Jag hade fel. Förlåt.
Jag trodde att ett snabbt stigande ekonomiskt humör, fallande inflation, breda löneökningar, sänkta räntor och rekordstor skatteåterbäring skulle mana fram en vändning i den dova svenska konjunkturen i våras.
Men nej. Inte ens Taylor Swifts tre megaspelningar i Stockholm hjälpte. Helt färska siffror från Statistikmyndigheten motbevisar nu den spaningen.
Läs mer: Carl Johan von Seth: När vänder svensk ekonomi? På kvällen den 17 maj
Under månaderna april–juni krympte i stället svensk ekonomi. Igen. Delvis var det för att hushållen – igen – minskade sin konsumtion, enligt statistiken.
Lyckligtvis är det inte så illa att människor fortsätter att få det tuffare. Tvärtom. De inflationsjusterade disponibla inkomsterna började faktiska att stiga i våras. Siffran blev den högsta på över två år. Den kärvaste privatekonomiska perioden i Sverige sedan 1990-talskrisen håller verkligen på att ta slut.
Samtidigt noterar SCB nu en skarp vändning i räntebördan. Det är en stor sak. Runt hälften av svenskarna har bolån. En snabb fördubbling av räntenivån och mer därtill har inneburit att låntagarnas konton har tömts på hundratals miljarder kronor. Sannolikt den mest dramatiska omfördelningen av inkomster på en generation.
Nu börjar det skapas lite luft i budgeten igen. Och människor har fortsatt att känna sig lättare till mods. Statliga Konjunkturinstitutets konfidensindikator har pekat brant uppåt sedan ett år tillbaka. Det är viktigt eftersom konsumtionen trots allt genererar ungefär hälften av inkomsterna i vår ekonomi.
Men konsumerar gör vi alltså inte. I stället stiger sparandet snabbt, nästan mot de höga nivåer som sågs under covidisoleringen 2020. Konjunkturinstitutets siffror – också de nya på torsdagen – bekräftar en galopperande lust att proppa spargrisen full.
De senaste åren har svensk ekonomi genomgått först en pandemikris och sedan en kostnadschock, med skenande räntor och fallande bostadspriser.
Återhämtningen efter den första krisen blev rapp. Människor hade uppdämda behov och kände lättnad och livslust efter pandemin.
Det är inte bara jag som har inbillat mig att även kostnadskrisen kan följas av ett relativt snabbt uppsving. Riksbanken har varnat för ketchupeffekt. Men psykologin är annorlunda nu. Snarare än uppdämda behov tycks det råda efterklok behärskning i svensk ekonomi.
Hur länge mentaliteten sitter i – och hur mycket den kan störa återhämtningen – får andra göra prognoser om den här gången.
Läs mer: Fler krönikor av Carl Johan von Seth
