Här är en hypotes om Trumpadministrationen:
När den når avgörande framgångar – som den tillfälliga eller bestående freden i Gaza – är det för att Trump personligen tagit ett steg tillbaka och lämnat det finstilta i händerna på sina mest betrodda tjänstemän.
I Ukraina, däremot, verkar Trump mån om att själv mäkla fred. Under fredagens besök av Zelenskyj i Vita huset sade Trump att han ser framför sig en förhandling mellan Ukraina och Ryssland där han själv sitter med i rummet som tredje part.
Det är inte givet att presidentens handgripliga involvering ökar fredschanserna.
Hittills har de diplomatiska ansatserna från Trump själv i Ukrainafrågan präglats av nyckfullhet; tvära kast mellan grandiosa utsagor om att en fred skulle vara nära förestående till mer uppgivna budskap, som försommarens slutsats att parterna skulle slåss till sista blodsdroppen, ”sometimes they have to fight it out”.
Nu är Trump förstås rusig efter framgångarna i Mellanöstern. Zelenskyj bekräftade honom ytterligare i Vita huset under fredagen. Nu finns ett mandat, sade Zelenskyj till Trump, låt oss tillsammans stoppa Ryssland en gång för alla.
Mycket skiljer förstås krigen åt – också det diplomatiska engagemanget från Trumpfamiljen.
I fråga om Gaza tycks Trumps svärson Jared Kushner ha spelat en avgörande roll som inofficiellt amerikanskt fredssändebud. Kushner, en ortodox jude, är personligen bekant med Netanyahu sedan barnsben. Han förvaltar dessutom miljarder från de kringliggande oljestaterna i sin investeringsfond. I den meningen framstår han som rätt unikt lämpad för Mellanösterndiplomati.
I Ukrainafrågan finns ingen – såvitt jag vet – amerikansk diplomat med lika djupa förgreningar i regionen som de som Kushner har i Mellanöstern.
Att Trumps okonventionella ledarstil skulle rymma en diplomatisk superkraft som biter på krig i största allmänhet – det är en spännande tanke
Trump har i Jareds ställe: presidenthustrun Melania, som skrivit impressionistiska brev till Putin om de ukrainska barn som rövats bort av ryska soldater. Melanias engagemang för barnen är säkert genuint. Det omnämndes i Vita huset på fredagen. Men kan barnspåret leda till ett genombrott i fredsförhandlingarna? Det låter som ett sentimentalt önsketänkande från Melanias fans.
Veckan som gått har varit rätt typisk för hur Trump förhåller sig till Ukrainakriget. I början av veckan sade Trump att han var ”besviken på Vladimir”, som fortsätter bomba trots utsagor om motsatsen. Trump antydde att han lekte med tanken på att utrusta Ukraina med Tomahawkrobotar som straff.
Sedan, under torsdagen, kuckelurade Trump med Putin i ett över två timmar långt telefonsamtal. Under det insåg Trump att kryssningsrobotarna i fråga är ”ondskefulla” och ”otroligt destruktiva”, som han sade. Putin tycktes ha upplyst presidenten om den råa kraften i den amerikanska vapenarsenalen.
I stället för amerikanska missiler som kan träffa mål långt in i Ryssland ska Putin och Trump nu alltså ha ett rendezvous i Budapest under Viktor Orbán värdskap, bestämde man. Den ungerska huvudstaden är Magarörelsens europeiska favoritdestination.
Att Trumps okonventionella ledarstil skulle rymma en diplomatisk superkraft som biter på krig i största allmänhet – det är en spännande tanke. Värd att ta på allvar efter triumfen i Gaza. Men det är lätt att bli medberoende i Trumps yra. Och i Ukrainakriget finns begränsat med empiri som talar för att impulsiviteten just nu leder till fred.
Det kan ändå ske viktiga saker i Trumps närhet. CNN berättade i veckan att Trumpadministrationen internt betraktade det förra toppmötet i Alaska mellan Trump och Putin som ett fiasko. Efteråt ska USA ha utökat den underrättelseinformationen som administrationen delar med Ukraina som ett sätt att pressa Putin.
Om det blir fred i Kiev är vägen till ett fredspris i Oslo krattad för Trump. Men hans starka vilja att själv medverka vid ritbordet tycks just nu tala för ännu en krigsvinter i Europa.
Läs mer:
Inga besked om Tomahawkrobotar efter Vita huset-mötet
2 000 mål i Ryssland inom räckhåll med Trumps robot
