Det är en morgon i slutet av maj. Malmös himmel är täckt av vita, fluffiga moln. I ett radhus, inte alltför långt från havet, dukar Bjarke Stenbæk Kristensen fram kaffekoppar.
Köksbordet fungerar även som arbetsbord. Pennvässare, papper, blyertspennor makas tillfälligt åt sidan. Det är här den 39-åriga författaren och illustratören sitter och skissar uppslagen till sina bilderböcker.
– Jag arbetar med billiga pennor och papper, allt för att tröskeln ska vara så låg som möjligt. När jag skissar fram någonting nytt så låter jag händerna leda snarare än tankarna på vad det ska bli, säger han, som just nu drar upp linjerna till sin tredje helt egna bilderbok.
Med åren har han, som är uppvuxen i ett stort kollektiv utanför danska Århus och sedermera utbildad vid designskolan i Kolding, liksom vid Konstfack i Stockholm, lärt sig att lita allt mer på sin intuition. Den egna inre rösten. Tecknandet som kommer när han slutar att tänka.
– Varje skapande människa har både en magiker och en magister inom sig. Men det gäller att inte låta den där kritiska magistern komma in för tidigt i processen och i stället låta magikern arbeta ostört, så långt det är möjligt. Annars skulle det inte bli några böcker alls, förklarar han.
Hittills har det blivit två. Debuten ”Ålens nyckel”, en magisk saga om vikten av att få dra sig undan från en stökig och högljudd vuxenvärld, kom så sent som i fjol och charmade så väl kritiker som läsare.
Med Sven Nordqvist som husgud, en dragning åt gröna toner, ett gott öga för skräp så väl som slingrande växtlighet, en lågmäld berättarstil och en älskvärt skev sjuttiotalsestetik mutade Bjarke Stenbæk Kristensen raskt in ett eget hörn åt sig själv på den svenska bilderboksscenen.
Nu, lagom till att uppföljaren når bokhandeln, belönas han med Lennart Hellsing-stipendiet.
– Det känns fantastiskt, säger han. Jag blev väldigt överraskad.
Drömmen om att göra bilderböcker har han haft länge. Ändå dröjde det tio år från att han tog examen vid Konstfack tills att han äntligen debuterade. Däremellan gjorde han allt möjligt. Som att arbeta åt Cartoon Network, rita typsnitt till Roy Anderssons film ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron” och skapa animationer för Det Kongelige Teater i Köpenhamn.
– Underligt nog var det först när jag gav upp drömmen om att göra bilderböcker som saker började hända. Kanske för att jag helt enkelt slutade försöka göra andra nöjda och i stället började skapa de berättelser jag själv ville läsa.
Lennart Hellsing är en förhållandevis ny bekantskap, medger han. Det var först när Bjarke Stenbæk Kristensen träffade sin blivande fru på den danska designskolan och sedan bestämde sig för att flytta med henne till Sverige som han kom i kontakt med den jovialiska författaren.
– Innan dess hade jag främst läst Halfdan Rasmussen, som är lite av Danmarks Lennart Hellsing. Men när vi fick vårt första barn upptäckte jag ”Krakel Spektakel” via en serie på SVT. Min dotter och jag tittade enormt mycket på den. När hon skulle sova ville hon att jag skulle sjunga sångerna för henne. För mig blev Hellsings dikter, ramsor och visor en väg in i det svenska språket.
Även om Bjarke Stenbæk Kristensen fortfarande skriver sina manus på danska så har den Hellsingska rytmen och språkglädjen inspirerat honom, säger han.
– Jag tänker på hans böcker som ett sorts hyllning till språket. Lennart Hellsing visade att ord kan vara väldigt roliga, eller bli roliga för att de låter roliga, eller för att de helt enkelt är påhittade. Den där komiska känslan och tajmningen, ihop med allvaret, har jag velat ta med mig in i mina egna böcker.
En bit bort, på bordet i vardagsrummet, ligger originalmålningarna till Bjarke Stenbæk Kristensens nya bok ”Biografen vid världens ände”. Den handlar om forskaren Nadine som bor på en enslig ö långt ute i havet. Hon är närmast besatt av att hitta liv i universum och har mängder av maskiner som hon kan se ut i rymden med.
– Nadine har bara ögon för stjärnorna och rymden långt däruppe. På sätt och vis har hon redan lämnat jorden. Allt arbete har fått henne att glömma vem hon var innan hon stängde in sig i sitt forskartorn, säger Bjarke Stenbæk Kristensen och tillägger;
– Jag ville skapa en karaktär som liksom fastnat i sina egna tankar. Det är ett intressant dilemma tycker jag. Om man sitter fast i sitt eget huvud har man en tendens att glömma bort att det finns andra människor, att möten med andra är det som trots allt skapar mening i våra liv.
En dag kliver tre skrotsamlande barn in i hennes tillvaro.
– Snart börjar hon minnas vad som är viktigt på riktigt.
Läs mer: Aron Landahl får Lennart Hellsing-stipendiet 2024
