De låter som mistlurar när de råmar i kapp. Korna, kalvarna och tjuren Åskar sätter fart under sina korta ben som bär de tunga kroppshyddorna, när Kristian Svensson och Saga Planting Svensson öppnar stängslet mellan hagarna.
– Åskar är snäll men man ska alltid ha koll på var tjuren är, säger Saga Planting Svensson.
Korna kommer gärna nära, och låter sig klappas om.
– Hon heter Magneten, eftersom hon kommer till en direkt. I våras födde hon tvillingar men klarade bara den ena, säger hon.
Magneten har stort vitt huvud och är rödbrun på manken, som är typiskt för Hereford-köttrasen.
– Det är en bra ras eftersom djuren kan växa trots magra marker, säger lantbrukaren Kristian Svensson.
Rester av stenmurar vittnar om att det har funnits djur på Österby gård i Sigtuna sedan 1600-talet och naturbetesmarkerna påminner om hur det såg ut förr.
Runt gården ligger stora arealer av odlad åkermark. Utöver gräsbetet på åkern låter paret Planting Svensson 80 nötkreatur och 30 får beta på naturbetesmarker. 50 lamm som föddes i våras hjälper till genom att äta allt de kommer åt.
– Fåren trycker tillbaka slyn, medan korna mest äter gräs. Man kan växla djurslag på betesmarkerna, och det håller också nere parasiterna, säger Saga Planting Svensson.
Hon är biolog och flyttade in på gården efter att ha träffat Kristian.
I början av millenniet såg markerna inte ut så här. När Kristian Svensson tog över gården fick han börja med att ta fram motorsågen, eftersom buskagen hade vuxit sig så stora på naturbetesmarkerna. När djuren väl kunde beta visade det sig att det fanns fröbanker i jorden som väcktes till liv.
– Gullvivorna var det tydligaste tecknet, men också lundväxter, vårlök och violer. Nu har vi dessutom toppjungfrulin här, säger Saga Planting Svensson.
Den skära toppjungfrulin med elliptiska blommor i klasar är en hotad art och helt beroende av naturbetesmarker.
I motsats till gräsbetesmark på åkrar är naturbetesmarkerna fattiga på näring, vilket gör att ingen växt tar över och fler arter kan överleva. Det gör i sin tur att fler insekter, till exempel pollinerare klarar sig.
Det är uttryckligen det som EU vill att ska ske, med hjälp av naturrestaureringslagen som överraskande klubbades på miljöministrarnas rådsmöte i mitten av juni. Den innebär att stora arealer igenvuxna marker ska restaureras till bland annat naturbetesmarker för att rädda mångfalden i naturen.
Fakta.Det här är naturrestaureringslagen
● EU:s ministerråd godkände lagen den 17 juni i år, efter att Österrike bytte sida.
● Lagen bygger på att EU är part i den globala konventionen om naturens mångfald.
● Inom EU är över 80 procent av djur och växters livsmiljöer i dåligt skick, enligt en rapport från EU:s miljöbyrå år 2020.
● Forskning visar att 20 procent av livsmiljöerna behöver finnas kvar för att säkerställa den långsiktiga överlevnaden.
● Lagen är bindande och medlemsländerna har två år på sig att göra upp en nationell plan.
● År 2030 ska 20 procent av markerna vara återställda. EU:s strategi och FN:s målsättning är 30 procent.
● År 2050 ska alla marker vara återställda. Det gäller skogar, våtmarker, ängsmarker, naturbetesmarker och vattenmiljöer.
Sverige motsatte sig beslutet, men för Jenny Jewert, jordbruksexpert på Världsnaturfonden WWF i Sverige var det den bästa tänkbara nyheten.
– Jag blev jublande glad och firade genom att korka upp en flaska bubbel.
– Nu krävs politiska satsningar. Det är inte den enskilde bonden som ska stå för notan.
I bakgrunden finns FN:s larmrapport om att en miljon arter riskerar att dö ut i världen om ingenting görs. Det är bråttom att rädda arter, för att ekosystemen inte ska kollapsa.
– Det som är kritiskt att rädda är de kortlivade och blommande växterna. De är en förutsättning för en stor mängd dagfjärilar, vildbin och andra insekter, säger Jenny Jewert.
En tredjedel av alla vildbin i Sverige är hotade. De är viktiga pollinerare som all matproduktion i slutändan är beroende av. Jenny Jewert liknar ekosystemen vid en väv.
– Om en enskild art dör ut så brister en tråd och då kanske det inte märks jättemycket. Men när många arter försvinner och tyget i väven blir glesare, så går det till slut inte att använda.
Därför behövs just det arbete som paret Planting Svensson redan gör. Men Kristian Svensson har verkligen inte firat EU-beslutet – tvärtom.
– Jag vill inte bli tvingad. Jag vill kunna göra det jag vill efter mina premisser.
– För mig så är det en inskränkning i äganderätten och i min kreativitet och valfrihet. Jag ser det här som ett kreativt yrke.
Det finns också en oro för nya krångliga regelverk eller förhastade beslut som blir dyra. Det behövs tid och framförhållning för att restaurera marker. Djuren kan inte beta direkt om marken är totalt igenvuxen av träd och buskar.
– På de här markerna började jag med motorsågen för 25 år sedan, och först nu tycker vi att det börjar bli bra. Om vi fortsätter jobba med nya marker med ett 25 års-perspektiv så är de färdiga lagom tills vi blir 65. Vi vill ju göra det på vårt sätt i våran takt.
Men alla har ju inte restaurerat så här mycket marker. Kan inte regler och stöd hjälpa dem?
– Jag tänker: en spannmålsbonde som äger en stor gård som odlar spannmål och som är intresserad av att driva den, han vill ju inte börja restaurera betesmark och börja med kor. Då hade han ju gjort det.
Det är fler bönder som tänker på samma sätt.
– Den här typen av lagstiftning blir väldigt inskränkande för många människor. Den kommer att kosta både samhället och enskilda individer väldigt stora pengar, säger ordföranden på Lantbrukarnas riksförbund LRF, Palle Borgström.
Ett problem är att det inte finns tillräckligt många djur som ska beta all mark som behöver restaureras.
– Redan i dag vill för få lantbrukare ha betesdjur. Det är ju därför vi tappar naturbetesmarker.
Det krävs mycket arbete för att till exempel röja och bygga staket i nya hagar. Men det svåraste är att få tillräckligt betalt för köttet. Palle Borgström vill också se ersättningar via jordbrukspolitiken.
När DN träffar paret Planting Svensson så vet ingen exakt vilka marker som kommer att omfattas i Sverige. Medlemsländernas utredningar startar först nu och ska sedan bli nationell lagstiftning.
Det är sannolikt Naturvårdsverket som samordnar arbetet med den nationella planen, vilket blir en jätteutmaning enligt chefen för Naturavdelningen, Claes Svedlindh. Det handlar om vilka marker som ska omfattas, hur mycket djur det finns att tillgå, och hur man ska ordna med stängsel och transporter av djur som ska beta på skärgårdsöar.
Markerna behöver väljas träffsäkert, så att det verkligen gynnar biologisk mångfald, enligt Svedlindh.
Han vill att lantbrukarna tas med i arbetet och att stöden ska vara tillräckliga.
– Jag har uppfattningen att det trots allt finns både ett intresse och en vilja hos lantbruksföretagen.
Även Claes Svedlindh lyfter att den största utmaningen är att få djuren att räcka till för all mark som ska betas.
Enligt en tidigare kartläggning från Naturvårdsverket och Jordbruksverket borde 100 000-370 000 hektar gräsmark göras om till naturbetesmarker. Det motsvarar minst 200 000 fotbollsplaner. Kristian Svensson tvivlar på att lantbrukarna klarar av den storleksklassen.
– Det är ju inget som man sliter ur näven. Vi har 25 hektar här och håller på att restaurera 12.
Vid den här allén av askar kan man föreställa sig den gamla vägen mellan Sigtuna och Uppsala. Då har man färdats här till häst – den mark som fåren har betat fram.
Saga Planting Svensson vill ännu få sagt att också hon känner oro över den minskande mångfalden.
– Jag känner en enorm ångest för klimatet. Tornseglarna är inte här i år. De äter insekter, som ju har minskat enormt.
Men ovissheten kring naturrestaureringslagen skapar oro. Räcker det arbete som har gjorts eller ska också skogar göras om till naturbetesmarker, kommer det fler regler och kostsamma krav, undrar Kristian Svensson.
– Jag har hållit på med det här i 20 år och jag har kunnat jobba hyfsat bra utan yttre påverkan. Men nu blir det inte kul längre. I slutändan skulle det kunna leda till att jag ledsnar och inte vill hålla på. Och vem ska sköta det här då?
Fakta.Naturbetesmarker
● Naturbetesmarker är betesmarker som varken plöjs, gödslas eller sås. Jorden är magrare vilket gör att inga växter tar över. Betet håller växterna nere så att ljuset räcker till och trampet av klövar skapar blottor som får frön att gro lättare.
● Det finns 22 olika gräsmarksnaturtyper i Sverige, ingen har en gynnsam status.
● 1 300 arter hotas av igenväxt på eller för hårt nyttjande av naturbetesmarker. Mindre än fem procent av naturbetesmarkerna finns kvar jämfört med under mitten av 1800-talet.
● Det finns certifiering för naturbeteskött i Sverige och miljöstöd för skötsel av naturbetesmarker.
● 15 miljoner kronor har reserverats i nationella bidrag år 2024 för att restaurera naturbetesmarker och ängar. Naturvårdsverket har äskat ytterligare 120 miljoner årligen för 2025-2027.
● Efter restaureringen behöver EU:s jordbruksstöd vara tillräckligt stort för att upprätthålla naturbetesmarker, enligt Naturvårdsverket.
Källa: WWF, Naturvårdsverket
Läs mer:
EU-lag för att rädda förstörd natur godkänns – mot Sveriges vilja
Så bedrev ministern övertalningskampanj för att stoppa lagen om att rädda förstörd natur
Astrid Lindgren-lagen kan rivas upp – kornas grönbete står på spel