Hoverberget sticker upp som en ölstinn jättemage i det jämtländska landskapet längs med Storsjön. I närbelägna Östersund firas Scenkonstbiennal där utvalda föreställningar från hela Sverige spelas på några få minuters gångavstånd från varandra. Men det är först när jag beger mig till denna stolt uppstickande knöl, 70 minuters bussresa därifrån, som jag inser vidden av den plats jag befinner mig på.
Här har Tove Berglund och hennes kompani Oscen skapat den interaktiva ljudvandringen ”Bergets berättelser” där vi rör oss mellan bergets innanmäte – i form av Europas största sprickgrotta – och dess topp, med hisnande utsikt över det kringliggande landskapet.
Det är ett tjurigt berg som möter oss denna premiärdag. Regnet faller hårt och kallt och vandringen blir sträng, även längs de mer tillgängliga sträckorna. I våra lurar presenteras vi för ett sammelsurium av röster där geologi och historia möter politik och poesi som sakta men säkert öppnar oss för berget och dess mysterier.
Under ledning av Tove Berglunds varsamt vackra reflektioner får poesin hos bland andra Jonas Gren, Aase Berg och Eva Stina Byggmästar understöd i passionerat framförda vetenskapliga redogörelser som svindlar med sina tidsperspektiv.
Tack vare Fredrik Jonssons snillrika tekniska komposition skapas ett unikt ljudspår för varje vandrare
Att vi samtidigt får veta att Hoverberget, med sina rika uranhalter, är satt under prospektering och rovdriften på våra gemensamma naturresurser än en gång riskerar att släppas lös, gör bergets ursprungliga motstånd begripligt.
Ändå, eller kanske just därför, är det de lyriska aspekterna av ”Bergets berättelser” jag tar med mig. Den återförtrollning av berget som Tove Berglund önskar oss ges fullfjädrat uttryck i Bernt Karsten Sanneruds sprittande musik och ljuddesign. Här maler sten mot sten, bäckar porlar och naturens krafter frigörs. Tack vare Fredrik Jonssons snillrika tekniska komposition skapas ett unikt ljudspår för varje vandrare som tillåter oss att andas i takt med en plats som vi snart inser att vi knappast förtjänar.
När vi inleder vår vandring uppmanar Tove Berglund oss att gå försiktigt. Det är hög tid att vi hörsammar henne.
Läs fler artiklar av Anna Håkansson och läs fler scenrecensioner
