Boklistan vecka 8: Vibrationer, novelldebuter, vänsterteknik och en schackmetafor

Det börjar arta sig till en trend. Eller i alla fall en tendens. I hyllan för nyss inkommet står två svenska novellsamlingar. Det är Jonas Karlssons ”Ditt nya stjärntecken” och Martin Kalins ”Gästerna”. Den förra är en trägen novellist med åtskilliga samlingar bakom sig och nu alltså en framför sig. Den senare är debutant och han verkar vara lovande. Den första novellen heter ”Mandarinanden” och tar underliga vägar på ett intressant sätt. En novell som innehåller en besynnerlig mening som ”Min ensamhet vibrerade.” får mig att vilja ta reda på vad som föregår den och vad som kommer därefter.

■ ■ ■

Nyss debuterade två författare med novellsamlingar. Ellika Lagerlöf med ”Den sista kastraten” och Soraya Bay med ”Ymnighetshornet”. Den senare ligger för närvarande på kritikerlistan, som den förra tidigare gjort. Det är alltså tid att analysera fenomenet novelldebuter, som till exempel Saga Cavallin har gjort i denna tidning. För saken är den, att det är en gammal förlagssanning att noveller inte säljer och absolut inte är något att debutera med.

■ ■ ■

Jag minns förra gången det begav sig. Under några år på 1990-talet och det tidiga 2000-talet debuterade Cecilia Davidsson, Stefan Lindberg, Hans Gunnarsson, Jerker Virdborg, Mats Kolmisoppi, Alejandro Leiva Wenger, Ninni Holmqvist, Mats Kempe, Oline Stig och flera andra med just novellsamlingar. När man tänker efter så är det faktiskt så att de författare som debuterar med en novellsamling oftare blir något stort än de som romandebuterar. Möjligen har förlagen slutligen upptäckt det.

■ ■ ■

Förra gången novellraseriet diskuterades minns jag att min ståndpunkt var att en fragmenterad värld behövde noveller att beskriva den snarare än romaner. Fragmenterad värld. Runt år 2000. Ja, tjena. Å andra sidan var kanske världen mer fragmenterad då, när allt fortfarande kändes öppet och kanske rentav hoppingivande, snarare än som nu: en trasa.

■ ■ ■

Den som vill gå till grunden med den svenska novellistiken i helg och söcken bör gå till antologin ”Svenska noveller från Almqvist till Stoor” från 2018, i urval av Ingrid Elam och nämnde Jerker Virdborg. Här finns idel pärlor och jag hoppas på en uppföljare eller utökad upplaga om tio år.

■ ■ ■

Från Norge hör vi hur norska Bonniers skickat upp en testballong i form av ersättandet av en barnboksillustratör till förmån för en AI-illustratör. Konstnärer rasar. Tankarna går till en rad spydigheter på sociala medier, som svarar på en tidningsartikel som ställer frågan om varför ”vänstern” (läs humanisterna) inte är intresserade av ny teknik (läs AI).

Svaren låter inte vänta på sig. ”Vänstern” menar att de visst är intresserade av nya tekniker, som att bota cancer, utveckla ekologiska energikällor, kyla ner planeten, minska samhällsklyftorna och annat sådant. En av respondenterna är kortare i sitt svar på frågan om vilken teknik hen brinner för: giljotinen.

■ ■ ■

Som av en händelse har en novellsamling skiftat förstaplats med långliggande Ingela Strandberg på veckans kritikerlista. Argentinska Samanta Schweblin är formens mest omhuldade internationella namn sedan Raymond Carver. Till DN:s Mats Almegård – som nyligen träffade henne i Berlin där hon bor – säger hon: ”novellförfattare är fiktionens schackspelare”. Det är få som brädar henne.

■ ■ ■

Läs tidigare nyhetsbrev om böcker.

1. Samanta Schweblin: ”Det goda onda”

Övers. Annakarin Thorburn. Tranan, 240 sidor (2)

Sex nya, mästerligt oroande och förtätade noveller från den argentinska författaren.

2. Ingela Strandberg: ”Under sjöarna”

Norstedts, 76 sidor (1)

Nya samlingen påminner om att det går att dikta om liv, död och kärlek bortom nednötta fraser.

3. Torborg Nedreaas: ”Av månsken växer ingenting”

Övers. Cilla Naumann. Wahlström & Widstrand, 288 sidor (3)

Norsk romanklassiker från 1947 år om abortförbud och moralism som uppmärksammats på nytt.

4. Johanne Lykke Naderehvandi: ”Rök och speglar”

Albert Bonniers förlag, 302 sidor (ny)

Stadsteatern i Malmö är spelplats för denna roman om att konfrontera en barndomstragedi.

5. Sofia Andruchovytj: ”Amadoka II. Sofia”

Övers. Nils Håkanson. Albert Bonniers förlag, 507 sidor (5)

Andra delen av detta rika epos behandlar den bolsjevikiska terrorn i Ukraina.

6. Kamel Daoud: ”Ärret”

Övers. Ulla Bruncrona. Tranan, 444 sidor (7)

Prisad och omdebatterad roman om det blodiga inbördeskriget i Algeriet 1992 till 2002.

7. Soraya Bay: ”Ymnighetshornet”

Wahlström & Widstrand, 194 sidor (8)

Sex skarpsynta noveller i en debutsamling som skildrar kvinnor, kroppar, klassklyftor och förnedring.

8. Ingrid Elam: ”Läsa liv. Biografin, en levnadsteckning”

Natur & Kultur, 220 sidor (6)

Essäbok som skriver biografins historia på ett modigt och spännande sätt.

9. Marguerite Yourcenar: ”Ah, mon beau château”

Övers. Kajsa Andersson. Ellerströms, 80 sidor (4)

Den franska mästarinnans långessä om slottet Chenonceaux historia av maktstrider och skandalösa fester.

10. Hannele Mikaela Taivassalo: ”InSanatorium”

Förlaget, 180 sidor (10)

Säregen och poetisk roman om människor på ett hotell mellan dröm och verklighet.