– Det kommer bli en dundersommar känner jag – vi har ett otroligt fint och starkt lag med både topp och bredd. Nu längtar man ju bara tills att allt ska komma igång ordentligt, sade Kajsa Bergqvist i maj.
Nu – två veckor senare, kan förbundskaptenen stilla sin längtan en aning.
På torsdag är det nämligen dags för Bislett Games i Norge och på söndag Bauhausgalan i Stockholm. Men det finns fler och större tävlingar att se fram emot för Bergqvist och det svenska friidrottslandslaget.
Förutom Diamond League som pågår fram till 28:e augusti, hålls lag-EM i Madrid den 26:e juni. Säsongens största höjdpunkt är naturligtvis VM i Tokyo i september, men det finns en annan tävling som förbundskaptenen värnar om extra mycket.
– Finnkampen är… Värdet på den tävlingen och historiken är så otroligt häftig. Jag satt på läktaren flera gånger som liten och drömde om att en gång få vara med själv. Sen var jag plötsligt med i 15 år och får nu vara med som förbundskapten i stället, säger hon.
Bergqvist fortsätter att prata om den klassiska tävlingen och lägger stor vikt vid ordet ”kamp”.
Mellan 2019 och 2023 tog Sverige fem raka dubbelsegrar, men förra året svarade Finland upp och gjorde detsamma i Helsingfors. Kombinationen av att landslagen numera håller en hyfsat jämn nivå och att friidrotten för ett ögonblick förvandlas till en lagidrott, gör förbundskaptenen extra exalterad.
– Det har ju blivit en otrolig nerv igen, vissa år så har ju Sverige varit klart, klart bättre, och sen har det funnits perioder då Finland har varit klart bättre. Nu är vi så väldigt lika, säger Bergqvist.
– Vi kommer att toppa laget till max – en sån historisk dag vill vi verkligen inte lämna någonting åt slumpen.
Är det ett av de viktigaste uppdragen som förbundskapten – att få ihop det kollektiva trots att det är en individuell idrott?
– Ja, absolut. Vi kommer ju aldrig bli som ett fotbollslag, men om man känner att man har folk bakom sig som stöttar en så finns det mycket större förutsättningar att man kan göra bra resultat.
Förutom friidrottslandslagets stora stjärna, Armand Duplantis som slog sitt eget världsrekord i stavhopp februari, finns det flera andra som stuckit ut resultatmässigt. Bland annat slog Vanessa Kamga det svenska rekordet i diskus i fjol innan Erik Erlandsson satte svenskt inomhusrekord på 200 meter i januari.
Under de senaste månaderna har såväl Andreas Almgren (5 000 och 10 000 meter landsväg), Fanny Roos (kula), Samuel Pihlström (en mile inomhus och 1500 meter), Julia Henriksson (200 meter inomhus), Wictor Petersson (kula inomhus), Henrik Larsson (60 meter inomhus), Sarah Lahti (5 000 meter landsväg) och Suldan Hassan (maraton) slagit svenska rekord.
Förutom rekordhållarna har även bland andra Engla Nilsson (höjdhopp), Thobias Montler (längd), Maja Åskag (längd och tresteg) och Daniel Ståhl (diskus) visat fin form på sista tiden.
– Vi har ju några som givetvis kommer att fajtas om medaljer, men min förhoppning är att några stycken i alla fall flyttar fram sina positioner för att komma lite närmare den nivån, säger Kajsa Bergqvist.
Vill du nämna vilka du då tänker på i första hand?
– Nej, men det är många som skulle kunna göra det.
– Den toppbredden av aktiva som kan vara med och fajtas om finaler i VM och OS-sammanhang – det är ju den gruppen som jag skulle vilja se växer för att kunna ta nästa steg.
