Då och då ifrågasätts DN:s kritikerlista. Hur kommer det sig att romanen X ena veckan ligger på plats 5, nästa vecka på plats 2 och veckan därpå på plats 4?
Tvivelsutan skumt, påskinas det.
Eftersom jag sköter om maskineriet så vet jag bättre än listhaveristerna.
Om romanen X från ena veckan till den andra byter plats med essäsamlingen Y och sedan tillbaka kan det bero på exempelvis följande faktorer:
Alla tio på listan deltagande kritiker har inte hunnit läsa samtliga utkomna böcker på en och samma vecka, i synnerhet inte romaner à tusen sidor. Det kan ta lite längre tid än så att läsa in sig och uppskatta.
Vi har en tremånaders-regel, så när en bok blir för gammal så måste dess poäng fördelas på andra böcker.
Vi har inte – som somliga haverister verkar tro – kabaliska möten en gång i veckan med handuppräckning. Helt konkret lägger tio kritiker var för sig, via mejl och utan inbördes diskussion, 7 till 1 poäng på valfri utgiven bok på svenska utgiven inom tre månader.
Hur svårt kan det vara att begripa?
● Anrika tidskriften Lyrikvännen blir alltmer folkbildande, på ett bra sätt. Nya numret 4-5 har rubriken ”Klangen” och handlar om lyrikens rytm. I ett inledande samtal skriver Jonas Ellerström och Isabella Nilsson om metrik och rim, fri vers och bunden, versens existentiella funktion och annat.
De noterar i förbigående hur den anonyme artikelskrivaren till Wikipedias uppslagsord ”Fri vers” är spydig mot sitt ämne, eftersom hen exemplifierar så här:
Jag är en dålig
poet, min vän
Om rytmik skriver litteraturforskaren och kritikern Sofia Roberg under rubriken ”Dikten är ett rave för ensamma nördar”. Samt en hel del annat i ett tjockt nummer.
● Från USA hör jag att försäljningen av dystopiska romaner går i taket efter presidentvalet. Främst naturligtvis Margaret Atwoods ”Tjänarinnans berättelse” och George Orwells ”1984” men också andra mörka titlar. Det kallas Trump-effekten.
Eftersom jag – som tidigare meddelats – passar på att i tid och otid rekommendera Ray Bradbury, tar jag tillfället i akt att tipsa om en dystopisk favorit ur hans fatabur. Det är novellen ”The pedestrian” (Fotgängaren) som utspelas i samma värld som den mer bekanta romanen ”Fahrenheit 451”.
En man är ute på en promenad i en öde stad när en polisbil kör upp. Det är tydligt att han är en extremt apart figur, eftersom han inte sitter hemma som alla andra och tittar på någon tv-show med familjen Wahlgren, eller dess motsvarighet i novellen. Mörkt och melankoliskt är det, med en twist på slutet som detta veckobrev saknar.
1. Eduardo Halfon: ”Canción”
Övers. Hanna Nordenhök. Tranan, 140 sidor (1)
Drabbande släktberättelse och personlig tillbakablick på inbördeskrigets brutala Guatemala.
2. Andrea Wulf: ”Fantastiska rebeller. De första romantikerna”
Övers. Inger Johansson. Albert Bonniers förlag, 500 sidor (2)
Rik blandvändare om kretsen kring Goethe, Fichte och Schiller i den lilla tyska staden Jena.
3. Johanna Larsson: ”Bokstavstro”
Ellerströms, 127 sidor (4)
Debutlyrik som djärvt och vackert hanterar språkfilosofi, missionsberättelse och existens.
4. Sally Rooney: ”Intermezzo”
Övers. Klara Lindell. Albert Bonniers förlag, 457 sidor (3)
Den irländska generationsrösten har skrivit en förförisk fjärde roman som återförtrollar världen.
5. Karolina Ramqvist: ”Den första boken”
Albert Bonniers förlag, 278 sidor (5)
Vemodig och stark roman om en vuxen kvinna som återblickar på ungdomskärleken.
6. Uwe Wittstock: ”Marseille 1940. Den tyska litteraturens flykt”
Övers. Jens Christian Brandt. Nirstedt/litteratur, 428 sidor (6)
Den tyske journalisten fortsätter sin undersökning av de intellektuellas flykt från nazismen.
7. Brenda Navarro: ”Aska i munnen”
Övers. Hanna Axén. Tranan, 220 sidor (7)
Explosiv mexikansk roman om slit, rasism och fattigdom i nya och gamla världen.
8. Gerald Murnane: ”Inlandet”
Övers. Lars Ahlström. Weyler 242 sidor (ny)
En av världslitteraturens mest briljanta enslingar skriver om Australiens och Ungerns slättländer.
9. Sara Stridsberg: ”Farväl till Panic Beach”
Albert Bonniers förlag, 414 sidor (10)
Stark men fjäderlätt utförd roman som börjar på en parkbänk men vindlar sig ner genom generationerna.
10. Bruno K. Öijer: ”Växla ringar med mörkret”
Wahlström & Widstrand, 109 sidor (8)
Det var tio år sedan sist men nu är en av Sveriges mest lästa och hyllade poeter åter med en ny samling.
Tio DN-kritiker väljer
Kritikerlistan innehåller böcker utkomna efter den 9 augusti. Förra veckans placering inom parentes. Listan röstas fram av DN-kritikerna Jan Eklund, Ingrid Elam, Johanna Käck, Rebecka Kärde, Kristina Lindquist, Maria Schottenius, Greta Schüldt, Sandra Stiskalo, Jonas Thente och Björn Wiman. Alla recensioner finns att läsa på dn.se/kultur