Jag tänker då och då att jag skulle bli en gladare, lite mer harmonisk människa om jag bara började läsa romancelitteratur. Av alla läsare, tycks det mig, verkar de som gillar romance läsa absolut mest och ha absolut roligast.
Och det ligger i tiden. För även om romantiska berättelser alltid varit i ropet har intresset för romancegenren de senaste åren fullkomligt exploderat. På Booktok, den litteraturintresserade delen av Tiktok, är romanceförfattarna sedan länge regerande drottningar och få författare inom andra genrer kan mäta sig med Colleen Hoovers eller Rebecca Yarros försäljningssiffror.
Samtidigt har gränserna mellan romance och erotik blivit suddigare. Vid det här laget har SVT:s satsning på romancehögläsning, inklusive efterföljande porranklagelser, knappast undgått någon.
Att navigera genom detta nya landskap är inte helt enkelt. Subgenrerna är många och, tja, specifika. Språkkänsliga läsare varnas, för här kommer en radda engelska termer: Där finns cowboy romance, hockey romance, office romance, billionaire romance, mafia romance … Och det här är bara toppen av det erotiska isberget.
Tuva Haglund, postdoktor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, forskar om social läsning. Hon berättar att det utöver alla subgenrer finns en mängd troper såsom vänner till älskare, fiender till älskare, eller brorsans bästa kompis. Här handlar det alltså om vilken typ av relationsdynamik man gillar – vilket också ofta hänger samman med vilka hinder de älskande ställs inför innan de till slut kan få varandra. Beroende på vad man lägger i uttrycket ”få varandra” – halva nöjet med en ”fiender till älskare”-berättelse är förstås hatsexet.
Tuva Haglund menar att den här typen av kategorisering knappast är ny. Men i takt med att Tiktok blivit en allt större arena för boktips har den blivit synligare.
– Min bild är att detta bruk av troper och subgenrer vuxit fram ganska dynamiskt bland läsare och sen har bokförlag hakat på genom att till exempel knyta marknadsföring, inte minst bokomslag, tydligt till vissa subgenrer, säger hon. Allra tydligast har detta synts i marknadsföringen av romantasy.
Kanske hade just romantasy, alltså romance i fantasyskrud, varit min naturliga ingång till genren. Fantasylitteratur är trots allt min livslånga kärlek. Men jag är rädd att det ska få motsatt effekt, att jag ska vara för upptagen med att syna sprickor i världsbygget för att roas av erotiken. Jag behöver hitta en annan väg in.
Jag frågar min vän Lisa, bokhandlare och romancekonnässör, om råd. Hon är bekant med de skuggiga vrårna av min själ och föreslår en dark romance, en moderniserad version av Hades och Persefone-myten där underjordens gud driver en nattklubb. Men den är slarvigt skriven och till råga på allt har Hades sitt hår i en man bun, så det fungerar inte. Jag blir djupt avtänd innan våra hjältar ens nått fram till sovrummet.
Där hade mitt romanceintresse kunnat slockna, om det inte vore för att ett exemplar av STEM-romanceförfattaren Ali Hazelwoods roman ”Inte kära” landar på mitt bord.
STEM, en förkortning av ”science, technology, engineering and mathematics” – vetenskap, teknik, ingenjörskonst och matematik – känns vid första anblick inte som ett område med massiv sex appeal. Om du bildgooglar STEM får du upp gulliga illustrationer av provrör, kugghjul och miniräknare. Akronymen är flitigt använd i framför allt USA för att beskriva vetenskapliga högstatusyrken, och kvinnor inom STEM framställs ofta som feministiska förebilder.
I ”Inte kära” kretsar handlingen kring två centrala problem: kommer bioingenjören Rue trots anknytningsproblem våga släppa in den hunkige riskkapitalisten Eli i sitt liv? Och är Elis bolag egentligen ute efter att norpa hennes kollegors forskningspatent?
Som genren bjuder utspelar sig stora delar av romanen i Elis säng, men utöver de många och detaljerade sexscenerna tecknar Hazelwood ett övertygande porträtt av en högpresterande forskare. Själv forskar hon om neurovetenskap när hon inte skriver romaner. Namnet Ali Hazelwood är en pseudonym, men i en intervju med Washington Post berättar hon att hon aldrig hade för avsikt att skilja sin författaridentitet från sin forskaridentitet – eftersom hon aldrig hade för avsikt att bli författare.
Hazelwoods väg till bästsäljarlistorna ligger långt från den gängse nidbilden av romanceförfattaren som uttråkad hemmafru. Som doktorand började hon ägna sin fritid åt att skriva fanfiction om ”Star treks” högt älskade vetenskapsvulcan Spock, för att senare författa en kärleksberättelse om Kylo Ren och Rey från ”Star wars” förlagd i labbmiljö. Den plockades upp av en litterär agent och gavs efter mindre omarbetningar ut med titeln ”Kärlekshypotesen”. Och blev en succé.
Vad är det då som gör STEM-romance lockande? Handlar det om identifikation för en ny generation yrkeskvinnor, eller är det fantasin om att ”få allt”, att tillfredsställa både sina karriärsambitioner och sin sexuella lust, som är drivande?
När jag inviger en ingenjörskompis i min spaning är hon skeptisk. Tydligen är en genomsnittlig STEM-kvinnas vardag inte särskilt het, såvida det inte rör sig om att stresstesta olika material i höga temperaturer. Kanske är det så att målgruppen inte är STEM-kvinnorna själva, utan att böckerna snarare riktar sig till oss som aldrig behövt förhålla oss till forskningsanslag eller den vetenskapliga metoden och därför kan romantisera vad som döljer sig under en labbrock.
– Berättelser om kvinnor som rör sig i klassiskt manliga miljöer tror jag att vi är många som fascineras av, säger den svenska romanceförfattaren Simona Ahrnstedt när jag frågar henne varför hon tror att forskarrollen blivit sexig. Hon fortsätter:
– Själv tycker jag både om att läsa om intelligenta kvinnor och att skriva om dem. Att ge kvinnliga huvudpersoner coola jobb blir en motståndshandling mot ett patriarkat som vill sätta dem på plats. Och så är det ju roligt att läsa om vetenskapskvinnor och -män som drivs primärt av sitt intellekt, men som plötsligt måste hantera en massa känslor de inte kan kontrollera.
Jag tror att hon har rätt. De strama vetenskapsmiljöerna står i skarp kontrast till den otyglade sexualiteten och känslor som inte är mätbara. Det ädla, civiliserade sökandet efter kunskap möter de mest impulsiva av begär – överjaget krockar med detet, och allt detta inom ramen för en erotiskt laddad bladvändare. Inte konstigt att det säljer.
Har det kraft nog att omvandla mig till den där lättsamma romanceläsaren jag kan längta efter att vara? Kanske inte riktigt. Men en dörr har öppnats på glänt och jag lär kika in genom den igen. Kanske redan i sommar – Ali Hazelwood har just släppt en uppföljare.
Läs mer:
Nya genren romantasy: ”Åh nej, jag har blivit bortgift med den sexiga alvkungen, hur ska det gå?”
Fyrtio år av svek, begär och eldig kärlek – så har den romantiska litteraturen förändrats
