I sommar sätter DN Kultur betyg på verk och fenomen som hör årstiden till. I dag skriver Björn Wiman om vassröjningen som en fantasi om paradiset.
Vassröjning? En dag i juli samlas vi för att hålla en kanal fri från detta kraftiga gräs, som utan mänskligt motstånd förvandlar vackra vattenspeglar till ogenomträngliga djungler.
I Sven Delblancs roman ”Åminne”, den första delen i Hedebysviten, är den årliga årensningen den centrala händelsen. Bygdens karlar samlas för att bemanna en flotte och befria Trosaåns vatten från överflödig växtlighet – samt hinka i sig försvarliga mängder brännvin. Besättningen består av både fyllbultar och sjangserade baroner.
Förutom att underlätta fiske och båtfärder har årensningen en symbolisk innebörd, förknippad med sturskt folkligt självstyre och ett slags egensinnig gemenskap. Men den är också en dröm om paradiset. Vad vore jorden utan den växelverkan mellan natur och människa som utgör skapelsen? En plats utan mening, överlupen av växtkraftigt vattengräs.
Läs fler texter av Björn Wiman och fler av DN:s sommarbetyg
