”Vi kanske fortsätter.”
Det finns något existentiellt i anslaget när Sverige mest mytomspunna rockorkester slutligen tackar för sig – efter vad som ska vara den sista spelningen på den turné som är den sista efter den sista.
Det är aldrig försent att lägga av, lyder Eldkvarns motto.
Eller att ge upp.
Det är en underbar kväll på Mosebacke som öppnar sig mot sommarens sista högtryck. ”Plura” Jonsson bekämpar sina ryggsmärtor i en robust gejmingstol på scenen, Thåström gästar med ”Flyktsoda” och hammondorgeln kvider sig rakt in i hjärterötterna. Det är fantastiskt att det kan svänga så om ett band där endast en av originalmedlemmarna fortfarande kan stå upp och spela. Två av bandets söner medverkar på scenen. Släkten följa släktens gång.
”Tack för vår stund på jorden”, säger ”Plura” från sin stol, Finlandsfärjorna stävar ut i natten från Stadsgården och vi fortsätter, vi kanske fortsätter.
Läs fler texter av Björn Wiman och en intervju med Plura Jonsson:
”Att Eldkvarn skulle lägga ner var sant… då”
