Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det finns mardrömmar som är David Lynch-bisarra, och det finns såna som är mer Bergmanska och skärskådar dig in på benknotorna och raserar hela din självbild.
Jag vaknade efter en Bergmannare vid fem och låg sen och försökte förlika mig med dess budskap. Att jag inte har någon kärna, och aldrig haft någon.
Dagen var förstörd, så jag tassade ut i vardagsrummet för att inte väcka fru eller hund.
Jag tryckte i gång tv:n. Behövde väl sällskap. Se ansikten som inte visste hur sopig jag är, och inte heller brydde sig överdrivet mycket om saken.
I SVT:s ”Morgonstudion” satt två kvinnliga programledare och intervjuade två unga män som firat triumfer i den udda sporten strandvolleyboll – som jag tjurigt väljer att försvenska den – och jag såg på klockan i tv:ns hörn att det var sju minuter kvar till huvudnyheterna. Inte kunde väl programledarna kavla ut triumfen i sju minuter? En evighet i tv-sammanhang.
Men de gick i land med det. De var utomordentligt kompetenta.
Morgon-tv fyller mig med ett speciellt vemod. Kanske beror det på att jag ibland suttit i ”morgonsoffan”, som det fortfarande kallas, trots att det var länge sen man satt i en soffa.
Låt mig ta dig med bakom kulisserna.
Det är mycket tidigt på morgonen. Du har hämtats av en taxi som susat genom de trafiktomma gatorna. Du har anmält din ankomst i SVT-receptionen och hämtats av en assistent som klickar in dig genom de högsäkerhetsblippiga snurrdörrarna och vallar dig genom korridorerna, tappert småpratande till en början, men hon ger snart upp och du förstår henne.
Du kommer in i ett rum med några nersuttna soffor och färska tidningar på soffbordet. Vid kortväggen står en buffé som hämtad från ett småstadspensionat. Assistenten uppmanar dig att förse dig innan du ska in till sminket, men eftersom det känns obscent att äta frukost med främlingar har du skött om den saken hemma och nöjer dig därför med en kaffe.
Du slår dig ner i soffan och sneglar på den andra väntande. En halvung man med helung frisyr och röd kavaj, han sitter försjunken i sin telefon och är helt klart känd för någonting, han kan vara en nybakad världsartist eller Hälsinglands distriktsmästare i luffarschack, det finns inget sätt att ta reda på saken.
Eller det gör det förstås. Men det är för tidigt på morgonen.
En ny gäst kommer in, en minister som ska försvara en ny reform, han nickar mot oss och sätter kurs mot kaffetermosen. I sällskap har han en pressekreterare som har det inåtvända ansiktsuttrycket hos en person som ständigt har små kugghjul spinnande i ett logistiskt maskineri i bakhuvudet.
Du är nervös som satan och övertygad om att du snart kommer att skämma ut dig, få tunghäfta eller yttra meningar som börjar med ”för det första” och sen inte komma på något ”för det andra” och desperat försöka skyla över misstaget.
Efter det dröjande småpratet i sminket leder assistenten in dig in i studion och du står i dunklet mellan några kameror stora som bandvagnar. På en ö av ljus långt borta sitter programledarna, och du försöker få in i din morgongrusiga skalle att det där utsnittet av ljus och mys just nu kablas ut i slott och kojor, till folk som försöker skingra nattens mardrömmar.
Medan meteorologen sveper med handen över lågtrycken eller sportkillen smattrar sina resultat föses du fram till bordet där programledarna väntar. De säger något lugnande innan de ögnar igenom sina papper. I en monitor lyser texten till deras ”påa” och du försöker att inte tjuvtitta.
Programledarna river sen av dig lika smidigt som de river av ministrar och volleybollmedaljörer, amerikanska masskjutningar och tittarnas vårtecken. Du är som en skiva formfranska i de ålderdomliga brödrostarna som finns på vissa hotell, ett löpande band där du blir allt frasigare och sen spottas ner i en korg. Bakom dig rullar redan nya brödskivor.
Medan volleybollmedaljörerna avlöses av en vårdskandal känner jag hur nattens Bergmannare bleknar bort.
Okej, jag kanske inte har någon kärna. Men jag är i gott sällskap. Efter vårdskandalen kommer ett utförligt glöggtest.
Läs mer av Bengt Ohlsson här.
