Även jag har storögd försökt begripa mig på bandy – eller det hala helvetets schack, som jag också vill kalla det. Jag följde med en kompis och hans entusiastiske pappa ett par gånger när jag var barn. Det var på Sirius hemmaplan i Uppsala. Det viktigaste var att man var klädd som Roald Amundsen och hade med sig en termos med kaffekask. Som så ofta annars var receptet på kasken att man skulle kunna se en enkrona på termosens botten. En krona var värd mycket på den tiden.
■ ■ ■
Eftersom jag inte hade åldern inne så blev det ingen sprit för mig. Men trots nykterheten kunde jag ändå inte uppfatta bandybollen. Betänk då vad de berusade uppfattade. Jag förstår lockelsen i att svepa hela företeelsen i mystik, som Nils Håkanson gör i romanen ”Bandy Futura” – nu på DN:s kritikerlista. Jag kommer antagligen aldrig att gå på bandy igen, men jag läser gärna hans traktat.
■ ■ ■
I veckan dissade den svenska kulturministern Göteborgs filmfestival för att i stället besöka butikskedjan Lidl, som sponsrat ett renoveringsprojekt på Vasamuseet. Syftet med besöket var att ”bredda kultursektorns finansiering”. Dealen är att den tyska livsmedelskedjan säljer fyra produkter av ett särskilt märke – äppelmust, sirapslimpa, svecia-ost och surdegsskorpor – varpå några kronor per köp går till regalskeppet.
■ ■ ■
Den regala motprestationen är mig icke bekant. Jag kan bara konstatera det fascinerande i att ett tyskt bolag stöttar minnet av ett fartyg vars syfte det var att skrämma polacker och tyskar till underkastelse. Att regalskeppet omedelbart sjönk till följd av en inbyggd obalans som rikets styre (Gustav II Adolf) viftade bort i sin iver att svassa omkring på Östersjön, stämmer också till eftertanke.
■ ■ ■
Även litteratur sponsras, men kanske inte så mycket att det märks. Jag är till exempel helt övertygad om att den populäre skotske deckarförfattaren Peter Mays ”Vintergraven” (”A Winter Grave”) fått en dusör av en stor anorakfabrikant. Firmamärket hoppade upp lite för många gånger när jag läste den i övrigt helt okej romanen. Inga andra varumärken nämndes vid namn.
■ ■ ■
Hur det ser ut i den svenska litteraturen vet jag inte, men jag kan anta att influerarfasonerna sneddar in i populärlitteraturen. Jan Guillou borde kunna sluta avtal med flera vapenfabrikanter om han inte redan gjort det, och författare till serier som ”Det lilla kaféet i en pittoresk ort längs den skånska kusten” borde kontakta Wasabröd för ett samarbete.
I veckan kom för övrigt Svenska Bokhandlareföreningens respektive Förläggareföreningens statistik över mest sålda böcker i Sverige. Dan Brown ligger överst på listan. Sedan kommer Ruth Kvarnström-Jones ”Väninnorna på Nordiska kompaniet”.
■ ■ ■
Klassikerutgåvor kan också dra nytta av den svenska regeringens vurmande för kultursektorns finansiering. Stig Dagermans ”Att döda ett barn” beställdes en gång av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, men skulle i dag kunna sponsras av Skandia Liv eller något. DN skulle kunna betala en dusör för Strindbergs ”Röda rummet” – vilket tidningen inte gjorde då den erbjöds i original. Detta förutsatt att Strindbergska dumheter om DN:s skribenter redigeras. Som denna (DN kallas Rödluvan i romanen) där Arvid Falk konstaterar:
Nu kommer Rödluvans referent, ful, onykter och osövd.
■ ■ ■
Läs tidigare nyhetsbrev om böcker.
1. Ingela Strandberg: ”Under sjöarna”
Norstedts, 76 sidor (1)
Nya samlingen påminner om att det går att dikta om liv, död och kärlek bortom nednötta fraser.
2. Torborg Nedreaas: ”Av månsken växer ingenting”
Övers. Cilla Naumann. Wahlström & Widstrand, 288 sidor (2)
Norsk romanklassiker från 1947 år om abortförbud och moralism som uppmärksammats på nytt.
3. Samanta Schweblin: ”Det goda onda”
Övers. Annakarin Thorburn. Tranan, 240 sidor (4)
Sex nya, mästerligt oroande och förtätade noveller från den argentinska författaren.
4. Richard Flanagan: ”Fråga 7”
Övers. Niclas Hval. Albert Bonniers förlag, 304 sidor (3)
Sökande essäroman om moraliska paradoxer av en författare som inte hade existerat utan atombombningen av Hiroshima.
5. László Krasznahorkai: ”Ungerska nationens säkerhet”
Övers. Daniel Gustafsson. Norstedts, 170 sidor (7)
Nyblivne Nobelpristagarens nya roman utmanar svartsynt frågorna om livet, vetenskapen och konsten.
6. Åsne Seierstad: ”Ofred. Ryssland inifrån”
Övers. Jan Stolpe. Polaris, 656 sidor (6)
Omvälvande och omtumlande reportage av en journalist som reser dit få vågar ta sig.
7. Therese Bohman: ”Kammakargatan”
Norstedts, 126 sidor (5)
Tät, stämningsfull och romantisk julberättelse om ett svunnet Stockholm och en lika svunnen ungdom.
8. Sofia Andruchovytj: ”Amadoka II. Sofia”
Övers. Nils Håkanson. Albert Bonniers förlag, 507 sidor (10)
Andra delen av detta rika epos behandlar den bolsjevikiska terrorn i Ukraina.
9. Lea Ypi: ”Förödmjukelse. Ett återskapat liv”
Övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag, 383 sidor (8)
Rik och komplex släkthistoria med avstamp i det sönderfallande Ottomanska riket.
10. Nils Håkanson: ”Bandy Futura”
Nirstedt/litteratur, 272 sidor (ny)
Författaren och översättaren har skrivit en lyckad roman om sporten som blivit en symbolisk protest.
