Artificiell intelligens i den form som ligger bakom Chat GPT kommer att revolutionera våra liv, vända upp och ned på arbetsmarknaden och fungera som dunderhonung i ekonomin.
Eller? Kommer den verkligen det?
Vi är snart två år in i den globala AI-mani som utlöstes när Chat GPT nästan över en natt nådde hundratals miljoner storögda användare.
Nu stirrar jag på min egen användarhistorik i mjukvaran. Med undantag för enstaka lyckträffar är det faktiskt mest en förteckning över besvikelser och irritationer (som jag inte ska tråka ut någon med).
Jag vet inte om jag vågar säga att kejsaren är spritt språngande naken. Men visar han inte lite väl mycket hud?
Den senaste tiden har den känslan förstärkts av ett växande antal kritiska röster.
En av dem är Daron Acemoglu, världens kanske mest produktiva och ansedda ekonomiprofessor. I en ny uppsats har han gjort en samhällsekonomisk kalkyl med stöd i det vi faktiskt vet om tekniken i dag och framstegen som görs.
Resultaten, för att beskriva dem kortfattat: vilken flopp.
Enligt Acemoglus beräkningar kommer generativ AI – på sin höjd – att öka vår ekonomiska produktivitet med sammanlagt 0,66 procent under de kommande tio åren. Bidraget till den ekonomiska tillväxten kan bli någon promille per år.
Visst, det är mer än ingenting. På vissa områden kan effekterna bli stora. Men den makroekonomiska betydelsen av generativ AI börjar mer likna en kopp blåbärssoppa än dunderhonung.
Den nyttan måste dessutom ställas mot de svindlande resurser som både företag och stater nu öser ner i tekniken.
Jim Covello, aktiechef på investmentbanken Goldman Sachs, hävdar att kommande års investeringar i system och infrastruktur kring generativ AI summerar till motsvarande tio tusen miljarder kronor.
Ja, AI är en fruktansvärt dyr teknik. Och problemet, säger Covello, är att det fortfarande saknas ett enda handfast exempel på något verkligt omdanande användningsområde.
Summorna som satsas på AI närmar sig nu samma storleksordning som investeras i elektrifieringen av världens transportsystem. Men vad löser generativ AI för problem som står i proportion till det?
Det handlar dessutom inte bara om pengar. En generation av begåvade ingenjörer och forskare dras nu mot AI i stället för andra fält. Ofta uppmuntras de av politiker. När vår svenska regering nyligen beskrev sina nya forskningssatsningar handlade det om AI och kvantdatorer, inte grön teknik.
Och apropå det slukar AI inte bara pengar och hjärnceller utan även energi. Utbyggnaden av datacenter i enbart USA väntas inom kommande år kräva mer el än hela kapaciteten i ett land som Sverige.
Det är klart att det finns en massa möjligheter med generativ AI. Men det är tur att den värsta hajpen nu börjar slå av och utrymmet för kritiska röster ökar.
Fram till nu har många av ambitionerna varit allt för grandiosa och, som Daron Acemoglu påpekar, för ensidigt inriktade på att ersätta snarare än att hjälpa människor.
Läs mer: Fler krönikor av Carl Johan von Seth
