Boklistan vecka 44: Dödslorden, Kassandrasyndrom, algoritmer och armborst

Till mina morgonrutiner hör att öppna bruna bokpaket från förlagen. Just i år känns det som att det är en alltför riklig flod jag fått för mina trots allt ganska blygsamma synder. Det kan låta otacksamt, men efter grovsållningen är jag mer än lovligt konstig i huvudet av baksidestexterna och pressutskicken. Fraserna och formuleringarna studsar omkring.

■ ■ ■

”Djupt i hjärtat av kontinenten har dödslorden Koschei vaknat. Han har varit fjättrad vid sin bergsjö i årtusenden, men nu sprider sig det hotfulla ryktet om hans återkomst…”

■ ■ ■

”För att rädda jobbet startar Kerstin en Youtube-kanal. Det dröjer inte länge förrän hon är viral, men inte på det sätt hon tänkt sig! Som grädde på ris à la Maltan svajar äktenskapet och hennes syster styr det kommande julfirandet med järnhand.”

■ ■ ■

”Det är en episk roman om kärlek och svek, om människans förmåga att uthärda och om de ögonblick som kan forma ett helt liv.”

■ ■ ■

”Att få ut värde av AI handlar mindre om teknik och mer om ledarskap, organisation och kultur, där omdöme med förmåga att ta ansvar blir centralt.”

■ ■ ■

Snarare fastnar jag för nya numret av tidskriften Glänta (nr 2-3/26), med ett postapokalyptiskt tema. Det är mycket rikt och fylligt om att allt går åt helvete till. Eller snarare att det redan har gjort det. Carl Cassegård och Håkan Thörn skriver spirituellt ”Det postapokalyptiska manifestet” och hela numret är fyllt av kriser, kransar och katastrofrapporter.

■ ■ ■

Främst tar jag till mig neurokirurgen Rickard L Sjöbergs essä ”Kassandrasyndromet”. Kassandra kunde förutspå framtiden men straffades ju av gudarna, som såg till att ingen skulle tro på hennes förutsägelser. Omedelbar identifikation där. Själv förutspådde jag i denna tidning 2014 att kulturvänsterns identitetshysteri skulle hjälpa högerextremismen på traven. Jag skrev om den svenska skolans betygsinflation tio år innan den hamnade på agendan, 2015 om att Elon Musk var på väg att bli en superskurk av Bond-format, och för några år sedan om hur apparna med Bank ID i spetsen mobbar ut våra seniorer ur samhällsgemenskapen. Bland annat. Några positiva spådomar har jag däremot inte lyckats klämma ur mig.

■ ■ ■

En annan ny trycksak är språkpsykologen Steven Pinkers bok ”När alla vet att alla vet” (Fri tanke förlag). På det stora hela går det ut på att vår gemensamma kunskap styr våra liv. Att vi agerar utifrån vad ”alla” vet. Så är det nog. Men vad är det ”alla” vet nuförtiden? Och varför?

Jag gjorde experimentet att lämna ett inlägg på Twitter på mobilskärmen i några minuter. Det handlade om någons upplevelse på en restaurang i New Delhi. Nästa gång jag öppnade Twitter blev jag översköljd av rasistiska påhopp mot indier. Som alla vet.

■ ■ ■

När de fullutvecklade armborsten dök upp på 1100-talet diskuterade man om det inte borde införas ett totalstopp mot detta fruktansvärda vapen. Ungefär som man diskuterade kärnvapen på 1900-talet. Den katolska kyrkan hävdade att armborstet var av Satan, men beslöt med sedvanligt hyckleri att det ändå fick användas mot kättare. Jag tänker att algoritmen är nutidens motsvarighet till armborstet och vätebomben; att det är av tech-djävlarna och bör förbjudas. Även i kätterska sammanhang.

■ ■ ■

Prenumerera också på nyhetsbrevet Boklistan, som kommer i din mejlbox. Läs tidigare nyhetsbrev om böcker.