Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Som vittne har Joe Kent stora och tunga brister.
Han tillhör Trumprörelsens mest konspiratoriska fallang, en allierad till demagogen Tucker Carlson. Kent har bland annat kolporterat teorier om att den federala polisen FBI skulle ha iscensatt stormningen mot Kapitolium den 6 januari 2021.
I det uppsägningsbrev som Kent lät publicera under tisdagen ser amerikanska politiker – både till höger och vänster – antisemitiska undertoner. Antiterrorchefen skriver att USA pressades in i kriget av en israeliskamerikansk lobby. Här finns antydningar om en judisk konspiration – som om världens mäktigaste militärmakt inte hade fattade sina egna beslut om att bomba främmande länder, även om det nu sker i nära allians med Israel.
Joe Kents ordval och historia av spekulativa utspel gör honom relativt lätt att avfärda för Trumpadministrationen. Det är inte säkert att hans avhopp inspirerar många andra att sluta i Vita huset. Han är kanske ingen dissident som unga konservativa tjänstemän vill sluta upp bakom.
Däremot har Joe Kent en verklig och viktig erfarenhet i sammanhanget: han vet vad krig innebär, vilket pris ett krig har. Hans hustru, då anställd som kryptolog i militären, dödades av en självmordsbombare i Syrien 2019. Det framhåller han i avskedsbrevet: han kan inte med bibehållet samvete skicka unga amerikaner in i ett krig som han menar är byggt på falska premisser om att Iran skulle utgöra ett direkt hot amerikanska liv.
Den utsagan, det tvivlet, har stöd i folkdjupet. Den personliga och färska erfarenheten av förlust i Mellanöstern gör också avhoppet till något större och mänskligare än ännu ett debattutspel i ordkriget mellan Magarörelens fallanger.
När nästa amerikanska liv går till spillo i Iran kommer Joe Kents varning att eka i Vita huset och föranleda kritiska frågor – det höjer insatserna för kriget ytterligare.
Därför skakar nog vittnesmålet om Trump och hans krigsapparat.
