Plågad av hosta sistlidna natt tänkte jag att det ju inte kunde bli mycket värre, så jag läste Giuliano da Empolis bok ”Kaosmakarna”. Den handlar om populismens framväxt ur ett framför allt italienskt perspektiv. Det var ju där det började, med komikern Beppe Grillo som frontade den så kallade Femstjärnerörelsen under 00-talet. Det var en blandning av spektakel, löje, bekymmerslösa lögner, vi och dem-mentalitet och testosteron. ”Kaosmakarna” utkommer på förlaget Éditions J och har översatts av Pär Svensson.
■ ■ ■
Boken inleds med ett möte med kaosmakarnas sith-lord Steve Bannon i Rom. Eller ”den populistiska revolutionens egen Trotskij”, som da Empoli kallar honom. Bannon håller hov i en svit på Hôtel de Russie med sitt entourage namngivna demagoger. Samt ”en märklig arier som kunde varit frukten av ett rasbiologiskt experiment i 1930-talets Sverige”. Jag är inte riktigt färdig med boken än, men hoppas få veta vem denne arier är. Det finns en kader att välja mellan.
■ ■ ■
Nyss var det Littfest i Umeå. I torsdags invigdes Uppsala Internationella Litteraturfestival som pågår genom lördagen. 12 april är det dags för Stockholms litteraturmässa med ett packat program under hela dagen. Jag unnar verkligen de inblandade författarna att få vara rockstjärnor då och då, slå sönder hotellrum och allt vad de håller på med (jag nämner inga namn) men detta festivalande kan kännas en smula kvävande ibland. Man måste få hinna läsa ibland. Också.
■ ■ ■
T S Eliots ”The Love Song of J Alfred Prufrock” är något av det vackraste och mest gripande jag vet. Numera stakar jag mig ibland, men en gång kunde jag hela utantill. En helt ung man som klär sig i en mycket gammal mans skepnad och är helt övertygande, samtidigt som han symboliserar en epoks oåterkalleliga frånfälle. Jag har alltid föredragit Prufrock framför den mer revolutionerande ”The Waste Land”.
■ ■ ■
Detta med anledning av att Modernista ger ut en volym med Eliotdikter. Gunnar Ekelöfs översättning av Prufrock har jag aldrig kunnat förlika mig med. Bara slutraderna: ”until human voices wake us, and we drown”. Som Ekelöf förstör med ”tills mänskoröster väckte oss till undergång”.
Till denna volym har Erik Lindman Mata skrivit förord och även översatt en del på nytt, till exempel hiten ”De ihåliga männen”. Jag har inte hunnit fördjupa mig, men det börjar problematiskt med diktens devis. ”A penny for the old guy” har blivit ”En slant för den gamla skråpuken”. Riktigt fyndigt, men ”guy” syftar på Guy Fawkes och frasen kommer från en gammal sedvänja som Londons ungar brukade odla. De bar runt på en halmdocka och bad om pengar, varefter de brände dockan på bål. Men visst. Jag förstår. Förr i tiden brukade översättarna tillfoga noten ”oöversättlig ordlek” när det var just det som var fallet. Det är helt klart applicerbart i detta fall.
■ ■ ■
Två böcker är nykomlingar på veckans kritikerlista. Vi har nyligen intervjuat bägge författarna. Björn af Kleen träffade Chimamanda Ngozi Adichie för 18 år sedan, men det minns hon inte nu när de åter träffas i hennes hem i Maryland.
Mer brännande aktuell kan man väl knappast bli än Elina Pahnke, som Sara Martinsson träffat och pratat mat med. Hennes ”Alla ska äta” är ett drabbande reportage om käket och moralen. ”Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral” som Bertolt Brecht konstaterade i ”Tolvskillingsoperan”.
Prenumerera också på nyhetsbrevet Boklistan, som kommer i din mejlbox.
1. Hanna Johansson: ”Body double”
Norstedts, 205 sidor (1)
Gåtfull, thrillerartad roman som konstfärdigt planterar en osäkerhet i läsaren.
2. Viktoria Amelina: ”Se kvinnorna se kriget”
Övers. Ola Wallin. Ersatz, 375 sidor (2)
Dokumentärskildringarna från kriget i Ukraina blir ett omskakande och akut tidsdokument.
3. Chimamanda Ngozi Adichie: ”Drömräkning”
Övers. Niclas Nilsson. Albert Bonniers förlag, 474 sidor (ny)
Fyra afrikanska kvinnor kommer till tals i en storslagen och rörande roman om kärleken.
4. Hans Gunnarsson: ”Den smala lyckan”
Albert Bonniers förlag, 262 sidor (4)
Novellfläta om vanliga vardagsliv som döljer lika sorgliga som dråpliga dramer.
5. Péter Nádas: ”Skräckhistorier”
Övers. Péter Tóth och Daniel Gustafsson. Albert Bonniers förlag, 467 sidor (7)
Intriger och djävulskap på den ungerska landsbygdens 60-tal känns oroande aktuella.
6. Mikolaj Grynberg: ”Rabalder”
Övers. Tomas Håkanson. Rámus, 120 sidor (6)
31 korta berättelser från 2017 års Polen och dess politiska och humanistiska fall ner i populismen.
7. Jon Fosse: ”Vithet”
Övers. Lars Andersson. Albert Bonniers förlag, 64 sidor (3)
Nobelpristagarens korta roman är en handfast meditation kring att dö i en svart skog.
8. Tanya Tagaq: ”Spricktand”
Övers. Nika Abiri. Tranan, 195 sidor (5)
Memoar, poesi och mytologi samsas i romanen om en inuitflickas uppväxt vid Norra ishavet.
9. Rachel Cusk: ”Parad”
Övers. Niclas Hval. Albert Bonniers Förlag, 164 sidor (8)
Raffinerad och förbryllande roman om en rad konstnärer som alla heter G.
10. Elina Pahnke: ”Alla ska äta”
Ordfront, 155 sidor (ny)
Den aktuella diskussionen om matpriserna står i centrum för ett reportage om makt och moral.
