Elisabeth Svantesson (M) har en hypotes. När finansministern nu lägger fram mandatperiodens sista budget heter det att ”inhemsk efterfrågan är nyckeln till ekonomisk återhämtning”.
I klartext: det är upp till hushållen. Svenskarna behöver börja spendera igen och sätta punkt för denna klistersega lågkonjunktur.
Med det argumentet sänker regeringen nu skatterna med över 50 miljarder. Under valåret 2026 förs en kraftig stimulanspolitik, i praktiken i nivå med pandemin. Budgetunderskottet går till historien.
Så hur illa ställt är det egentligen med det svenska hushållskollektivet? Nu kommer generös hjälp och uppmuntran från staten. Räcker det för att vi ska bli vårt gamla jag, efter år av kriser och kostnadschocker?
Köpkraften slukades av inflationschocken
Fallet i reallöner som svenskarna nyss har upplevt är det kraftigaste åtminstone sedan Tage Erlander styrde landet. Mer än en tiondel av lönernas köpkraft slukades av inflationen 2022–2023.
Att inflationen nu har sjunkit kraftigt är tyvärr inte samma sak som att läget har återställts. Löneökningarna har varit blygsamma. Hittills har mindre än hälften av reallönetappet återställts.
Men hushållens inkomster och levnadsstandard beror inte bara lönenivån. Skatter, bidrag, pensioner och kapitalinkomster avgör också det som kallas den disponibla inkomsten. De faktorerna har delvis vägt upp urholkningen av lönerna.
Enligt statliga Konjunkturinstitutets beräkningar återställs de reala disponibla inkomsterna faktiskt i år.
Sparandet har ökat och lånen minskat
Parallellt med att svenskarnas privatekonomi långsamt läks pågår en form av luthersk väckelse i det tysta. Tendensen började under pandemin och förstärktes efter räntechocken. Under tiden har svenskarnas beteende kring sparande och lån skiftat ordentligt.
Nu går hushållens sparande visserligen att mäta på många sätt. Men en indikator som Statistiska centralbyrån räknar fram visar två saker samtidigt. För det första hur mycket av hushållens pengar som stoppas in i vanligt sparande – på banken, börsen, fonder. För det andra hur mycket lånade pengar som kommer in på hushållens konton. Måttet ger ett slags aktuell balans mellan Spara och Slösa.
Under de två decennierna som gick mellan millennieskiftet och pandemin vann oftast Slösa med liten marginal. Nu dominerar Spara i stället totalt, enligt detta mått.
Svenskarna har slutat låna, och sparar mer. De senaste två åren handlar det om en förskjutning i storleksordningen 250 miljarder kronor per år.
Säkert finns det flera orsaker bakom denna snabba förändring. En har definitivt att göra med räntechocken. Aptiten på lån har rasat. Och det är nog inte bara tillfälligt. Högre levnadskostnader och lägre bostadsvärden har också skapat behov av att stärka upp hushållskassan. Lägg till det en skrämmande omvärld, med krig i Europa och kaotisk politik i USA. Rädslan för återkommande inflation finns nog också i bakhuvudet. Inte så konstigt att människor blir mer försiktiga.
Osäkerhet och pessimism har sänkt konsumtionen
Känslan av olust speglas också med starka konturer i Konjunkturinstitutets barometerkurvor. De senaste fem åren har svängningarna varit extrema.
Om man ser till vad hushållen tror om sin egen ekonomi ett år framåt är pessimismen fortfarande skarp. Stämningen är sämre än den var under finanskrisen 2008, med stora börsras och en våg av varsel i svensk ekonomi.
Kortfattat har vi blivit fattigare, räddare och sparsammare de senaste fem åren.
Det är vad som ligger bakom den stagnerade privatkonsumtionen i landet. Eftersom konsumtionen står för halva Sveriges ekonomi är det också en avgörande förklaring till att tillväxten har stått still och arbetslösheten stigit i flera år.
Det finns många små indikationer på en vändning. Just nu stiger inkomster, stämningsläge, konsumtion och kredittillväxt försiktigt. Antalet betalningsförelägganden hos Kronofogden sjunker. Det är goda nyheter.
Man kan se regeringens aggressiva underskottspolitik som ett sätt för staten att låna konsumtionsutrymme i ett läge då hushållen själva inte vågar.
Det är klassisk konjunkturpolitik. Men på många sätt liknar läget också en klassisk lågkonjunkturspiral.
Osäkerheten ligger i hur långt den här vändningen bär. Och hur mycket effekt regeringens stimulanser ger. Det kommer snart visa sig hur djupa spår de senaste åren chocker har satt.
Läs mer:
Carl Johan von Seth: Ett nytt gap i svensk ekonomi har öppnat sig inför valet
Mer över i plånboken efter flera skattesänkningar
















