Boklistan vecka 14: nya rebeller på listan, försändelser med förhinder, Hamburg och överste Baxter

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Långfredag 2026. Då läser man förstås Niklas Rådströms alldeles färska roman ”Judas hågkomster”, som för övrigt också ligger på veckans kritikerlistas fjärde plats. En av romanens källor är Judasevangeliet som hittades i en kalkstenskista i Egypten i slutet av 1970-talet. Där hade legat i mer än 1 500 år. Rådströms Judas berättar i inledningen att han tänker gömma sin berättelse i ett ”förslutet krus i vildmarken”. En uppskjuten försändelse till mottagaren om någon.

■ ■ ■

I Kungliga Bibliotekets förvar finns cirka 40 000 brev till och från Selma Lagerlöf. Det är en del brev. Själv är jag fascinerad av turerna kring ett enda, nutida. Det var så att jag glömde en bok på ett hotell i Göteborg i början av mars. Det var Annie Dillards ”For the Time Being”, som är en av mina käraste reseeffekter. Hotellreceptionisten meddelade per telefon att jag skulle gå in på nätet och anmäla glömskan, vilket jag gjorde. En app tog vid, som redan dagen därpå meddelade att hotellet hade hittat min kvarglömdhet. Jag betalade glatt för frakten från Göteborg + försäkring.

■ ■ ■

Nu blev det spännande. En budfirma hade fått uppdraget och det såg bra ut till att börja med. Efter två dagar låg det i Årsta, sådär tio minuter från mitt hem. Nästa dag meddelades det att paketet var på väg till Hamburg. Där vilade det i några dagar, varpå det skickades till Odense. Spänningen var olidlig, och se! Från Danmark skickades det till Stockholm igen. Jag får en hel del obeställda bokpaket att hämta upp vid Regeringsgatan, i vars närhet jag befinner mig kanske tio gånger om året, varför jag låter dem ligga, så jag fruktade det värsta.

■ ■ ■

Men nej. Hör och häpna stannade en bil från budfirman utanför min bostad (jag gläntade på gardinen och hånlog) varpå den omedelbart gasade iväg igen. Jag säger inget om det. Alla vet att de där giggsnubbarna tjänar 30 öre i timmen så jag fattar att de inte vill lägga tid på att lämna paketen där de ska lämna paketen. Jag fick traska ner till min lokala tobaks- och vattenpipsaffär för att hämta upp Dillard. Slutet gott, allting gott i denna den mest absurda av tider. Jag tänkte som så många gånger dagligen, att det inte finns tre saker i våra liv som har förbättrats sedan år 2000, men tre miljoner som har blivit sämre.

Men så deklarerade jag i tisdags via sms och kände att det där är åtminstone en sak. På onsdagsmorgonen fick jag ett mail från hotellet i Göteborg som beklagade att de inte kunnat hitta mitt kvarglömda föremål.

■ ■ ■

Den här sortens alltför välkända vardagsutbrott av absurditet kan liknas vid en av Glen Baxters teckningar. Han avled tidigare i veckan, Glen ”Colonel” Baxter: Yorkshire-sonen vars alster kan sorteras in i samma kategori där man finner den excentriske New Yorkaren Edward Gorey och den illustre silhuettklipparen tillika Stockholmaren Jan Stenmark. Baxter hade en särskild förkärlek till klassiska pojkskolor och matinéfilmer från 50-talet. Hans specialiteter var cowboys som konfronteras med modernistisk konst eller litteratur, oförvägna äventyrare i moraliska trångmål samt piprökande gentlemen i allmänhet.. Jag kan rekommendera samlingen ”Almost Completely Baxter” som utgavs av New York Review of Books 2016. Den är orange.

■ ■ ■

Prenumerera också på nyhetsbrevet Boklistan, som kommer i din mejlbox. Läs tidigare nyhetsbrev om böcker.