Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
För ett kvarts sekel sedan, efter USA:s första krig mot Irak vintern 1991, skrev P O Enquist i Expressen om ett barndomsminne. Han mindes hur han som pojke, under andra världskriget, var upprörd och ursinnig över att Sverige inte hade några slagskepp. De skulle, ansåg han, vara som tyskarnas Bismarck eller britternas Hood, gärna större ändå, och fruktansvärdare.
En flottstrateg i det inre av norra Västerbotten grep då in med upplysningar. Han berättade för den unge Enquist att slagskepp var otjänliga i den svenska skärgården. De var helt enkelt för stora, de skulle gå på grund, de kunde inte svänga så snabbt – tack vare sin oerhörda styrka var de helt enkelt ganska värdelösa i Stockholms skärgård. ”Jag minns”, skriver Enquist, ”att jag mycket länge kände stor bitterhet över detta, en bitterhet som i grunden riktade sig mot Stockholms skärgård”.
Det är lätt att tänka på denna historia när USA:s militär och säkerhetstjänst går till militärt anfall mot Venezuela och genomför en regelrätt kidnappning av landets ledare Nicolás Maduro.
Vad blir det nästa gång? Krigsfartyg mot Köpenhamn? Kidnappning av Mette Frederiksen med krav på Grönland?
Symbolvärdet i det som skett kan knappast överdrivas. Än en gång har världens spelplan, med dess redan svajande regelverk, välts över ända. Godtycklig kidnappning av ett statsöverhuvud – ehuru en samvetslös tyrann – utan laglig grund och utan annan sammanhängande förklaring än att Donald Trump avskyr honom och vill ha hans olja och världens uppmärksamhet.
Vad blir det nästa gång? Krigsfartyg mot Köpenhamn? Kidnappning av Mette Frederiksen med krav på Grönland?
Omöjligt, säger kanske någon. Fundera då på vad många ansåg var omöjligt för tio år sedan. I dag lägger en tongivande person i Trumps krets ut en bild av Grönland insvept i USA:s flagga med orden: ”Snart!”
Hur många hade då trott att den amerikanska säkerhetsdoktrinen i dag bland annat skulle gå ut på att avsätta demokrativänliga regeringar i Västeuropa? Eller att USA öppet skulle skryta över hur man släpat ut ett annat lands ledare ur hans sovrum på ett sätt som närmast påminner om Tintin eller en James Bond-film?
Ligger kobbar och skär i vägen för befälhavarnas planer? Spräng skiten!
Det är också här som liknelsen med slagskeppen och skärgården får förnyad aktualitet. I dagens värld spelar skärgårdens konstitution inte längre någon roll. Ligger kobbar och skär i vägen för befälhavarnas planer? Spräng skiten! De skäl som de starkaste pirathövdingarna anger gäller, inga andra.
Om Trump kan göra detta mot Maduro i Venezuela, vad hindrar då Putin från att göra samma sak mot Zelenskyj i Ukraina? Kinas härskare Xi Jinping lär närmast betrakta det som en öppen inbjudan att invadera Taiwan och ”flytta på” regimen där.
Vid en presskonferens dagarna före jul upprepade Donald Trump att ”han måste ha Grönland”. Samtidigt aviserade han förverkligandet av sin senaste pojkdröm: ett nytt krigsfartyg – ”större än något som tidigare byggts i världshistorien”.
Svårt att inte se symboliken. Det ska bli ett slagskepp, uppkallat efter honom själv.
Läs fler texter av Björn Wiman. Prenumerera också på nyhetsbrevet Wiman & Beckman där han och Åsa Beckman varje måndag väljer favoritartiklar och ger kulturtips.
