Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kalla kriget framstår alltmer i ett förklarat ljus. Det enda vi var rädda för var lite hormoslyr och mänsklighetens utplåning i ett atomkrig. Och så kunde man rikta ilska mot USA – som var en hyfsat stabil demokrati på den tiden – och dess intrikata soft power. I en färsk intervju i den litterära tidskriften The Paris Review, med författaren till en bok om den legendariska publikationen, kan man läsa om hur tidskriften började som täckmantel för CIA-agenten Peter Matthiessen.
■ ■ ■
På den tiden använde sig USA av kulturen som ett vapen för att stärka det egna landets självkänsla och visa på den fria världens överlägsna kultur, i jämförelse med Sovjetstaternas traktordokumentärer. Så CIA uppmuntrade litteraturen, jazzen, den abstrakta expressionismen, radiostationer över hela världen, den latinamerikanska romanen, en animerad filmatisering av George Orwells ”Grisfarmen” och en mängd annat. I dag är allt aska och AI.
■ ■ ■
Paris Review har varit och är fortfarande en helt nödvändig tidskrift för den engagerade litteraturläsaren. De långa intervjuerna med viktiga författare kan ta år att förbereda för intervjuarna. Inget hafsande här: de läser allt och texterna kan bygga på en mängd samtal från olika perioder. Jag glömmer aldrig Donald Halls intervju med den åldrade och tungt skambelastade Ezra Pound – som år 2003 utkom i svensk översättning av Stewe Claeson. Det var förlaget Ellerströms som gav ut intervjun i pocketbokform. Kanske finns den kvar på deras lager.
■ ■ ■
För en handfull år sedan besökte jag Venedig och gick in i en sjaskig gränd, till den lägenhet där Pound levde sina sista år, och dog. Spöklikt nog satt det en handskriven remsa på brevlådeinkastet: Olga Rudge. Det var Pounds hustru, som levde tills hon blev hundra och avled 1996. De är bägge begravda på kyrkogårdsön Isola di San Michele i närheten.
1. Christian Kracht: ”Air”
Övers. Anna Bengtsson. Ersatz, 206 sidor (1)
Den schweiziske författaren demonstrerar i sin nya roman varför han är ett världsnamn.
2. Richard Flanagan: ”Fråga 7”
Övers. Niclas Hval. Albert Bonniers förlag, 304 sidor (7)
Sökande essäroman om moraliska paradoxer av en författare som inte hade existerat utan atombombningen av Hiroshima.
3. Christine Falkenland: ”Författarinnan”
Wahlström & Widstrand, 239 sidor (5)
Den skoningslösa romanen om att åldras som kvinnlig författare läser man med hjärtat i halsgropen.
4. Alexis Wright: ”Praiseworthy”
Övers. Jesper Högström. Norstedts, 719 sidor (ny)
I ursprungsaustraliskans suggestiva och mäktiga roman drar klimatkatastrofen in över staden Praiseworthy.
5. Eva Baltasar: ”Boulder”
Övers. Ellinor Broman. Rámus, 103 sidor (9)
Katalanskans andra roman på svenska handlar om en kvinna i självvald rotlöshet som ställs inför ett dilemma.
6. Sofia Andruchovytj: ”Amadoka II. Sofia”
Övers. Nils Håkanson. Albert Bonniers förlag, 507 sidor (4)
Andra delen av detta rika epos behandlar den bolsjevikiska terrorn i Ukraina.
7. Eduardo Halfon: ”Tarantel”
Övers. Hanna Nordenhök. Tranan, 168 sidor (3)
Akut och drabbande gestaltning av en delad judisk och guatemalansk erfarenhet.
8. Marie Darrieussecq: ”Att tillverka en kvinna”
Övers. Lisa Lindberg. Norstedts, 313 sidor (ny)
Fjärde romanen om Rose och Solange behandlar lustfyllt feminism, sex, arv, revolt och mer.
9. Lea Ypi: ”Förödmjukelse. Ett återskapat liv”
Övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag, 383 sidor (2)
Rik och komplex släkthistoria med avstamp i det sönderfallande Ottomanska riket.
10. Philippe Sands: ”Londres 38”
Övers. Manne Svensson. Albert Bonniers förlag, 480 sidor (8)
Juristen skriver om hur nazismens terror kunde leva vidare i den chilenska diktaturen.
