Den här veckan stålsätter vi oss att inleda en viss försiktighet när det kommer an på amerikansk litteratur. Av flera skäl. Det är ju uppenbart att handelsbalansen gentemot USA är skandalös. Vi kräver att minst lika många svenska böcker ska exporteras till USA som vi importerar därifrån. Till dess måste minst 98-procentiga tullar införas, 99 för lyriken.
Vi förhandlar redan – förvisso med blandat resultat – med The Territory of Heard Island and McDonald Islands.
■ ■ ■
Debatten om en litteraturkanon (eller kulturkanon) aktualiserades i veckan, då Gunnar D Hansson omtänksamt nog sände mig ett fynd han gjort i Litteraturbankens arkiv. Det rör sig om en panegyrisk kria som fjäskar för ”mästaren” Carl David af Wirsén. Författare är litteraturkritikern på DN och senare chefredaktören på Göteborgs-Posten Edvard Alkman.
Carl David af Wirsén var ju en av sin tids mest inflytelserika, konservativa litteraturkritiker. Dessutom var han länge ständig sekreterare i Svenska Akademien. Om hans tid hade fått för sig att stadfästa en litteraturkanon, så hade man nog vänt sig till honom.
I Alkmans hyllning från 1899 lyfter han lyckligt fram alla de författare som af Wirsén upphöjt, och de som han sågat.
■ ■ ■
Några af de författare som ”mästaren” hyllat:
Elin Ameen, Viktor Moll, Aurore Lundquist, Ellis Hjorth, Bernhard Risberg, Charlotta Lindholm, Axel Åkerblom, Lina Sandell, Aina, Richard Melander och Sigurd.
Några af de författare som ”mästaren” sågat:
Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf, Oscar Levertin, August Strindberg, Ellen Key, Verner von Heidenstam, Anne Charlotte Leffler och Karl August Tavaststjerna.
Med tanke på att inget av namnen i den övre listan förekommer i samtida litteraturantologier, men samtliga i den undre listan förekommer däri – bör vi kunna dra vissa slutsatser om kanoniserandet i teori och praktik.
■ ■ ■
Mig veterligen finns det inte något af Wirsén-pris som förvaltas av Svenska Akademien. Kanske borde ett sådant instiftas och föräras ”en kritiker som i sin karriär enträget har misslyckats med att begripa sig på vad hen egentligen sysslar med”. Om jag har några förslag på pristagare? Det beror på hur stor summan är.
■ ■ ■
En av mina favoritförfattare inom genren New Weird, engelske China Miéville, intervjuas i tidskriften Techcrunch. Här bemöter han den pest vi kallar tech-bros och hur de älskar att beundra science fiction och säger sig uppfylla visionerna däri.
Miéville sällar sig till alla övriga kollegor som beklagar fetischeringen av sf och de teknobaroner som likt småpojkar väljer bort varningarna och de mer humanistiska aspekterna. ”Låt oss inte skylla detta på science fiction”, säger han: ”Det är inte science fiction som har skapat denna sociopati, det är kapitalismen”.
Prenumerera också på nyhetsbrevet Boklistan, som kommer i din mejlbox.
1. Hanna Johansson: ”Body double”
Norstedts, 205 sidor (1)
Gåtfull, thrillerartad roman som konstfärdigt planterar en osäkerhet i läsaren.
2. Chimamanda Ngozi Adichie: ”Drömräkning”
Övers. Niclas Nilsson. Albert Bonniers förlag, 474 sidor (3)
Fyra afrikanska kvinnor kommer till tals i en storslagen och rörande roman om kärleken.
3. Isabella Nilsson: ”Tomhet och ömhet”
Ellerströms, 160 sidor (ny)
Hundra korta texter om ensamhet, skrivande, läsande och den omöjliga verkligheten.
4. Tanya Tagaq: ”Spricktand”
Övers. Nika Abiri. Tranan, 195 sidor (8)
Memoar, poesi och mytologi samsas i romanen om en inuitflickas uppväxt vid Norra ishavet.
5. Viktoria Amelina: ”Se kvinnorna se kriget”
Övers. Ola Wallin. Ersatz, 375 sidor (2)
Dokumentärskildringarna från kriget i Ukraina blir ett omskakande och akut tidsdokument.
6. Fredrik Sjöberg: ”Bruno Liljefors. En biografi”
Albert Bonniers förlag, 387 sidor (ny)
Underhållande biografi som fångar hela vidden av konstnärens stökiga liv och gärning.
7. Hans Gunnarsson: ”Den smala lyckan”
Albert Bonniers förlag, 262 sidor (4)
Novellfläta om vanliga vardagsliv som döljer lika sorgliga som dråpliga dramer.
8. Elina Pahnke: ”Alla ska äta”
Ordfront, 155 sidor (10)
Den aktuella diskussionen om matpriserna står i centrum för ett reportage om makt och moral.
9. Jon Fosse: ”Vithet”
Övers. Lars Andersson. Albert Bonniers förlag, 64 sidor (7)
Nobelpristagarens korta roman är en handfast meditation kring att dö i en svart skog.
10. Rachel Cusk: ”Parad”
Övers. Niclas Hval. Albert Bonniers Förlag, 164 sidor (9)
Raffinerad och förbryllande roman om en rad konstnärer som alla heter G.
