Vintern har varit kall i den här typiska byn i Hebei, provinsen som omgärdar Peking med torra fält och isande vindar så här års. Året runt kämpar invånare med låga löner och pensioner, som är betydligt lägre än de som betalas ut i storstaden knappt tio mil norrut.
Temperaturen håller sig ofta under noll grader en vinterdag, på natten blir det kallare.
– Man sätter inte på värmen på dagen, utan väntar till kvällen. Annars blir det för dyrt. Jag skruvade på värmen först i december, men då orkade jag inte frysa längre. En del pensionärer i byn använder den inte alls, för att spara sina pengar, säger Wang, som driver en liten livsmedelsbutik på orten.
Hon är påbyltad med kläder i flera lager eftersom butiken är ouppvärmd.
Tre månader med mestadels minusgrader har ställt många av invånarna inför valet: en varm bostad eller pengarna.
Några män, som just ätit frukost, sitter påpälsade i ett par soffor utomhus mellan tegelhusen. Solen börjar värma igen. Detta är till och med vinterns sista dag, enligt den gamla kinesiska almanackan.
– Snart behöver vi ingen uppvärmning längre, men vi ställer alltid upp för Peking, säger en av männen.
Tillsammans försöker de skratta bort månader av huttrande.
Invånare i Hebei är vana att offra sitt eget välbefinnande för huvudstaden. De får inte längre elda med kol eftersom det orsakar smog i huvudstaden. Men en sak är definitivt bättre i byn, enas männen i sofforna:
– Vi har också fått bättre luft.
Förr om åren brände hela orten billig kol för att hålla värmen på vintrarna – lägg därtill stålverken. Föroreningarna blåste in över Peking och förpestade luften. Under lång tid tillhörde Peking världens mest luftförorenade huvudstäder. En kväll när luftkvaliteten slog alla tidigare bottenrekord förlorade folk på gatan sina konturer i ett apokalyptiskt dis av partiklar. Bilden har fastnat i minnet, från min förra tid här.
Under många år syntes sällan bergen runt staden tydligt. År 2017 beslöt myndigheterna att det fick vara nog och numera ser man bergen nästan varje dag. Men föroreningarna kommer tillbaka ibland och Kina brottas fortfarande med problemet. Enligt Världshälsorganisationen står föroreningar i luften för två miljoner dödsfall om året i landet.
Det fanns flera orsaker till den riktigt dåliga luften i Peking tidigare, men en åtgärd blev att 27 miljoner bönder i Hebei blev ålagda att ställa om. De förbjöds att använda kol som bränsle för att värma upp sina hus och laga mat.
Myndigheterna hjälpte till med omställningen, betalade för installationerna av den renare gasen och subventionerade invånarna för värmekostnaderna under tre år. Därefter försvann stödet. I dag är det, enligt byborna, minimalt.
Resultatet i Peking är iögonenfallande. Där har man också gått över till gas och koncentrationen av de minsta och mest hälsofarliga partiklarna, PM2,5, har i snitt sjunkit med 70 procent per dag mellan 2013 och 2025.
Hälften av förbättringarna beror på minskade lokala utsläpp i Peking, enligt Kinesiska ingenjörsakademin, som presenterade sina rön i januari. Men uppemot 40 procent kommer från sjunkande regionala föroreningar i omgivande regioner som provinsen Hebei.
Därifrån har industrier flyttats, och invånare slutat elda med kol. Eftersom det kostar mer än tre gånger så mycket med gas har följden blivit att de inte längre har råd att värma upp sina hus ordentligt.
Få i byn i Hebei vill öppet erkänna att de saknar pengar att hålla värmen, det vore att tappa ansiktet. De flesta jag möter säger att de håller sin bostad på 17–18 grader och att det kostar dem motsvarande drygt 5 000 kronor under vintern.
Samtidigt går det inte ihop, i alla fall inte för de äldre på platsen eftersom deras pensioner ligger på bara runt motsvarande 300 kronor i månaden. Även tillsammans med en fru eller man, som får lika mycket, och med lite extra inkomster för sålda grönsaker från jordlotter, skulle full värme bli en nästan oöverstiglig utgiftspost.
Ingen jag träffar i byn beklagar sig. Inställningen är att på vintern är det kallt, det hör till. De är vana att tvingas stå tillbaka för Peking. När det är vattenbrist i norra Kina prioriteras huvudstaden. När sommarregn i stället öser ner leds flodvattnet in i Hebeis städer för att rädda Peking från översvämning.
Klagomål har varit förgäves, men i vinter har bönder i provinsen fått sympatier över hela landet. Till och med statsmedier har ryckt ut och uppmanat lokala myndigheter att ge de frusna invånarna en chans att värma upp sina hem på ett anständigt sätt.
Fakta.Från smog till blå himmel
Peking var hårt drabbat av luftföroreningar en bit in på 2000-talet. År 2008 började USA:s ambassad i staden att publicera resultaten av sina mätningar av luftkvaliteten varje timme på Twitter.
Det ledde till internationell uppmärksamhet, kinesisk kritik och några år senare till att kinesiska myndigheter själva började redovisa mätningar.
En rad åtgärder iscensattes, som att stänga tung industri i Peking och i angränsande provinser som Hebei, känd för sin stålproduktion. Hushåll gick över till att värma upp sina bostäder med gas, när kol förbjöds.
Resultaten syns på luftkvaliteten i Peking. En viktig indikator, PM2,5, visar att antalet av dessa små partiklar sjunkit från 90 mikrogram per kubikmeter 2013 till 27 mikrogram förra året. Men det är fortfarande mer än fem gånger över WHO:s gränsvärde på 5 mikrogram.
