Sveriges Volkswagen Golf. Ja, så kan man beskriva Volvo V40 i en kort mening. Eller snarare Sveriges Focus. Andra generationen V40 togs fram under Fords ägandeskap och delar chassi och hjulupphängningar med samtida Ford Focus.
Och det är positivt, Focus var nämligen en körglad och duktig typ som stod sig väl i konkurrensen med klassens gigant och namngivare: Volkswagen Golf.
Precis som BMW 1-serie, Audi A3 och Mercedes A-klass ville Volvo V40 vara lite finare än Golf och det gör att man kan prata om vissa storbilskvaliteter i en liten bil. Samtidigt skulle halvkombiformatet uppfylla önskemålen från Volvokunder som tidigare valt C30 eller V50. Någon verklig kombi är dock inte den belgienbyggda Volvon trots V-beteckningen (”V” för engelskans versatility – mångsidig).
Stolarna i lilla V40 är de samma som fanns i de större modellerna från Volvo och de duger för riktiga långsittningar. Förare som är längre än medellängd kan dock störas av den snävt skurna taklinjen som hamnar ovanligt nära pannan trots att man har stolen i lägsta läget. Sittandes i baksätet ter sig framsätenas ryggdel smala och låga men i verkligheten finns kroppsstöttning så det räcker. Nackstöden är tyvärr inte justerbara i höjd men ger ändå fullgott stöd.
Även sett till krocksäkerhet är V40 i paritet med större bilar. Ingen ny Volvo presenteras utan att säkerhetsteknikerna slår på stortrumman och V40 var laddad till tänderna med uppdaterade och för sin tid helt nya krock- och säkerhetsnyheter. Autobromsfunktion City Safety hade funnits tidigare, men var nu standard och uppgraderad till att fungera i farter upp till 50 kilometer i timmen.
Om olyckan ändå skulle vara framme har V40 en aktiv krockkudde inbyggd i motorhuvens bakkant som sträcker sig upp över framstolparna och skyddar en eventuell påkörd fotgängare.
Den som vill ha något lite tuffare kan välja V40 i Cross Country-utförande som har fyra centimeter högre markfrigång och kosmetiska plastdetaljer som ska få den att se terrängvänlig ut. Det är den inte. Fyrhjulsdriven kan den dock vara, i kombination med bensinmotorerna T4 och T5.
V40 har sålts med ett stort utbud av motorer med både bensin- och dieseldrift. Att bena ut hela sortimentet låter sig inte göras här, vi koncentrerar oss hellre på den minsta och tråkigaste av dem alla: D2.
Med D2-motorn blir V40 en sparbössa av rang och kan vara så även som begagnad. Född i en tid då alla tyckte att dieselmotorer var bra miljöval belönades den med miljöklassning och skattelättnader. Den angivna förbrukningen enligt gamla körcykeln NEDC var låga 0,34 liter per mil och endast på långa etapper i lugnt landsvägstempo kan man komma nära den siffran.
D2-motorn är en 1,6-litersmotor byggd av franska PSA-gruppen och de 120-hästkrafterna får man leta efter. Många exemplar har haft problem med igensatt bränslefilter som tvingar in bilen i felsäkert läge med begränsad toppfart. Efter byte ska problemet vara avhjälpt.
Den lite starkare D3-motorn är en femcylindrig Volvo-motor med bättre rykte, men allra bäst är D4-motorn som ingår i Volvos nyare VEA-motorfamilj som dock betingar högre priser.
Ytterligare att tänka på är krånglande låskistor, särskilt i bakdörrarna och främst i kall väderlek. Det är dock ett problem som är snabbt avhjälpt med lite låsolja. Etter värre är oron för kamremmen om man har en dieselmotor byggd 2014 och framåt. Bytesintervallet var från början 24 000 mil, men ändrades oväntat till 15 000 mil, till många ägares förtret.