”Den gyllene tidsåldern” kallar Trump sin andra mandatperiod. Det har fått en bokstavlig innebörd i Vita huset:
Sedan maktövertagandet i januari har Joe Bidens sobra inredning fått ge vika för en stil som skimrar av ”konungligt maktmissbruk och strävan efter hämnd”, för att citera New York Magazines analys av den förgyllda interiören.
Var besökare än fäster blicken i maktens centrum strålar det: bastanta vaser och urnor i guld pryder spiselhällen i Ovala rummet, präktiga guldkeruber vaktar över dörrposter, glasunderlägg med Trumps namn i gyllene versaler prålar på avställningsbord, kakelugnens delikata sniderier har fyllts av guld och överallt på väggarna runtom Västra flygeln skimrar schabloner i guld.
Folkets hus på Pennsylvania Avenue 1600 i Washington DC påminner allt mer om Mar-a-Lago, presidentens överdådiga bostad och privata medlemsklubb i miljardärernas West Palm Beach. Det är ingen slump: tidigare i våras lät Trump flyga upp sin så kallade ”guldkille” från Florida på presidentplanet Air Force One, en finsnickare som nu under Trumps övervakande är i färd med att förgylla Ovala rummets alla vinklar och vrår.
Varje amerikansk president sätter sin egen prägel på ytskikten i Vita huset. Tapeter, gardiner och mattor byts ut. Men Trumps renovering är mer genomgripande än så: utöver guldet avser han att plattlägga Rosenträdgården, för att kvinnliga besökare inte ska fastna med sina stilettklackar i gräset och för att Trump uppskattar att äta middag utomhus. Han undersöker möjligheten att bygga en balsal i presidentpalatset och vill resa jättelika flaggstänger utanför.
Dessa pågående förändringar är mer drastiska än ingreppen under hans första mandatperiod. Det speglar hans politiska utveckling. Den här gången tycks Trump fast besluten om att omvälva den amerikanska rättspolitiken, säkerhetspolitiken och utformningen av välfärden. Trump ska lämna bestående avtryck i världen. Och genomgående avser han att stärka presidentmakten på institutionernas och maktdelningens och alliansernas bekostnad.
I den bemärkelsen korrelerar guldreformerna i Ovala rummet med dekreten han undertecknar i den förgyllda miljön: såväl interiören som politikens innebörd gör ämbetet mer konungsligt.
De estetiska excesserna speglar också budskapen på sociala medier, där Trump återkommande sprider AI-genererade bilder av sig själv i kejsarliga skepnader.
Filmen som gestaltar presidentens vision om Gazaremsan som ett privat fastighetsparadis rymmer en högrest staty föreställande Trump som gyllene patron. Häromdagen spred Vita huset ett porträtt av Trump som påve, iförd förgylld mitra och med ett rejält guldkors om halsen. I samma anda reproducerade Trump ett falskt omslag från Time magazine där han framträder mot bakgrund av New Yorks skyskrapor iförd guldkrona ovan rubriken ”Länge Leve Konungen”.
Journalisten Katy Waldman – som fördjupat sig i Trumps bruk av AI-bilder – betraktar presidentens lek med konungsliga skepnader som ett sätt att omstöpa verkligheten efter Trumps auktoritära fantasier.
”Gaz-a-Lago” – ett Trumpägt Mar-a-Lago i Gaza City – är ett spadtag närmare verklighet efter AI-filmen där han och Elon Musk jonglerar med dollarsedlar mot en fond av guldskimrande fastighetskomplex. Kanske ska man förstå förgyllningen av Vita husets interiörer på samma sätt: guldet förvandlar gradvis presidenten till kung; om väggar, golv och tak skimrar i guld är det till slut bara kronan på ämbetsinnehavarens huvud som fattas.
I en färsk intervju med Fox News Laura Ingraham gör Trump ett stort nummer av att guld inte kan imiteras. Ingen kulör, hävdar han, skapar samma sken som äkta guld. Det påståendet tycks tillbakavisas av Trumps hela värld, som skimrar i bladguld, från logotypen på hans privatjet till fasaden på hans hotell i Las Vegas. Men budskapet är tankeväckande: det implicerar att de olika guldinkarnationerna av honom – som påve, eller fastighetspatron i Gaza, eller som amerikansk monark förtjänt av en tredje mandatperiod – är autentiska. Guldet i porträtten är ju äkta.
Trumps begär efter guld har uppmärksammats av utländska ledare i behov av amerikanens välvilja. I februari dök Benjamin Netanyahu upp i Vita huset med en förgylld personsökare som gåva, en blinkning till den israeliska säkerhetstjänstens sprängning av personsökare i Libanon. Samma månad överlämnade Japans premiärminister Shigeru Ishiba en samurajhjälm i guld. Storbritanniens ledare Keir Starmer var snäppet slugare och mer subtil: på besök i Ovala rummet överlämnade han ett brev från Kung Charles med en inbjudan till Buckingham Palace: Trump blev själaglad och i veckan belönade han Storbritannien med ett utkast till handelsavtal.
