Med detta nyhetsbrev sätter vi stopp för bokvåren och springer ut i sommaren. Det har varit en normalvår, helt enligt standard. Inga större sensationer, sedvanliga bottennapp. Nu är det tid att läsa Proust, som vanligt om somrarna.
■ ■ ■
På senare tid har den gamla debatten om läskiga kulturmän sprungit ett ärevarv. Det handlar om äldre män som alldeles för vårdslöst nuddar yngre kvinnor på bokmässor och releasefester. Alla kvinnor i de nytillkomna generationerna är inte riktigt så kvinnosakliga som man var på den gamla goda tiden, klagar de som var med.
■ ■ ■
Ah jag minns åren kring 1990. Det var då kvinnliga forskares böcker flyttades från Lunds universitetsbibliotek till något ”kvinnovetenskapligt forum”, där man ägnade stor möda åt att visa hur suspekta och oönskade vi män var, som var ute efter Gayatri Spivak, Julia Kristeva eller Toril Moi.
■ ■ ■
Och så litteraturkvällen på Smålands nation då en författare läste ur sin debutroman (Nina Lekander: ”Mun mot mun”) och det serverades öl och jag var tvungen att besöka klosetten. Jag visste mycket väl vad som skulle ske, men jag var nödd och tvungen. Som på beställning kom ur publiken: NU GÅR MÄNNEN!!. Lekander höll på att läsa något om mens eller så. MÄNNEN, c’est moi. Jag var väl ensam man i lokalen så det var viktigt att trakassera minoriteten.
■ ■ ■
Jag har lärt mina läxor från den tiden. Om det kommer fram kvinnor yngre än mig och vill prata litteratur så spänner jag ögonen i dem och ropar KUSCH!! Som bönderna i Yorkshire gör när boskapen blir för närgången och aggressiv. Inga liknelser i övrigt. Bara vid sällsynta festliga tillfällen tillåter jag någon yngre boklärd kvinna närma sig, för jag vet hur det ser ut när vi den sista läskunniga promillen av svenska män tror sig ha något att säga. Bad optics.
■ ■ ■
Nu går alltså Männen på semester. Männen ska läsa spekulativ litteratur och Tove Janssons ”Sommarboken” för att komma stämning. För det är väl fortfarande tillåtet? Männen får läsa Tove, eller hur? Glad sommar hur som helst.
1. Daniel Kehlmann: ”Ljusspel”
Övers. Jesper Festin, Albert Bonniers förlag, 368 sidor (1)
Slapstick och tragik växlar i romanen om den tyske filmregissören Georg Wilhelm Pabst under nazismen.
2. Clarice Lispector: ”Stjärnans ögonblick”
Övers. Örjan Sjögren. Tranan, 160 sidor (2)
Brasilianskans sista roman är ett ödesmättat personligt testamente, nu i nyöversättning.
3. Isabella Nilsson: ”Tomhet och ömhet”
Ellerströms, 160 sidor (3)
Hundra korta texter om ensamhet, skrivande, läsande och den omöjliga verkligheten.
4. Zara Uzun Kjellner: ”Radio Yerevan”
Nirstedt/Litteratur, 456 sidor (4)
Berättelsen om fem kurder i förskingringen präglas av skärpa i blicken och tillit till läsaren.
5. Victor Klemperer: ”Ljus och skugga”
Övers. Tommy Andersson. Glänta produktion, 299 sidor (5)
Litteraturprofessorn som analyserade nazismens språk förde denna filmdagbok åren 1929–1945.
6. Frans Wachtmeister: ”Förlorad mark”
Ellerströms, 245 sidor (10)
Nyskapande om en ung svensks främlingskap och integrationsförsök i det nya hemlandet Japan.
7. Fredrik Sjöberg: ”Bruno Liljefors. En biografi”
Albert Bonniers förlag, 387 sidor (6)
Underhållande biografi som fångar hela vidden av konstnärens stökiga liv och gärning.
8. Vigdis Hjorth: ”Upprepningen”
Övers. Jens Hjälte. Natur & Kultur, 145 sidor (7)
Autofiktivt familjedrama med en sextonårig, blivande författare i centrum.
9. Ida Börjel: ”Röd anemon”
Albert Bonniers förlag, 247 sidor (8)
Inspelningar från en resa till Västbanken 2011 förebådar vår tids övergrepp.
10. Henrik Bromander: ”De närmaste”
Weyler, 565 sidor (9)
50 år av vardagsliv och extremer i Jönköping där spänningsromanen möter familjeeposet.
