Spelar Kinas president Xi Jinping ett parti poker med ett ynkligt par i tvåor på hand?
Det är så USA:s finansminister Scott Bessent har beskrivit det högriskspel som just nu pågår mellan världens två största ekonomier.
Men den senaste veckans signaler bekräftar i själva verket motsatsen. Det är USA som har blivit sårbart.
Hittills är det Donald Trump – inte Xi – som i brist på gensvar från motparten har börjat köpslå med sig själv. Det var han som införde 145 procent extra importtullar mot Kina. Kort därefter förhandlade Trump fram en rad undantag från de egna reglerna.
I ett nytt utspel i veckan sa han att alla tullar snart är ”mycket lägre”. Finansminister Bessent beskriver läget som ohållbart.
Från Peking sägs samtidigt inte mycket alls.
Det går att peka på ganska många svagheter i det amerikanska spelet, och man kan börja med själva premissen i Trumps handelskrig. Det är att Kina har mest att förlora eftersom USA köper mer grejer från Kina än tvärtom.
Visst stämmer det att USA en stor och viktig marknad för exportmonstret Kina. Men det går förstås att vända på perspektivet. Är det inte amerikanska konsumenter och företag som behöver kinesiska varor? I många fall är Kina en oumbärlig leverantör för USA, medan USA är en i mängden av kunder på världsmarknaden för Kina. Knappt 14 procent av Kinas export går till USA.
Det har dessutom varit en långsiktig strategi från Kina att bli just omistligt inom viktiga områden. Kinesiska bolag har monopolliknande kontroll inte minst över de berömda jordartsmetallerna som används inom avancerad teknik.
Fråga Elon Musk. Nu drabbas hans Tesla av kinesiska exportrestriktioner på magnetmaterial.
Även inom viss läkemedelsproduktion och försvarsmateriel har Kina skaffat sig oroande makt. USA står utan egen produktion inom en lång rad både strategiska och vardagliga produkter.
Sedan har vi de finansiella dimensionerna i utbytet mellan de två länderna.
Om man hårdrar det hela skickar Kina prylar till USA i utbyte mot dollar, som Kina i sin tur placerar i amerikanska statsobligationer. Kina är med andra ord långivare till den amerikanska staten. Enligt officiell statistik äger landet uppemot 800 miljarder dollar i amerikanska statsobligationer. Förmodligen är den verkliga summan högre än så.
Det är en pikant komplikation. De senaste veckornas oro på den amerikanska obligationsmarknaden har fått räntorna i USA att stiga. I teorin skulle Kina kunna utnyttja det sårbara läget, dumpa amerikanska statsobligationer och förstärka ränteuppgången. Den risken ska samtidigt inte överdrivas.
Det allra största problemet för USA är nämligen inte att Kina har ekonomisk vapen att sätta in i konflikten. Bekymret är i stället att USA:s egen ammunition träffar så hårt i köttet på amerikansk ekonomi.
Oförutsägbarhet och excesser ingår i Donald Trumps sätt att gå tillväga som politiker. Tanken (om den finns) sägs vara att få motståndarna ur balans och rubba gränserna för det förväntade.
Enligt de som håller räkningen har det fattats nästan hundra olika beslut i handelspolitiken sedan Trump tillträdde.
Osäkerheten är därför total även i amerikansk ekonomi. Det går inte att kollra bort hela världen med galna utspel och tro att de egna företagen, konsumenterna och investerarna ska hålla modet uppe.
I stället sjunker stämningen bland amerikanska hushåll snabbt. Inflationsförväntningarna har skjutit i höjden.
Att höja USA:s importtullar till de högsta nivåerna på över hundra år räcker för att skapa en hel del turbulens. Men det krävs förmodligen att man gör det så gränslöst och tanklöst som Donald Trump har gjort för att ställa USA:s ekonomi på randen till en riktig lågkonjunktur.
När Internationella valutafondens ekonomer i veckan presenterade nya ekonomiska prognossiffror var det USA:s tillväxt som skrevs ner rejält.
De är ändå optimistiska. Många privata prognosmakare tror på en betydligt våldsammare inbromsning i amerikansk ekonomi i år.
En sådan sak undgår inte amerikanska väljare. Och än så länge har Trump ingen annan att skylla på. Det läget ger honom en svag hand, bara dold i en billig bluff.
Läs mer:
USA hintar om nedtrappning i handelskriget: Ohållbart
Torbjörn Petersson: Xi Jinping kommer inte ringa Trump
