Det var på hösten 1066 som Vilhelm av Normandie och hans krigare seglade över kanalen, steg i land och erövrade hela England. Resten är, som man brukar säga, historia.
Ett tiotal år efter invasionen lät biskop Odo av Bayeux, halvbror till Vilhelm Erövraren, som han kom att kallas, beställa en lång bonad för att minnas den anmärkningsvärda händelsen. En 70 meter lång linneremsa broderad med garn i olika färger som visar förberedelserna, den dramatiska överfarten samt det efterföljande slaget vid Hastings. En batalj där normanderna gick segrande ur striden efter att, som traditionen säger, ha skjutit en pil rakt genom den anglosaxiske kungen Harald Godwinssons öga.
På den långa tapeten syns inte bara båtar, hästar och soldater, utan också ett antal könsorgan. Hittills har historikerna räknat till 93 broderade penisar av vilka en övervägande majoritet tillhör hästar. Nu tror sig den brittiske historikern Christopher Monk, även kallad The Medieval Monk (den medeltida munken), ha hittat ännu en, skriver The Guardian. På ett ställe i nederkanten av det stora tygstycket syns nämligen en springande man med något misstänkt som sticker fram under tunikan.
Monk är övertygad om att det är en penis. George Garnett, professor i medeltida historia vid University of Oxford, är mer tveksam och nyligen drabbade de båda akademikerna samman i BBC-podcasten History Extra.
Kontroversen kan tyckas barnslig, konstaterade Garnett, men till syvende och sist handlar det om att förstå den medeltida hjärnan.
– Hela poängen med att studera historia är att förstå hur man tänkte i det förgångna. Människorna på medeltiden var inte förråade, osofistikerade eller dumma. Snarare tvärtom, säger Garnett som för sex år sedan beräknade antalet könsorgan på Bayeux-tapeten, som den kallas, till 93. 88 av dem tillhör hästar, medan resten är broderade på människor.
Hur människor och djur avbildas på tapeten är en viktig pusselbit, menar han, till att förstå den medeltida tankevärlden – och storleken hade betydelse. På tapeten är nämligen de båda huvudpersonernas hingstar och deras respektive könsorgan betydligt större än alla andras. Störst av dem allas är, så klart, Vilhelm Erövrarens.
– Det är ingen slump, säger George Garnett som tror att verkets okända formgivare var en en mycket välutbildad person med djupa insikter i det dåtida bildspråket.
Läs mer:
Därför var de norska vikingarna så brutala
Den brutala bronsåldern: ”De slaktades och styckades som djur”