Ett svar är Norman Vincent Peale, familjen Trumps gamla familjepräst i en protestantisk församling på mellersta Manhattan och författare till vad som brukar kallas den första självhjälpsboken, ”The power of positive thinking”.
Storsäljaren från 1952 – som sätter ljus på Donald Trumps tillvägagångssätt som självutnämnd fredsmäklare i Mellanöstern under det senaste dygnet – inleds med tio budord varav det allra första lyder:
”Formulera och prägla outplånligt i ditt sinne en mental bild av dig själv som lyckad… Tillåt den aldrig att blekna.”.
Trumps handlingsplan i Mellanöstern rymmer ett väsentligt mått av positivt tänkande. Man kan styra verkligheten genom att definiera den i gynnsamma termer.
Den amerikanska tennisstjärnan Coco Gauff använde en snarlik strategi nyligen. På en papperslapp skrev hon ”Jag kommer vinna Franska öppna 2025” åtta gånger.
Hon vann sedan finalen efter tre set.
På måndagskvällen, när missilerna fortfarande ven över Mellanöstern, gratulerade Donald Trump världen till eldupphör.
”DET ÄR TID FÖR FRED!”
Utropandet av freden ska enligt New York Times överraskat Trumps egna medarbetare i Vita huset.
Formuleringarna på Truth Social bär tydliga spår av Norman Vincent Peales positiva tänkande.
Benjamin Netanyahu och Donald Trump har tveklöst en del gemensamt
Notera bara den inskjutna bisatsen, som jag här kursiverat för tydlighets skull:
”Förutsatt att allt går som det ska, vilket det kommer att göra, vill jag gratulera bägge länder, Israel och Iran, för att ha haft uthålligheten, modet och klokheten att avsluta vad som borde kallas TOLVDAGARSKRIGET”.
Benjamin Netanyahu och Donald Trump har tveklöst en del gemensamt: de är politiska överlevare, korruptionsanklagade högernationalister som styr med hjälp av religiösa extremister.
Men deras syn på verkligheten skiljer sig också åt i grunden.
Trumps positiva tänkande förutsätter att han verkar i ett ständigt nu. Inget är fast eller beständigt. Gårdagen finns inte. Framtiden kan definieras här och nu. Nyss bombade jag, nu är jag fredsmäklare. Eldupphör råder.
Benjamin Netanyahu är sprungen ur en väsensskild politisk tradition jämfört med den som Norman Vincent Peale gav Donald Trump.
Benjamin Netanyahus sionism är snarast akut historiemedveten, på det mest pessimistiska sätt. Ett arv från hans pappa Benzion, en medeltidshistoriker som förfäktade en militant judisk nationalism – summan av erfarenheten av alla brott som den judiska minoriteten utsatts för i världens alla hörn under historiens gång.
I den judiska minoriteten finns förstås alla typer av temperament. Men positivt tänkande – Donald Trumps fredsmäklande strategi i Mellanöstern – hör inte till gruppens mest utmärkande drag, av lätt förklarliga skäl.
David Remnick, judisk-amerikansk chefredaktör för tidskriften New Yorker, frågade häromdagen den israelisk-amerikanska journalisten Yossi Klein Halevi, apropå USA:s bombningar av Iran:
– Låt mig fråga en ojudisk fråga: låt oss säga att allt går optimalt. Jag vet inte vad det skulle betyda.
– Det är verkligen en ojudisk fråga!
När detta skrivs vid lunchtid på tisdagen råder det enligt Trump ”total” vapenvila i Mellanöstern samtidigt som Israel anklagar Iran för att ha avfyrat nya missiler mot den judiska staten inifrån landets västra delar. Och samtidigt som iranska medier rapporterar om israeliska attacker i Teheran.
De väsensskilda bedömningarna av nuet speglar den väsensskilda synen på verkligheten och historien som de två allierade ledarna hyser.
Det gör det svårt att sia om nästa steg. Och det bidrar till dimman runt ”Tolvdagarskriget”, den kognitiva dissonansen.
