Svenska Vitterhetssamfundet är ett av rikets mer ambitiösa samfund. Så ambitiöst att jag tvingades ge upp mitt medlemskap för halvtannat decennium sedan. Mitt dyrbara hyllutrymme fylldes av textkritiska utgåvor av Israel Kolmodins samlade verk och annat sådant. Jag fick prioritera bort Israel och hans gäng.
Men i dagarna kom C J L Almqvists ”Journalistik 1829–mars 1841” (samlade verk II:I). Ett måste i varje bokhylla för var och en som tror att samtidens problem är blott samtida.
■ ■ ■
Läs här, till exempel, vad han skriver om den svenska skolan i Aftonbladet 1839:
Det vanliga svaret, då man (af sina aparta grunder) icke vill inrätta folkskolor, eller utvidga läroanstalter till allmänhetens gagn, är att medel saknas. Det sanna är, att medel i staten icke saknas, men användas på civila och ecclesiastika – för att nu icke tala om militära – funktioner, efter hvilkas gagn den uppriktige forskaren letar med ljus och lykta, och om hvilka han slutligen inte finner annat, än att de blott gifva sina innehafvare medel i händerna, att öfverdraga landet med ett nät af intriger till främjande af vissa personliga fördelar.
Dagens lärare kan nog också ta till sig Almqvists tröstande ord om lärarna – ”dessa arma pedagoger, hvilkas värde Gud känner, men menniskorna behöfva påminna sig”.
■ ■ ■
Drypande är Almqvist när han skriver om läsningens och litteraturens urartning. Den som tycker att exempelvis Bibeln, Snorre Sturlasson och Homeros är tråkiga fäller inte ett omdöme över dessa skrifter, utan över sig sjelf.
Och så leder han in oss i en lämplig språkövning, där han konjugerar ett paradigm:
Presens:
Jag är utan smak
Du är utan smak
Han är utan smak
Vi äro utan smak
J äro utan smak
Perfektum:
Jag har varit utan –
Du har varit utan – o.s.v.
■ ■ ■
Åter till vår tid läser jag i The Guardian om hur det brittiska försvarsministeriet i veckan samlade en grupp science fictionförfattare för att diskutera tänkbara dystopiska scenarier. Tanken är nog god, men frågan är om ens de mörkaste av dysterkvistar kan fantisera ihop så mycket uslare betingelser än verkligheten erbjuder.
■ ■ ■
Ett av exemplen var tydligen en stor elektricitets-blackout som spärrar in alla elbilsägare i bilarna. Jag vet inte. Man kan ju tycka att det knappast övertrumfar fasan i att världens rikaste man på kort tid har blivit bindgalen och viskar i örat på världens mäktigaste politiker. Som också är bindgalen.
I alla fall har många andra sf-författare hånskrattat åt försvarsministeriets initiativ och åt de kolleger som hörsammat det. Flera citerar Ursula K LeGuins förmaning om att författare inte ska predika, utan beskriva vad de ser – inklusive vad de ser i sin fantasi.
■ ■ ■
Den norska dominansen på DN:s kritikerlista tilltar, när nu Niels Fredrik Dahl tar plats med sin prisade roman ”Fars rygg”. Det måste ha något med vallan att göra.
Prenumerera också på nyhetsbrevet Boklistan, som kommer i din mejlbox.
1. Neige Sinno: ”Tvingad tiger”
Övers. Emma Majberger. Faethon, 196 sidor (1)
Intelligent och fasaväckande när författaren skärskådar övergreppen hon utsattes för som barn.
2. Carl Frode Tiller: ”Inringning”
Övers. Nils Sundberg. Flo förlag, 270 sidor (2)
Den först nu översatta norska uppväxtromanen präglas av lågmält språk och klar blick för det psykologiska spelet.
3. Gerald Murnane: ”Inlandet”
Övers. Lars Ahlström. Weyler 242 sidor (3)
En av världslitteraturens mest briljanta enslingar skriver om Australiens och Ungerns slättländer.
4. Peter Pomerantsev: ”Att vinna ett informationskrig”
Övers. Ola Nilsson. Ordfront, 377 sidor (5)
Journalisten och författaren kopplar dagens informationskrig till andra världskrigets motsvarighet.
5. Thuan: ”Hissen i Saigon”
Övers. Tobias Theander. Tranan, 210 sidor (4)
Med stöd i en deckarartad intrig skriver vietnamesiskan magnetiskt om imperialism och exil.
6. Maria Bodin: ”Kristinafragment”
20-tal, 59 sidor (6)
Lyrikdebut som turnerar uppståndelsemyten och drottning Kristina, och prövande gräver i historien.
7. Niels Fredrik Dahl: ”Fars rygg”
Övers. Gun-Britt Sundström. Natur & Kultur, 312 sidor (ny)
Förra årets mottagare av Nordiska Rådets litteraturpris är en psykologisk spänningsroman om tre fäder.
8. Laurence Sterne: ”Tristram Shandy”
Övers. Klas Östergren. Natur & Kultur, 563 sidor (9)
1700-talsprästens märkliga och krumsprångiga roman i förbluffande nyöversättning.
9. Layla Martínez: ”Carcoma”
Övers. Annakarin Thorburn. Rámus, 117 sidor (8)
Debutroman i den nya spanska skräcklitteraturens tradition, om ett hemsökt hus i en plågad landsort.
10. Magnhild Haalke: ”Allis son”
Övers. Helena Hansson. Albert Bonniers förlag, 280 sidor (7)
En suverän norsk romantragedi från 1935 om en underlig pojke och hans handfallna mor.
Tio DN-kritiker väljer
Kritikerlistan innehåller böcker utkomna efter den 25 oktober. Förra veckans placering inom parentes. Listan röstas fram av DN-kritikerna Jan Eklund, Ingrid Elam, Johanna Käck, Rebecka Kärde, Kristina Lindquist, Maria Schottenius, Greta Schüldt, Sandra Stiskalo, Jonas Thente och Malin Ullgren. Alla recensioner finns att läsa på dn.se/kultur
