Med ett drygt halvår kvar till USA:s mellanårsval har inflytelserika opinionsbildare på högerkanten polariserat sig i frågan om Irankriget, och i veckan avgick Donald Trumps antiterrorchef Joe Kent i protest mot det. Frågan är om det är en ihållande spricka och i vilken utsträckning det skulle påverka Trumps karakteristiskt lojala väljargrupp.
– Bland de allra trognaste så kallade Maga-väljarna är stödet för kriget fortfarande starkt. Splittringen är på en lite högre nivå och har i alla fall inte ännu satt sig bland de bredare anhängargrupperna, säger Dag Blanck, professor i Nordamerikastudier vid Uppsala universitet.
– Men om bensinpriserna fortsätter gå upp på hemmaplan hamnar det i ett helt annat annat läge. Och framför allt om det skulle bli aktuellt att sätta in marktrupper, vilket det faktiskt talas om nu.
Den mest uppmärksammade konsekvensen av Irankriget är just oljepriset eftersom många länder i regionen hör till den globala energisektorns viktigaste aktörer och att en femtedel av all världens olja normalt sett passerar genom Hormuzsundet som nu är farbart endast med livet som insats. Råoljepriset har stigit med 60 procent sedan krigsutbrottet den 28 februari.
Det märks inte minst på bränslepriserna i USA, vilket kan vara en kritisk fråga för Donald Trumps fortsatta tid i Vita huset. Vid sidan av ”inga fler krig” var ett av Trumps mest upprepade vallöften just billigare bensinpriser, men sedan han tillträdde har bensinpriset på macken gått upp med omkring 90 procent och kurvan pekar brant uppåt de senaste veckorna.
– Man vet ju inte hur stort de trogna väljarnas tålamod med de höga priserna är, och det är den stora akilleshälen. Nu har han fört in ett utrikespolitiskt element som han inte talade om alls under valrörelsen, säger Dag Blanck, som tror att Trump har fått spela en roll på världsscenen som han gillar.
– Om han under första ämbetsperioden skulle ”make America great again” så är det nu som att han flyttat spelplanen till världen i stället. Han pratar om Nobels fredspris som han borde få och han startar det där ”Board of peace” som ska ersätta FN. Han ser sig som en stor fredsmäklare och aktör på den internationella arenan.
I ett försök att motverka prisrusningen har nu Vita huset beslutat att häva sanktionerna på iransk olja under en 30-dagarsperiod. Man motiverar det med att 140 miljoner fat olja därmed skulle göras tillgängligt och på något sätt skulle inga pengar hamna i den iranska statskassan, vilket många bedömare ifrågasätter logiken i, från både politiskt och ekonomiskt håll.
Oppositionen passar förstås på att ta poäng på sanktionslättnaden. ”Beslutet ger den iranska regimen en ekonomisk livlina samtidigt som amerikanerna fortsätter att känna av konsekvenserna Trumps krig”, skriver exempelvis demokraten Jeanne Shaheen, viceordförande i senatens utrikesutskott, på X och fortsätter: ”Att säga att presidenten saknar en plan är en underdrift.”
Donald Trump har uttryckt sig motsägelsefullt om Irankriget. Han har exempelvis växlat mellan påståenden om att fienden är totalbesegrad och omvänt att Iran är ett fortsatt hot. Han har både sagt att Israels utlösande attack var en överraskning för honom och att han kände till den på förhand. Han har hävdat att USA klarar sig självt för att sedan efterlysa nödvändig hjälp från andra.
– Jag tror att han inte hade något riktigt mål med det här bortom det övergripande att försvaga Iran, men det har USA haft under många år. Antagligen lockades han av den stora framgången i att tillfångata Nicolás Maduro i Venezuela, men även om man lyckats eliminera stora delar av det iranska ledarskapet har det inte gått lika snabbt och effektivt, säger Dag Blanck.
