Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Arctic Sentry är namnet på den nya operationen, som ska stärka alliansens närvaro i Arktis och det man kallar ”High North”, områdena högst i norr.
Vi talar alltså om den konkreta följden av Natos generalsekreterare Mark Ruttes och Donald Trumps möte i Davos, en sittning som skulle hantera Grönlandskrisen.
Den där som uppstod när Trump ville ta över danskt territorium – och Vita huset inte ville utesluta militära åtgärder.
Så Arctic Sentry är alltså operationen som ska stoppa hotet mot Nato från… Trump?
Nej, Ryssland och Kina förstås, som rycker fram runt nordpolen. Det är i alla fall så det skildras av toppolitiker och generaler.
Operationen ska ledas från Natokommandot i amerikanska Norfolk, samma kommando som Sverige lyder under.
– Norfolk är bryggan mellan Nordamerika och Europa, säger Natos överbefälhavare Alexus G Grynkewich, som vill understryka världsdelarnas gemensamma intressen.
Ryssland har mycket riktigt rustat upp gamla, arktiska baser från Kalla kriget, en process som varit igång i flera år.
Kina är uppenbart intresserat av Arktis, även om försöken att komma över gruvor, en flygplats och en gammal flottbas på Grönland gått om intet.
Men inget av det här är nytt. Det har varit känt i åratal.
Om toppmilitärerna i Pentagon varit genuint oroade denna vinter – hade de då nöjt sig med runt 150 soldater på Grönland, där man tidigare haft tusentals? Låter otroligt.
Arctic Sentry är ett projekt som ska få Trumpadministrationen att släppa fixeringen vid att ta över Grönland.
Kanske är det lyckat – källor i Natohögkvarteret menar att det lugnat sig runt Grönland nu.
Men Arctic Sentry är också ett exempel på att Nato inte är en militär organisation. Det är en politisk organisation, med militära medel.
Den eventuella säkerhetsoro Donald Trump känt runt Arktis har han fått europeiska allierade att stilla.
De ska leverera soldater, fartyg och flyg för att övervaka isiga hav och öva på snötäckta landmassor.
Den amerikanske presidenten vill alltså både minska engagemanget i Nato och fortsätta styra över försvarsalliansen.
Men ur ett snävt, svenskt säkerhetsintresse är det inte så dumt med Arctic Sentry och USA:s arktiska intresse – förutsatt att det omfattar Nordkalotten och Östersjön.
Den militära geografin är konstant. Sverige är en del av Natos nordöstra flank, ett område där Ryssland har stora, strategiska intressen. Kärnvapnen på Kolahalvön. Hamnarna i S:t Petersburg. Kaliningrad.
Här planerar Ryssland att låta styrkorna växa när kriget i Ukraina avstannat. Här finns stora behov av att Natos mäktigaste land bidrar med militär uppmärksamhet och närvaro.
Och kanske finns en slags belöning att hämta efter att Europas ledare följt Trumps krav på arktisk säkerhet, ökande försvarsutgifter och upprustning.
På torsdagen börjar Natos försvarsministermöte i Bryssel, en tillställning som på förhand kunnat orsaka magknip för europeiska deltagare.
Pete Hegseth, USA:s krigsminister, kommer inte. I stället blir det Elbridge Colby, känd för att driva förflyttningen av amerikanarnas fokus från Europa mot Stilla havet och Kina.
Han kan ha med sig hårda nyheter om stora, amerikanska truppneddragningar, men Natoläckor till Euronews hävdar att det inte är på agendan.
I dag finns 80 000-90 000 amerikanska soldater i Europa, och bara ett ”begränsat” antal ska plockas hem, enligt Euronews.
Stämmer det så kan försvarsministrarna andas ut en stund. Sedan måste de fortsätta bygga ett europeiskt försvar som inte är helt beroende av en oberäknelig, amerikansk president.
















