Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Om jag inte är lika fel underrättad som jag brukar vara så är det i dag, vid mörkrets inbrott, som maskerade ungdomsgäng drar omkring och kräver godis i utbyte mot beskydd. I bakgrunden står alltid vuxna personer med hotfulla leenden och dokumenterar skeendet med mobilkameror.
I år ska jag högläsa ur Thomas Ligottis noveller, som finns översatta till svenska av Ola Svensson i samlingen ”Skuggan på världens botten” (H:ström 2012). Ligotti är en av de mest skrämmande effektiva författarna inom skräckskrået. Hans universum kan inte beskrivas. Måste läsas.
■ ■ ■
När jag tänker efter så kanske Ligotti inte är så skrämmande för dagens avtrubbade ungdomar. Kanske får jag försöka med ”en gripande släktkrönika om tre generationers starka kvinnor” i en av de många, många varianter som finns på det temat. De skrämmer i alla fall mig.
■ ■ ■
Den här veckan introduceras två nya böcker på kritikerlistan. Tyska Judith Hermann skriver självbiografiskt i ”Vi skulle ha talat om allt”. Hon håller sig med ett smått skakande förord: ”Arbetet med den här texten har inte varit lätt. På vägen från början fram till slutet dök det upp oväntat privata saker i den, det lär visa sig om det blir något att ångra.”
Leïla Slimani avslutar med ”Jag tar med mig elden” sin så kallade Marockotrilogi om familjen Belhaj. Titeln är lånad av Jean Cocteau, som skrev:
Vad skulle du ta med dig om ditt hem började brinna?
– Jag skulle ta med mig elden.
■ ■ ■
1. Christian Kracht: ”Air”
Övers. Anna Bengtsson. Ersatz, 206 sidor (1)
Den schweiziske författaren demonstrerar i sin nya roman varför han är ett världsnamn.
2. Sofia Andruchovytj: ”Amadoka II. Sofia”
Övers. Nils Håkanson. Albert Bonniers förlag, 507 sidor (3)
Andra delen av detta rika epos behandlar den bolsjevikiska terrorn i Ukraina.
3. Eduardo Halfon: ”Tarantel”
Övers. Hanna Nordenhök. Tranan, 168 sidor (2)
Akut och drabbande gestaltning av en delad judisk och guatemalansk erfarenhet.
4. Kristoffer Leandoer: ”Det är läsaren som skriver boken”
Natur & Kultur, 304 sidor (5)
En av Sveriges mest uppskattade kritiker om det nödvändiga mötet mellan böcker och deras läsare.
5. Judith Hermann: ”Vi skulle ha talat om allt”
Övers. Jesper Festin. Weyler förlag, 153 sidor (ny)
Den självbiografiska essän om ett barndomstrauma blir en skildring som går rakt in i hjärtat.
6. Nina Burton: ”De vandrande djurens värld”
Albert Bonniers förlag, 208 sidor (10)
Självbiografi möter reseskildring i en ”upptäcktsfärd mellan ishav, savann och stängsel”.
7. Karl Ove Knausgård: ”Arendal”
Övers. Staffan Söderblom. Norstedts, 239 sidor (4)
Femte delen i romanserien om Morgonstjärnan inleds 1976 med ett bilhaveri och leder in i det okända.
8. Klas Östergren: ”Klenoden”
Polaris, 325 sidor (9)
Nya romanen berättar med stilistisk elegans och ofta hejdlös munterhet om ett sorgligt fiasko.
9. Leïla Slimani: ”Jag tar med mig elden”
Övers. Lotta Riad. Natur & Kultur 356 sidor (ny)
Magnetiskt, rörande och gripande när den fransk-marockanska författaren avslutar sin familjesaga.
10. Friederike Mayröcker: ”Tuperad ros …”
Övers. Ulla Ekblad-Forsgren. Ellerströms, 87 sidor (7)
Sena dikter av en av den tyskspråkiga litteraturens mest inflytelserika poeter som avled 2021.
