Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det är en sensation att ett abstrakt verk av Hilma af Klint är till salu på öppna marknaden, för första gången på drygt tre decennier. En oljemålning på duk från 1920, med titeln ”Ser III No. 5”, ropas ut på Bukowskis moderna auktion på torsdag för 6-8 miljoner kronor. Efter visningen i New York förra veckan och nu i Stockholm är förhandsintresset stort, enligt Louise Wrede, chef för konstavdelningen.
Hilma af Klints motiv är uppbyggt av geometriska former i klara färger och liknar ett hus, krönt av en cirkel. En blå kvadrat symboliserar kvinnan och den gula intill mannen, medan halva bakgrunden är ljus och den andra mörk enligt samma dualistiska princip.
Verket tillkom under en frenetisk skaparperiod, då 85 målningar slutfördes på bara några månader. Under denna period utforskade konstnären Rudolf Steiners rosenkreuziska läror och tolkade Teosofiska samfundets sigill, parallellt med studier av atomens uppbyggnad. Det resulterade i sju serier med geometriska figurer, symboler och tecken i skiftande konstellationer.
Den nu aktuella målningen är en fint balanserad komposition, endast 38 cm hög – men Bukowskis värdering ser många med mig ändå som försiktig med tanke på konstnärens nuvarande världsrykte som abstrakt pionjär. Verket har dessutom varit utställt elva gånger, första gången 1986 på epokgörande ”The spiritual in art” i Los Angeles och senast på Stockholm art fair i Sollentuna 1994 i Galleri Söderlunds bås.
Trots att Hilma af Klints postuma segertåg då hade börjat var intresset svalt. Galleriet sålde målningen först året därpå för 60 000 kronor till en privat samlare, vars arvtagare nu är säljare.
Vän av ordning undrar förstås hur denna försäljning kan vara möjlig – den är väl förbjuden? Stiftelsen Hilma af Klints verk äger ju nästan hela hennes produktion, med undantag för tidiga, realistiska verk och några enstaka sena akvareller (som ”Mjältens kraft” såld på Stockholms auktionsverk för rekordpriset 1,96 miljoner kronor 2019).
Av Bukowskis pressmaterial framgår det dock att stiftelsen avyttrade ett fåtal verk i början av 1990-talet, närmare bestämt fyra stycken. Enligt artprice.com blev två av dem sålda på Sotheby’s i Amsterdam 1992, för ungefär samma summa som på Galleri Söderlund.
Stiftelsens styrelse beslutade sig för denna försäljning när Gustaf af Klint var ordförande. Enligt stadgarna får stiftelsen inte sälja de centrala ”Målningarna till templet”, 193 verk från 1906–1915. Enskilda verk därefter får däremot avyttras ”i syfte att inbringa medel för att underlätta omhändertagandet och vården av de kvarvarande delarna av verket”.
Försäljningarna på 90-talet finansierade en modern lagerlokal i Järna för stiftelsens enorma konstskatt, närmare 1300 verk, och är alltså juridiskt helt i sin ordning. Trots det har infekterade strider i frågan pågått länge.
Jag har själv tidigare skrivit att enstaka försäljningar av verk i stiftelsens ägo kan vara motiverade, exempelvis för att bekosta viktigt underhåll – fast det måste göras med urskiljning. Det lär finnas kopior i samlingen men framför allt mängder av akvareller tillkomna efter 1920, då af Klint övergivit sina geometriska abstraktioner och övergått till ett konstnärligt mindre intressant akvarellmåleri i antroposofisk anda.
Nu gör det mig faktiskt mörkrädd att stiftelsen valde att avyttra fyra av åtta verk i samma serie och därmed bryta en svit. I Bukowskis särtryck inför auktionen går det att se hela seriens intressanta utveckling och därmed det olämpliga i att splittra den. Särskilt som det aktuella verket ingått i betydelsefulla utställningar, som bäddade för af Klints världssuccé.
Om stiftelsen framöver ska avyttra fler verk måste det göras med hjälp av oberoende konstexperter, så att skaderisken minimeras. Auktionsföretag är visserligen proffs på marknadsvärderingar men de är särskilt svåra när det saknas jämförbara sålda objekt.
I det sammanhanget kan man diskutera Bukowskis auktion i oktober på tre målningar och nio skulpturer av Jonatan Leandoer Håstad.
Han är världsberömd som artisten Yung Lean men helt oskolad som konstnär och ny på marknaden. Målningarna såldes en bit över utrop men de keramiska skulpturerna var på tok för högt värderade – de som såldes gick för halva utropet medan hela fem återropades.
Torsdagens auktion på Hilma af Klints målning lär bli en rysare.
Läs fler texter av Birgitta Rubin och mer om konst.

