Tisdagen den 14 oktober presenterade Sveriges paralympiska kommitté de första uttagna till Paralympics 2026. Idrottarna fick kliva fram, ta emot varsin guldbiljett och säga ett par ord. När längdskidåkaren Zebastian Modin fick mikrofonen var han tydlig med att han satsar på att ta medalj på spelen i Italien.
Till skillnad från de andra uttagna fick Modin två biljetter i handen. Paralympics i Milano och Cortina blir hans femte spel, men hans nya guide Emil Talsi ska göra sitt första.
– Det är spännande. Det blir något helt nytt så klart. Jag är ju där för att hjälpa Zebbe framåt och göra det så bra som möjligt för honom. Men det är klart att det blir häftigt för min del också, säger Talsi.
Så sent som i mars tog Modin VM-guld i sprint, med den tidigare landslagsåkaren Emil Jönsson Haag som guide. De tog också brons tillsammans på Paralympics 2022. Men den välmeriterade vinterparalympiern har alltså gjort en förändring i satsningen mot spelen i Italien.
Bytet beror framför allt på att det blir för långt för Emil Jönsson Haag att pendla 20 mil mellan Åre, där han bor, och Östersund, där Modin bor, till varje träningspass. Men det finns ytterligare en anledning.
– Att ligga framför Zebastian blir jobbigare och jobbigare. Man vill inte att han ropar ”öka” och man inte kan öka, säger Jönsson Haag.
Han är numera reservguide och har fått en ledarroll, som assisterande förbundskapten för paralängdskidåkarna.
Den assisterande förbundskaptenen berättar att Zebastian Modin brukar säga att man måste ha en fallenhet för att vara guide och att ”vissa har det och vissa har det inte”.
– Jag kanske har det och Emil (Talsi) är en som också har det. Du ska ju kunna åka skidor på en väldigt hög nivå. Samtidigt ska du kunna prata varje sekund. Du ska kunna tänka och vara klar i huvudet. När du går i mål som guide är du fysiskt trött, men också psykiskt väldigt trött, säger Emil Jönsson Haag.
Emil Talsi har tävlat i längdskidåkning på nationell nivå. Nu prioriterar han att guida och träna med Zebastian Modin, även om han kanske kommer att åka någon enstaka egen tävling under säsongen.
– Du tränar väl typ som du gjorde innan, bara att en större del är med mig? Sedan tränar du ju lite själv och jag tränar lite själv. Det här är ju som ditt jobb. Du gör ju som en satsning – fast så här. Var det rätt? frågar Modin.
– Du är spot on. Spot on!
Paralympics invigs den 6 mars 2026 och då ska Modin och Talsis samarbete vara fläckfritt. De berättar att övergången har gått bra eftersom den har skett gradvis och att de hade kemi från början.
– En hyfsad träning, alltså lugna pass och så, kan duktiga skidåkare få till ganska snabbt. Men att bli riktigt bra, så att jag känner mig trygg när vi tävlar, när det går fort, är snabba beslut och man börjar bli trött, är ju utmaningen, säger Modin.
Talsi hörde av sig i inledningen av förra säsongen, när han fick höra av gemensamma bekanta att Modin ville ha en träningspartner som kunde komplettera Jönsson Haag.
Vad är din drivkraft i det här?
– Jag skulle säga att jag inspireras av Zebbe varje dag, säger Emil Talsi.
Zebastian Modin ojar sig, där han sitter bredvid sin guide.
– Säger jag för mycket här nu? Tar jag i för mycket? Nej, men det är ju sant. Det är ju sant. Det är en sjukt kul resa att få vara med på, fortsätter Talsi.
Även Modin tycker att resan är rolig, trots att det är femte gången han gör den. Han beskriver det som att han är på ”offensiv planhalva”. Samtidigt inser den 31-åriga regerande världsmästaren i sprint, som gjorde sitt första Paralympics som 15-åring, att karriärens största del ligger bakom honom.
– Jag har varit med länge. Då får man se liksom. Du vet brinntiden, hur lång är den?
Hur lång tror du att den är?
– Det är ju 143 dagar till invigningen, så jag får hålla på några dagar till. Nej, men då vill jag börja känna efter och få smälta det, säger Zebastian Modin.
Läs mer:
IPK: Ryssland får tävla i Paralympics
Zebastian Modin tar VM-guld i sprint: ”Väldigt glad”
