När musikern Amanda Bergman blev intervjuad i DN i höstas ville hon ses på en för popvärlden lite otypisk plats. I stället för till ett skivbolagskontor bjöd hon in till ett ridhus. Till vardags driver Bergman ett jordbruk i Dalarna, där hon tillsammans med familjen har både kor, får och höns och odling för självförsörjning.
– Det finns en långsamhet och en långsiktighet i jordbruket som jag tycker om och som jag även vill implementera i musiken, sa hon i intervjun.
Amanda Bergman är bara ett exempel på en pågående rörelse bland svenska kulturskapare. De senaste åren har fler och fler börjat intressera sig för jordbruk. Ett av de mest hyllade verken som berör ämnet finns i höstens bokutgivning: Sven Olov Karlssons roman ”Bygdedjuret”. Där återvänder författaren till naturen, skogen och lantbruket, en miljö som han skrivit om flera gånger tidigare.
– Nästan alltid när jag ger ut en ny bok ringer någon journalist och frågar: ”Varför händer det här just nu?” Men jag har aldrig sett det som att jordbruket gjort comeback i litteraturen. Lantbruket och skogsbruket finns där hela tiden. När ett verk får genomslag blir allmänheten påmind om att någonstans kommer maten, Ikeamöblerna och toalettpappret ifrån. Folk får upp ögonen för en näring som annars mest befinner sig i medieskugga, säger han.
I ”Bygdedjuret” växer Sven Olov Karlssons huvudperson upp på en bondgård. När han blir vuxen faller det på hans lott att ta över. Berättelsen speglar författarens egen erfarenhet. Han håller fortfarande i gång barndomens jordbruk, på distans från jobbet som frilansjournalist och författare två timmar bort i Stockholm.
– En av mina drivkrafter för att skriva om de här ämnena är att få vara där. I verkligheten när jag skriver är jag i Bagarmossen. Jag kan inte vara i skogen eller på åkern. Men i texten kan jag det. Jag tror att många läsare också kan känna så. Att även om de inte rent fysiskt kan vara på landsbygden, så kan de åtminstone läsa om den.
Den svenska litteraturhistorien är full av skildringar av jordbruk, natur och landsbygd. Det är inte konstigt. Vid sekelskiftet var ungefär hälften av svenskarna sysselsatta inom jordbruket. Runt mitten av 1900-talet skrev arbetarförfattare som Ivar Lo-Johansson, Jan Fridegård, Moa Martinson och Eyvind Johnson böcker om Sveriges förvandling från bondenation till industrination.
I dag finns knappt tre procent av den svenska arbetskraften i jordbruket. Landets många små bondgårdar har ersatts av ett fåtal stora, industriella. Mängder av människor har bytt bransch. Ovanpå det har klimatkrisen ställt de svenska bönder som ännu är kvar i näringen inför nya utmaningar.
De stora förändringarna har gjort jordbruket till ett tacksamt ämne för en skönlitterär författare, säger Sven Olov Karlsson.
Bonden som karaktär har väldigt trovärdiga och igenkännbara svårigheter. I ”Bygdedjuret” kämpar familjen för att kunna ha kvar småbruket så som det alltid har varit. Den kampen gör dem fattigare och tröttare för varje år, eftersom de jobbar i konstant strukturell motvind.
En annan författare som utforskat jordbruket på senare tid är Sanna Samuelsson. Hennes debutroman ”Mjölkat” gavs ut i fjol och har sedan dess belönats med bland annat Borås Tidnings debutantpris.
– Bondgården är en plats med helt andra regler än den övriga världen, säger hon.
I ”Mjölkat” får läsaren följa en ung kvinna som i smyg återvänder till mjölkgården där hon växte upp. Vad hon möter är en värld som är både lik och olik den hon minns från barndomen.
– Gården är ett mikrokosmos, där bonden har både all makt och ingen, eftersom han är underställd djurens och naturens principer, säger Sanna Samuelsson.
– Om man är intresserad av frigörelse så är gården en bra plats att utforska. Dessutom ville jag i ”Mjölkat” skriva fram ett vackert landskap. Vackert, men med döden ständigt närvarande. Djuren lever i ett slags idyll, samtidigt som de egentligen bara finns till för att dö.
Precis som Sven Olov Karlsson är Sanna Samuelsson uppvuxen på en gård som liknar den hon skildrar i sin roman. Erfarenheten går igen också för flertalet av de medverkande i tidskriften Kritikers nya temanummer. Det har fått titeln ”Ord, jord, djur” och samlar nordisk skönlitteratur om jordbruk, med bidrag från bland andra Daniel Mårs, Axel Lindén, Mikaela Strömberg och Erik Lindman Mata.
Flera av författarna har koppling till en gård via föräldrar eller andra nära släktingar, säger Sanna Samuelsson, som varit redaktör för numret.
– För många blir frågan om att ta över gården oundviklig. Men texterna handlar också mycket om kunskapsöverföring. Om förändringar i jordbruket av mer strukturell art.
Andelen svenskar som arbetar i jordbruket har inte bara minskat det senaste seklet. Näringen sysselsätter färre och färre från år till år. När gamla bönder inte ersätts av nya går kunskap förlorad.
Konstnären Åsa Elzén har i det växande arkivet och utställningen ”Träda. Fogelstadgruppen och jord”, just nu på Bergens konsthall, tagit fasta på det. Med utgångspunkt i det queera kvinnokollektivet Fogelstadgruppens tankar kring jordbruk och ekologi har hon bland annat gjort en textil avskrift av en matta som konstnären Maja Fjaestad tillverkade för mer än hundra år sedan. Mattan kallades ”Träda”, och var en hyllning till praktiken att låta åkermarken vila från produktion av grödor.
– Att lägga mark i träda var ett otroligt viktigt tillvägagångssätt i jordbruket tidigare, men så är det inte längre, säger Åsa Elzén.
– Många vet inte ens vad ordet betyder i dag. Men det kan lära oss mycket. Trädan handlar om att ge jorden en paus från mänsklig produktion. Om att ge rum och tid åt annat liv. Det är sådant som jag tror att vi behöver tänka på mer i dag.
Författarna Elisabeth Tamm och Elin Wägner formulerade 1940 Fogelstadgruppens principer kring jordbruket i pamfletten ”Fred med jorden”. Texten hade stor påverkan på Åsa Elzén i arbetet med utställningen.
– De menade att man inte kan kämpa för fred på jorden om man inte också kämpar för fred med jorden, säger hon.
– Jag tror att vi behöver påminna oss om det nu när vi lever i en tid med så mycket krig. Att frågorna om fred och omsorgen om vår jord aldrig går att separera från varandra. För mig är det helt självklart att konstnärer reagerar på klimatkrisen och att teman som jordbruk då ligger väldigt nära till hands.
Historien och vardagen möts när kulturen tar sig an jordbruket. Minnen av gamla tiders praktiker, barndomar bland mjölkkor och odlad åkermark stöts emot en verklighet där de flesta av oss får maten vi äter från ett fåtal stora butikskedjor. Naturen krockar med industrin och mötet inspirerar till skapande, men kommer också med utmaningar. Författaren Sanna Samuelsson ser en risk att nostalgin tar över. Att kulturen bara betraktar en näring i kris med något slags sommarstugeblick.
– Många av oss som skildrar jordbruket har lämnat det. Verkligheten i dag, där bonden är tvingad att ha en stor skala på produktionen för att gå runt, är helt annorlunda från förr – och jätteintressant. Jag skulle vilja se fler skönlitterära böcker om dagens industriella jordbruk. Varifrån vår mat ska komma är trots allt en av klimatkrisens allra viktigaste ödesfrågor.
Mer ny kultur om jordbruk
Poesi. Frej Haar – ”Bindepraktika” (20TAL bok, 2024). Diktdebut om arbete, med utgångspunkt i den klassiska ”Bondepraktikan”.
Konstutställning. Leif Claesson – ”Löftet” (Konstakademien, Stockholm, till och med den 18 januari 2025). Utifrån den egna, förfallna bondgården diskuterar fotografen Leif Claesson klimatkrisen, med kroppen som redskap.
Sakprosa. Maja Alskog Bredberg – ”Till växten. En kärlekshistoria” (Volante, 2024). Reportage korsklippt med en personlig skildring av ett förändrat liv i mötet med jordbruket.
Tidskrift. ”Ord, jord, djur. Jordbruk i samtida nordisk skönlitteratur” är den samlande rubriken för tidskriften Kritikers senaste nummer, som kom i december. Där samlas texter och bilder av författare och konstnärer som behandlat jordbruket i konst det senaste decenniet.
Konstutställning. ”Åtta grader. Samtida konst om skogen” (Bildmuseet, Umeå, till och med 12 januari). Samlingsutställning med bland andra Åsa Elzén och Malin Arnell, som undersöker samtidens komplexa förhållande till skogen.
Roman. Axel Lindén – ”Hästen” (TankeKraft, 2022). Långsamt allt bredare upptäckt roman, om att lämna staden för landsbygden och att leva nära en häst.
Film. ”Jordelivet – ett år med Amanda Bergman” (SVT Play, 2023). Musikern Amanda Bergman och hennes liv mitt emellan rockscenen och bondgården skildrat av dokumentärfilmarna Joanna Karlberg och Tove Palén.
