Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Inget är vad det synes vara.
Jo, Knutby var på många sätt Sveriges svar på Twin Peaks. I huset som Gud glömde – en blågrå herrgårdskopia utkastad i snön på vischan mellan Norrtälje och Uppsala – försiggick fruktansvärda ting. Unga kvinnor i makeup och pärlor bakom en fasad av patenterad präktighet. Amerikanskt, och därför mycket svenskt.
Det var också en medial dröm, som snabbt passerade gränsen till kittlande fiktion. Den första hustruns mystiska död i badkaret. Kristi Brud och sms direkt från Gud. Mello och demonutdrivande samlag. Kvinnoförtrycket. Den duperade sekten.
Aftonbladets uppgifter om att barnflickan Sara Svensson kan vara oskyldigt dömd för mordet på pastor Helge Fossmos fru Alexandra Fossmo är häpnadsväckande men inte helt nya. Redan 2012 skrev den nu avlidne journalisten Dick Sundevall i Magasinet Paragraf om att barnflickan kan vara oskyldig till mordet. I Anton Bergs och Martin Johnsons HBO-dokumentär ”Knutby – I blind tro” från 2021 visas samma bilder som i dag från den tvivelaktigt utförda rekonstruktionen av skeendet i villan. I dokumentären säger Sara Svensson om mordoffret: ”Jag vet inte om hon levde eller inte. Hon kanske inte levde när jag kom dit.”
Vad är det som gör att just svenska rättsfall vid närmare granskning visar sig vara maskstungna äpplen?
Om det skulle visa sig att historien om Knutby – de senaste två årtiondena mångfaldigt fiktionaliserad i romaner och tv-serier – bygger på en felaktig dom är tragedin bedövande men dessvärre också följdriktig. Flera, för att inte säga de flesta, stora spektakulära brottmål från de senaste åren har avslöjats som pinsamma haverier. Palmemordet. Quick. Kevin. Klantiga polisutredningar, slarviga domar och mediala masspsykoser.
Vad är det som gör att just svenska rättsfall vid närmare granskning visar sig vara maskstungna äpplen? Handlar det om den ökända flockinstinkten som får alla att springa åt samma håll samtidigt? Är det viljan att så snabbt som möjligt kasta sig in i framtiden snarare än att reflektera över historien? En övertro på rationalitet och tendensen att lägga allt till rätta? Eller är det marknaden – marknaden som ständigt kräver att mättas med nya romaner, tv-serier och strömmad true crime?
Oavsett vilket blir de nya uppgifterna om mordet i Knutby en illustration av vad hela fallet handlade om. På samma sätt som församlingen i den lilla uppländska byn lät sig duperas av sina pastorer kan också vi bli duperade av de auktoriteter som vi gett makten över både fiktionen och verkligheten. Där inget, som sagt, är vad det synes vara.
Läs fler texter av Björn Wiman. Prenumerera också på nyhetsbrevet Wiman & Beckman där han och Åsa Beckman varje måndag väljer favoritartiklar och ger kulturtips.
