2024 var året då Northvolt skulle börsnoteras som den nya gröna batterisuccén, med massiv produktion i spjutspetsfabriken i Skellefteå och ett expansivt industriellt imperium på flera kontinenter.
Så blev det inte.
I stället har allt gått snett. Företagsledningen missbedömde något alldeles fatalt hur svårt det skulle bli att få igång verksamheten. Försäljningen uteblev och det grandiosa finansiella upplägget – riggat för snabb framgång – bildade en snara kring halsen på Northvolt och grundaren Peter Carlsson.
Han tog sig aldrig ur strypgreppet. Trots massvarsel, nödbromsade expansionsplaner och febrila förhandlingar med finansiärerna ställdes han och bolaget inför ett vägskäl.
Konkurs eller rekonstruktion.
Nu ansöker en svårt stukad batteritillverkare om företagsrekonstruktion i en domstol i Texas. På en presskonferens på fredagen försökte Peter Carlsson, märkbart skakad, förklara varför han samtidigt kliver ner som vd.
Det är lätt att se det stora misslyckandet.
Northvolts ledning har marknadsfört sitt projekt med nästan messianska anspråk. De har tagit enorma risker och utställt fantastiska löften. Mångmiljardbeloppen de har tagit in i företaget – en hel del från svenska pensionssparare – löper stor risk att nu gå upp i rök.
Även om bolaget överlever är det många leverantörer i norra Sverige som kanske inte gör det.
Det går samtidigt att se möjligheterna.
En rekonstruerat Northvolt hamnar i gott sällskap i svensk industrihistoria. Många stora framgångar har rekonstruerats minst en gång. Sandvik och Atlas Copco, för att nämna två exempel.
Northvolt har samtidigt haft ett problem som blivit särskilt bekymmersamt i den svenska verksamheten: en alltför tung ryggsäck av investeringskostnader, betalade med kommersiella lån.
Övriga världen ger nämligen sina batteritillverkare stora statliga stöd. Det gäller inte minst Kina men även andra västerländska länder. Inte Sverige. Summorna skattepengar som satsats i Northvolts verksamheter i Västerås och Skellefteå är försumbara. Det har skapat ett långsiktigt konkurrensproblem för bolaget.
Men en framgångsrik företagsrekonstruktion syftar just till att bli av med lån. Och följden blir alltid att befintliga ägare förlorar stora belopp.
Resultatet kan i praktiken bli att banker och utländska ägare – främst Volkswagen och Goldman Sachs – får stå för det mångmiljardstöd till Northvolt som svenska skattebetalare sluppit undan. Kanske krävs en sanering i domstolen i Texas för att ett svenskt företag ska ha en ärlig chans på den globala marknaden.
Där är vi ändå inte än. Rekonstruktionsprocessen är osäker. Den tillfälliga finansieringen som sägs finnas ser inte alldeles glasklar ut. Och tidsplanen är tajt.
Dessutom måste det fortfarande till att ägare kliver in med engagemang och pengar i slutet av processen. Konkurs fortsätter att vara en risk.
Och även om Northvolt klarar rekonstruktionen försvinner inte alla problem för det. Det är illavarslande att företaget – trots jätteansträngningar sedan sommaren – fortfarande inte ligger i närheten av sina produktionsmål. Risker kring företagets tillverkningsförmåga, försäljning och batteriteknik kommer att finnas kvar.
Det är en smal väg mot överlevnad och framgång som ligger framför svensk batteriindustri.
Men med ett omstartat, mer ödmjukt Northvolt finns den ändå där.