– De här yngre har redan gått en del här hemma så det är snarare så att det börjar bli dags för dem att komma ut och se sig omkring i världen. Men då pratar vi om lite mindre internationella tävlingar. De kan inte kastats in i hetluften på femstjärniga tävlingar direkt utan vi kommer att smyga oss uppåt.
Hur lång tid kan det ta att matcha in de här nya hästarna innan de är redo för de största tävlingarna?
– Nu ser det ju ut som det gör i mitt stall med ungefär likadana ston som alla är lite känsliga. Så även om de alla får åka med på samma resa, kommer det säkert vara olika hur de hanterar det. För några kommer det att gå snabbare, medan andra kommer behöver mer tid på sig, säger Malin Baryard Johnsson.
– Det är också det fina med när man inte har bråttom, för det känner jag inte att jag har, att man kan låta var och en av dem få den tid de behöver för att komma till absolut högsta nivån, fortsätter hon.
I den långsiktiga planen finns OS i Los Angeles 2028.
– OS är det finaste vi har, och har man fått uppleva hur det är att vinna ett OS-guld gör man gärna det en gång till, säger Malin Baryard Johnsson med ett leende.
– Så absolut finns OS med i bilden till motsatsen är bevisad.
Det är full fart i Strawberry arena. I torsdags inleddes de traditionella internationella hästtävlingarna som pågår till och med söndag.
Under de här dagarna blandas tävlingar med showinslag och uppvisningar, och i centrum för mycket som sker står Malin Baryard Johnsson.
Inte bara för att hon är en skicklig och framgångsrik ryttare utan också för att hon är tävlingarnas sportchef. Det är hon som bestämmer vilka internationella hoppryttare som bjuds in till den här speciella tävlingen där startfältet är begränsat.
– Jag är otroligt stolt över att vara en del av det här arrangemanget. Det svåra är att inte att få ryttarna att komma hit, det svåra är snarare att välja ut vilka som ska få komma, säger Malin Baryard Johnsson.
Det här är tolfte året som hon dubbelarbetar under Sweden International Horse show.
– Sportchefsrollen gör ju att jag har en ”riktig” jobbtitel också, och inte bara är ryttare, säger Baryard Johansson med ett leende i ansiktet.
Men när tävlingarnas högsta klass som avgörs på söndag kväll, där hon kommer att rida Indiana, är hon inte sportchefen vars högsta prioritet är att de inbjudna ryttarna ska trivas. Då är hon ryttaren som inget hellre vill än att vinna.
– ”Indie” brukar trivas här så jag tänker ge dem en match, säger Malin Baryard Johnsson.
Hon tillägger med ett skratt:
– Kanske har jag vid närmre eftertanke bjudit in ett alldeles för bra startfält.
Läs mer:
Stjärnorna bygger nytt: ”Köpa en häst för massa pengar är ingen garanti”
Guide: Paret tävlar mot varandra – så stor får publikens väska vara
