Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I sista sekund har kulturdepartementet lämnat besked om inriktningen och styrningen av Moderna museet, där Arkdes och Statens konstråd redan vid årsskiftet ska inordnas i samma myndighet. Nog är det en smärre bomb att Handelshögskolans rektor Lars Strannegård, en företagsekonom, utsetts till ordförande för den styrelse som i linje med nyliberal ideologi och New public management blir ett slags överrock till den nya konstmyndighetens tre avdelningar.
Strannegård har dock fått mycket goodwill i kultursektorn för sitt idoga arbete med att föra in humanistisk bildning, främst litteratur och konst, i undervisningen på Handelshögskolan, där också ansedda konstnärer fått inreda klassrum.
Det bådar även gott att några av styrelsens sex utsedda ledamöter är särskilt sakkunniga. Maria Lind som är chef på KIN museum i Kiruna har lång erfarenhet av ledarskap på konstinstitutioner, såväl internationellt som i Sverige, 1997–2001 dessutom som intendent på Moderna museet. Gitte Ørskou är som överintendent självskriven i styrelsen och relevant kompetens har säkert Annie Lindberg, chef för Skissernas museum i Lund.
De övriga ledamöterna vet jag inget om men det säger något om kulturdepartementet att man plussat på styrelsen med ytterligare en ekonom, Mats Sjöstrand som är före detta generaldirektör för Skatteverket. Det ligger i linje med att utredningen av den föreslagna sammanslagningen gjordes av en tjänsteman som vid utnämningen var generaldirektör för Patent- och registreringsverket.
I den så kallade utredningen vimlar det av fel och missuppfattningar. Därtill påståenden om sammanslagningens fördelar byggda på oriktiga tillrättalägganden, missvisande internationella jämförelser och bristande bevis för synergieffekter. Läs resursbesparingar.
Trots massiv kritik från remissinstanserna om att beslutsunderlaget i utredningen är uselt och saknar en väl underbyggd analys (vilket kan strida mot grundlagens så kallade beredningskrav), väljer nu regeringen och kulturdepartementet att till stor del följa utredarens förslag. Men kulturminister Parisa Liljestrand (M) hävdar i torsdagens pressmeddelande att myndighetens nya utformning ”till del skiljer sig från utredningens förslag”.
Vad jag kan se är den delen pytteliten – sju i stället för nio personer i den nya styrelsen. Och utredningens fantasilösa förslag att kalla den nya myndigheten för ”Moderna” har nu övergetts till förmån för… taaada: ”Moderna museet”.
Det övergripande syftet med sammanslagningen sägs vara att öka effektiviteten i staten genom att minska antalet myndigheter, något regeringen anförde i budgetpropositionen för 2024. Detta mål verkar vara helt överordnat vad som är bra för verksamheten – men kulturministern påstår i nämnda pressmeddelande att ”organisationsförändringen kommer att leda till nya och starka kulturupplevelser för medborgarna”.
Denna nonchalanta inställning till sakkunnigas oro för maktkoncentration och försämrad konstnärlig mångfald, liksom försvagning av de mindre institutionernas ansvarsområden, är det mest upprörande jag varit med om under mina 40 år som konst- och kulturskribent.
Sannolikt påverkas också arbetsmiljön negativt när en sammanslagning tvingas igenom utan brett stöd från personalen på de berörda myndigheterna. Att priset för sammanslagningar i princip alltid blir högre än beräknat visar tidigare erfarenheter, vilket resulterar i att pengar måste sparas på verksamhet och kanske även på personal.
Magasin K har i tre artiklar visat att det redan nu råder allvarliga arbetsmiljöproblem på Moderna museet. Fackrepresentanter förmedlar vittnesmål om en otrygg arbetsplats med hård personalpolitik och hierarkisk organisation, där de som framför kritik sägs riskera repressalier.
På senare år har museimyndigheter övergett bruket av styrelser i toppen av organisationen. Inte sparar de pengar – men en styrelse ökar i alla fall att insynen på en myndighet, vilket i detta fall kan vara positivt.
Läs mer:
Handelsrektorn Lars Strannegård ny ordförande för Moderna museet
Det regeringen vill driva igenom är skandalöst svagt underbyggt
