Utsiktsplatsen är en av få saker som redan byggts i vad som ska bli den nya staden Gelephu Mindfulness City. Resten ligger som ett oskrivet blad framför våra ögon: en vidsträckt, låglänt grässlätt i ett område av floder i annars bergiga Bhutan. Indien breder ut sig bara några kilometer bort. Detta var fram till nyligen en avkrok i ett av världens mest gåtfulla och isolerade länder.
Här på slätten ska framtiden byggas, enligt Kung Jigmes holistiska vision.
Kungen vill skapa ett frifräsande ekonomiskt centrum från grunden. En stad med vattenkraft, grön teknik, AI, innovationer och entreprenörskap som också ska erbjuda invånarna ro för själen. Den Oxford-utbildade monarken berättade om sin framtidsplan på ett fullsatt idrottsstadion i huvudstaden Thimphu för ett drygt år sedan. Åskådarna tappade hakan.
Kung Jigme Khesar Namgyel Wangchuck styr över ett land, till ytan lika stort som Småland och Skåne tillsammans och inklämt mellan Kina och Indien. Bhutan är till över 70 procent täckt av skog och brukar presenteras som världens enda nation utan klimatutsläpp. Skogen suger upp mer koldioxid än vad landets 790 000 invånare producerar.
Bhutan har tidigare inte brytt sig om omvärlden – inte ens räknat utveckling i bnp – utan har gått en helt egen väg. Kungens pappa införde ett lyckoindex, Gross National Happiness, på 1970-talet. Det blev landets måttstock på framgång, och en av få saker som gjort den otillgängliga, buddistiska nationen känd i omvärlden.
Men så särskilt lyckliga har unga välutbildade bhutaneser inte känt sig de senaste åren. I stället har runt 70 000 emigrerat till framför allt Australien i jakt på jobb.
***
Lotay Tshering, landets före detta premiärminister, är utsedd till guvernör för den grandiosa planen. Vi träffar honom på platsen för framtidsstaden, där han på sitt kontor gör sig till talesperson för hur kungen tänkte när han kläckte idén.
– Han gick på de bästa skolorna och universiteten och hade exponerats för omvärlden när han kom tillbaka och blev kung. Då reste han runt i landets alla delar, sov över i byarna, åt mat med invånarna och lärde känna dem. Vi alla älskar honom.
Det låter som början av en saga. Fotografier av kungen och hans familj syns på murar och väggar över hela landet.
Gelephu Mindfulness City, GMC, är tänkt att locka en skara av internationella företagare och investerare, cryptoentreprenörer, AI-experter och andra förmögna utlänningar, pensionärer och digitala nomader. Inte minst är planen att övertyga unga bhutaneser att flytta hem igen.
Staden ska rymma en miljon invånare, fler än vad som bor i landet i dag.
Guvernören är på ett sprudlande humör och radar upp punkter som sattes på pränt i ett tidigt skede.
GMC ska bli en av de bästa platserna på planeten. Det ska bli en av de grönaste städerna i världen. Om du är miljövän och naturälskare ska det inte finnas något bättre ställe på jorden. GMC ska bli en av de renaste, säkraste platserna. Det ska finnas sjukvård i världsklass. Och stadens lagar ska bli väldigt gynnsamma för investerare, uppfinnare och startuppbolag.
Han talar som om det handlar om Shangri-La – den fiktiva plats i paradiset, som författaren James Hilton beskrev i boken ”Bortom horisonten” från 1933. I dag mest använt som begrepp för en tillflyktsort från det moderna samhället.
Guvernören, klädd i traditionell gho, en knälång mantel med långa ärmar och lös passform, formulerar själv den avgörande frågan: Vad är det för vits med fri utbildning om de unga lämnar landet?
Han säger att Kung Jigme vet att världen förändras och att Bhutan inte gjort det lika fort.
– Ett land är som en människa. Vi har olika behov när vi är 20, 50 och 80 år gamla och måste anpassa oss.
– Utan den här förändringen hade vi blivit ett eremit-land för bara munkar och gamla i framtiden, säger Lotay Tshering.
***
Bhutan har aldrig tidigare tillåtit att utlänningar får permanent uppehållstillstånd eller kan äga fast egendom. Landet håller hårt på buddismen, kulturen och sina traditioner. Turister har fått finna sig i att betala en särskild avgift för hållbar utveckling, för närvarande 100 dollar per natt.
Landets nya öppenhet sammanfaller med att Donald Trump vill isolera USA mer från omvärlden. Bhutan väljer att gå i motsatt riktning för att få fart på sin ekonomi.
– Målet är att få hit globala talanger, människor med idéer som kan arbeta tillsammans. Vi tar hit de bästa och gör dem till chefer och ministrar, säger guvernören.
Han tror att de som vill göra affärer med garantier i flera generationer särskilt kommer att lockas av förutsättningarna.
– För GMC kommer inte styras av politiker och störas av valkampanjer och bristande kontinuitet utan ledas av fackområdesexperter från hela världen.
Däremot är tidshorisonten för hela bygget oklar.
– Vi har redan börjat – och det finns inget slut. Det kommer bara att fortsätta. Men för etapp ett, då vi ska bygga en internationell flygplats, vägar och broar, räknar vi med tio år.
Bhutan i stort kommer fortsätta att ledas som tidigare av regeringen från huvudstaden Thimphu. Bhutan förblir Bhutan med sina traditioner. Däremot ska den nya staden – den som än så länge mest består av ett bördigt gräsområde på låglandet – bli en ”speciell administrativ region” med stort självstyre, ungefär som Hongkong och Macau. Ytterst fungerar det som ett test.
– Den största svårigheten för oss blir att handskas med succén, för den riskerar att göra folk självgoda och lata, när kungens önskan är att framgången ska få alla att jobba hårdare.
Kung Jigmes tal på idrottsarenan har satt ett bestående avtryck i 22-åriga Namgay Pelmo. Vi träffar henne på en takbar i Thimphu en lördagkväll när hon spelar biljard med sina vänner.
Hon har varit på ett utbytesår som student i Kentucky i USA, men bestämt sig för att inte följa strömmen av unga som flyttar utomlands.
– Min dröm är att bli en del av den strategiska planeringen i Gelephu Mindfulness City i framtiden, säger hon. Den staden blir avgörande för att behålla min generation i landet.
Nästan hälften av befolkningen är under 30 år. Ungdomsarbetslösheten var 29 procent 2023, enligt officiell statistik.
Namgay Pelmo ger en vink om vad som väntar unga som i dag söker arbete: Konkurrensen från tiotusen välutbildade som slåss om ett hundratal jobb hos myndigheterna. Som inte heller betalas som de borde.
– Lönerna är för låga. För nyutexaminerade runt 30 000 ngultrums (motsvarande cirka 3 300 kronor i månaden) och av det går hälften till hyran.
Namgay Pelmo har just tagit examen och redan fått ett jobb som internrevisor hos landets superkonglomerat Druk Holding Investment. Bolaget förvaltar regeringens pengar och är djupt involverat i projektet med den nya staden. På takbaren viskar en av killarna i gänget om sin kompis i mitt öra att hon är en av de smartaste personer han känner.
Västerländska influenser var länge utestängda. Tv:n kom till Bhutan först 1999, några år innan Namgay Pelmo föddes.
Vid biljardbordet på kvällen bär hon själv västerländska kläder. Under arbetstid däremot alltid en kira, en ankellång klänning som sveps runt kroppen. Det är en av sakerna som hon aldrig skulle byta bort ur sitt traditionella liv.
– Det är bekvämt med västerländska kläder, men i den klassiska klädseln känner jag mig stolt och vacker, säger hon.
I en studentkorridor på it-universitet Gyalpozhing i östra Thimphu sover, studerar och arbetar Ugyen Dhendrup.
Just därför har han Mark Zuckerberg som förebild, säger han om Facebookgrundaren som bodde i studentrum på Harvard University när han utvecklade idén som spreds över världen.
24-åringen i Thimphu har redan fått priser för sina AI-lösningar.
Jigme Tashi Namgyal, 23, är en annan av landets unga tekniska begåvningar. Han har i sin tur hämtat inspiration av Elon Musk.
– Jag ser upp till honom eftersom han är en risktagare. Han presenterar inte bara en innovation utan försöker förändra hur världen fungerar.
Båda säger att de byggt AI från grunden på ett nytt, inhemskt sätt. De tillhör den första generationen som skapat start up-bolag.
Av alla vi träffar under vår resa i Bhutan är Lila Maya Poudel en av få som är lite kritisk till det enorma projektet. Hon och hennes familj bor på grässlätten där den nya staden ska byggas. De odlar betelnötter och föder upp boskap. Hon har bott här i hela sitt drygt 40-åriga liv. Nu blir de tvingade att flytta och börja om på en plats som ligger sju timmar bort, säger hon.
Annars har kung Jigmes entusiasm smittat många. Visionen är häpnadsväckande. Att genomföra den i praktiken är däremot lättare sagt än gjort.
Ujjwal Deep Dahal är vd för Druk Holding Investment, DHI, bolaget som just anställt 22-åriga Namgay Pelmor som internrevisor och som är djupt inblandat i satsningen på Gelephu Mindfulness City.
Han bär en stor del av ansvaret för att det hela inte slutar med en krasch.
För även om utländska investeringar och experter ska driva projektet på lång sikt är DHI den första stora aktören som måste göra rätt. Företaget ligger bakom 30 procent av landets bnp, äger vattenkraften i Bhutan, banker, flygbolag, it- och telekombolag – och ska investera i energiförsörjningen av staden.
Bhutan har vattenkraft och skog i överflöd. Landet är en pionjär inom cryptovalutor. Innehaven av bitcoin värderas till världens fjärde största. Kritiker utomlands oroar sig för att den nya staden kan dra till sig illegala pengar från utländska företag, men även från länder som står under västerländska sanktioner. Bhutan har försäkrat att alla investerare kommer att kontrolleras noggrant.
Vad Bhutan saknar är, enligt Ujjwal Deep Dahal, tillgång till internationella förbindelser. Närmaste hamn ligger i Calcutta, 15 timmars bilväg bort.
– Men snart blir vi anslutna till Indien med järnväg och en sexfilig motorväg, och vi bygger vår egen flygplats.
Helt avgörande för att lyckas, hävdar han, blir tankesättet, både bland bhutaneser och globala riskkapitalister.
– Vi behöver hitta en tidig stor internationell investerare som delar vår livssyn och våra värderingar. Staden ska bygga på mindfulness. Samtidigt ska den ge ekonomisk utveckling – och för det krävs innovationer och entreprenörskap.
I grunden handlar det om att ge Bhutan nytt ljus genom en brygga till Indien, inte helt olikt hur Hongkong fungerar för Kina.
I potten ligger landets framtid.
Det som sedan fungerar bäst i den nya staden kommer att testas i hela Bhutan, enligt vd-n för Druk Holding Investment.
– För i hans majestäts långsiktiga vision ligger att vi om 40 år har ett enda system i hela Bhutan.
De båda unga AI-entreprenörerna känner sig extra inspirerade. Ugyen Dhendrup från studentkorridoren säger att Bhutan saknat berättelser om start up-företagare, som det är fullt av i Silicon Valley, eftersom kulturen saknats.
– Mitt mål är att vi ska lyckas ändra på det så att vi själva sporrar andra unga.
Jigme Tashi Namgyal spänner bågen ännu hårdare:
– Vi ska bli den första enhörningen i Bhutan, säger han om sitt bolag – det vill säga det första företaget som börjar som start up och sedan värderas till mer än en miljard dollar.
