Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Den avgörande skillnaden mellan Trumps första och andra mandatperiod är disciplinen i Vita huset.
Läckorna är förhållandevis få och nyckelpersonalen runt Trump håller oftast låg profil.
En bidragande orsak till den relativa ordningen i Västra flygeln är utan tvekan den 68-åriga stabschefen Susie Wiles.
Under året som gått har Wiles knappt yttrat ett ord i offentligheten. Så fort en kamera dyker upp tycks hon backa in i tapeten. Med sin fönade hårhjälm har Wiles påmint om en staty på Madame Tussauds; tyst, sammanbiten, opåverkbar.
Men nu visar det sig att Susie Wiles – förebilden för alla andra tjänstemän i Vita huset – har snackat, med tidskriften Vanity Fair i en serie intervjuer som publicerades på hemsidan under tisdagen.
En mindre sensation i sig. Det som ytterligare bidrar till uppståndelsen är stabschefens frispråkighet, för att inte säga vanvördighet.
Wiles tecknar en rad skarpa porträtt av Trumps närmaste medarbetare.
Stabschefen beskriver Elon Musk som en öppen ketaminmissbrukare – en oregerlig ”knäppgök” som slaktade myndigheter på nätterna och sov av sig ruset på dagarna i en sovsäck på golvet.
När artikelförfattaren Chris Whipple frågar Wiles om vad hon tycker om en av Musks tweets svarar hon det förmodligen var ketaminet som spökade.
Vicepresidenten JD Vance beskrivs av Wiles som en opportunist som sadlade om från Trumphatare till Maga-krigare när det var politiskt gynnsamt. Hon kallar också Vance för konspirationsteoretiker.
Pam Bondi, justitieministern, får skit för sin undermåliga hantering av Epsteindokumenten.
Russel Vought – chefen för budgetkontoret och en av upphovsmännen till den reaktionära regeringsmanualen Project 2025 – är en ”absolut fanatiker”, enligt Wiles.
Wiles beskrivning av den politiska processen under året vittnar om att även utåt sett lojala medarbetare tycks obekväma med delar av den auktoritära maktutövningen från Trumps sida.
Stabschefen hävdar att hon och presidenten ska ha varit hyfsat överens om att hans hämndkampanj mot demokrater skulle få ett slut efter de första 90 dagarna.
Om Wiles kunde göra om mötet med Volodymyr Zelensky skulle hon ha skickat ut fotograferna innan Vance och Trump började skälla ut ukrainaren, säger hon.
Hennes beskrivning av syftet med att bomba knarkbåtar i Karibien och Stilla havet pekar mot att Trump vill ha bort president Maduro – alltså genomföra ett regimskifte i Venezuela, vilket är ett större och mer politiskt riskabelt projekt än att stoppa införseln av narkotika till USA.
Försöker hon skjuta ut sig själv från Ovala rummet?
Varför Susie Wiles har valt att prata framgår inte tydligt av Vanity Fairs artiklar.
Försöker hon skjuta ut sig själv från Ovala rummet?
Det kan inte uteslutas – även om många av hennes uttalanden motsäger den teorin. Hon beskriver överlag kabinettet som kvalificerat. Och tycks ömma för Trump, som hon – i likhet med sin egen pappa – beskriver som en ”alkoholistpersonlighet”.
Vill hon skriva in sig själv i historien som en tjänsteman som försökte dämpa Trumps mest auktoritära instinkter?
Kanske. Samtidigt är hennes bild av till exempel Elon Musks slakt av USA:s biståndsmyndighet så osminkad att hennes egen kontroll framstår som högst begränsad.
Kanske är Wiles samtalsbehov mer psykologiskt betingat.
Hon, en katolik, har i regel fört samtal med Vanity Fair på söndagar efter gudstjänsten.
Artiklarna känns just som en bikt inifrån maktens kärna.
Som ger Demokraterna ovärderlig ammunition inför nästa års valrörelse.
