Insikten landade på riktigt tre veckor efter olyckan. Sebastian Forsén satt ensam i ett sjukhusrum och försökte röra benen.
Det gick inte.
– Då kände jag att det kommer vara så här. Det var jäkligt hårt, berättar han.
– Då satt jag och grinade i flera timmar.
Samtidigt var det kanske också där som resan tillbaka till livet började.
– Jag tog mig samman. Det blev liksom ”vad ska jag göra?”. Det är ju den här positionen jag är i.
– Jag började träna på sjukhuset, som tur var hade jag fortfarande en bra funktion i armarna och jag hade inte så mycket smärta heller.
– Så jag kom igång ganska snabbt. Det hjälpte att träna också, att kanske inte behöva tänka på själva skadan.
Han är uppvuxen i olika skidbackar, hakade på snowboardboomen på 1990-talet, ”tjackade första brädan på B&W”, hade den med sig till skolan och tillbringade eftermiddagar och kvällar med att bygga hopp och nöta trick i småbackarna runtom Stockholm.
Olyckan var framme under påsken 2003 i Åre. En bakåtvolt gick helt fel, Sebastian Forsén fick för mycket fart, försökte stoppa rotationen i luften men landade på ryggen med en hård smäll.
19 år gammal bröt han ryggen och skadade ryggmärgen. Sebastian Forsén blev förlamad från höften och ner – men stegvis tog han sig tillbaka till ett aktivt liv.
Att träffa andra i samma sits var viktigt.
– Det gjorde att man fick upp ögonen för folk som levde sina vanliga liv och satt i rullstol. Det satte sig i huvudet, att se att folk kan.
I dag är det han själv som inspirerar andra.
Sedan olyckan har Sebastian Forsén ”roadtrippat” i USA, varit sittbasketproffs i Italien, volontärarbetat på ett rehabcenter i Mexiko och – kanske allra viktigast – kommit tillbaka till snö och backar genom att lära sig att åka sit-ski.
I dag är han nybliven pappa, jobbar som rehabinstruktör och möter dagligen människor med ryggmärgsskador. Dessutom driver han ihop med affärspartnern Robin Rydén reseföretaget Welltrips, som anordnar anpassade resor för personer med funktionsvariationer.
Känner du dig som en förebild?
– Ja, på något sätt gör jag nog det. Jag märker det också när jag träffar gamla patienter och även deltagare på våra resor… en del säger att ”hade jag inte träffat dig så skulle jag nog inte kommit så här långt”.
Hur är det?
– Det är jättehärligt. Och det är också därför jag sysslar med det här. Man känner att man fyller en funktion, att man har en mening med sin existens.
Just resor har betytt ”allt”, fortsätter Sebastian Forsén.
När vi ses vid Årstaviken i Stockholm har han just kommit hem från en gruppresa i Stubai i österrikiska Alperna.
Kollegan Robin Rydén, med vid intervjun, träffade han av en slump för mer än tio år sedan. Duons mål är att få människor att övervinna oro.
– Det häftigaste är nästan responsen efteråt, säger Robin Rydén och tar ett exempel från verkligheten:
– Vi har kunder som aldrig hade trott att de skulle få sitta bland vinrankor och se ut över havet. När de sen väl gör det, då kan de säga ”det här går ju faktiskt bra”.
Det är deras företag som stöttar och marknadsför Wings for Life World Run, ett välgörenhetslopp som startar exakt klockan 13 – världen över, oavsett tidszon – söndagen den 4 maj. I fjol rullade eller sprang rekordmånga 265 818 personer loppet, på bestämda platser eller var som helst via en app.
Någon mållinje existerar inte. I stället jagas deltagarna av en ”catcher car” (följebil), fysisk eller virtuell, som startar en halvtimme efter deltagarna och långsamt ökar sin hastighet. När den är ifatt är loppet över, oavsett om det blivit fem kilometer eller 70.
– Det blir ju väldigt spektakulärt, säger Sebastian Forsén som själv ska delta på Djurgården i Stockholm.
– Och det är så lätt att delta, för alla.
Deltagaravgifterna går oavkortat till forskning om ryggmärgsskador.
Det behövs, fortsätter Forsén.
– Den är bitvis lite eftersatt, och det är ju också så komplext med nervskador.
– Ungefär 300 personer i Sverige får en ryggmärgsskada varje år. Det är inte jättemycket, men det är ju något som är med en resten av livet.
Uppmärksamhet och pengar kan hjälpa forskningen framåt, fortsätter han.
– Med hjälp av rätt vård ser man i dag att det är fler som ändå bibehåller en del funktioner. Men sen skulle man så klart vilja hitta en lösning, att kunna få tillbaka funktioner och få nerver att läka ihop igen.
Läs mer:
Parasporten efterlyser ny lagstiftning
Ebba Årsjö känner konstant smärta i benet: ”Det utvecklas lite åt fel håll”
Tre olyckor på samma dag ledde till vänskap
