Som verksam i det offentliga samtalet får jag då och då frågan. Det måste vara jobbigt med allt hat och hot? Jag har hittills haft lyckan att kunna svara nej. Inte på ett allvarligt sätt. Ett och annat taskigt mejl, javisst, då och då ett drev som blossar upp någonstans i sociala medier.
Men jag vet också en annan sak. Det jag säger är inte allmängiltigt. Det är alltid värre för kvinnor.
Att Centerns partiledare Anna-Karin Hatt avgår bara ett halvår efter tillträdet är ett jordskalv. Inte bara för det politiska landskapet utan också för den tillit som hela demokratin bygger på.
Ord är som gift. De verkar i små doser, de tycks inte ha någon betydelse, men till slut har de förgiftat hela luften vi andas
Oavsett hur man bedömer de skäl hon anger är det ett mönster som framträder. Jag påmindes om det när jag nyligen läste journalisten Erika Bjerströms bok ”Demokratin dör i hettan”. Bjerström beskriver hur hon i sin roll som global klimatkorrespondent på SVT blev måltavla för den skränande näthögern. Hon blev attackerad i tunnelbanan, mottog dödshot, tvingades skaffa överfallslarm i mobilen och anonymisera sin identitet. ”Det blir vardag att se lögner om min person och familj spridas på nätet, lögner om påstådd politisk tillhörighet, infernaliskt elaka attacker mot mig som person, som kvinna och mitt utseende”, skriver Bjerström. Hon härdar ut i det längsta men till slut går det inte längre.
Om och om igen väcks denna debatt. Om och om igen tystnar den och samma sak händer. När Annie Lööf avgick som Centerledare efter valet 2022 hade hon bland annat varit måltavla för ett mordförsök. Liksom Hatt är hon kvinna, drev klimatfrågan och vägrade dansa efter Sverigedemokraternas pipa – tre röda skynken för den auktoritära högern.
Hatt pekar ut de sociala medierna, där även måttliga åsiktsmotståndare förvandlas till existentiella fiender. Ord är som gift. De verkar i små doser, de tycks inte ha någon betydelse, men till slut har de förgiftat hela luften vi andas.
Anna-Karin Hatts avgång kommer att skaka det politiska landskapet. Låt oss tills vidare bara landa i en enkel sanning, som handlar om något större och viktigare än avstängda mikrofoner i ”Agenda”.
Vi kan inte ha det så här längre.
Läs fler texter av Björn Wiman. Prenumerera också på nyhetsbrevet Kulturveckan med Björn Wiman som kommer i din mejlbox varje torsdag.
