Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Visst måste size zero-trenden gälla även gravida? För man kan ju inte visa upp havande kvinnor som faktiskt ser ut att vänta barn – med viktuppgång och allt? Det verkar vara H&M:s nya linje, åtminstone om man ska gå efter klädkedjans senaste modereklam för gravida och ammande. Höstens mammakläder visas upp av idel magra modeller med en knappt skönjbar liten kula, ofta med en livstrött och uppgiven look.
Det här är också något som den gravida opinionsbildaren och juristen Hanna Bergwall reagerat på i sin Instagramkanal, där hon repostar reklambilderna från det globala modeföretaget:
”Ozempicestetiken gör inget undantag för gravida med andra ord. Inte en enda (!) bild kunde jag identifiera mig i. Och då är jag ändå normiesmal.”, skriver Hanna Bergwall, som tidigare kämpat med en ätstörning, men som i dag är frisk.
Det är lätt att konstatera att den här typen av reklam känns mossig, precis som Sydney Sweeneys omdiskuterade nakenposering för ett bettingföretag. Om Sweeneybilderna tycks längta tillbaka till 80-talets ”sälja grej med tjej”-sexism, trånar H&M-annonserna efter 90-talets ”heroin chic”. Men det obehagliga är att den sistnämnda också är potentiellt farlig med sitt normaliserande av magra mammor.
När Nyheter 24:s Bloggbevakning tar upp H&M-reklamen och Hanna Bergwalls inlägg hittar jag ett antal oroande vittnesmål från gravida kvinnor i kommentarsfältet:
”Jag känner en jättehets att magen ska va så liten som möjligt. Var den känslan kommer ifrån kan jag inte svara på för det är ingen som kommenterat det vad jag minns.”
”Jag är gravid och går in i vecka 24 imorgon och magen har börjat växa och jag känner absolut någon sorts press på att inte bli för stor. Helt sjukt ju! Gått upp 5 kg och undrar ibland om min mage är ’normalstor’ eller inte.”
”Jag är gravid, bara i vecka 15 men jag tycker själv att det är jobbigt med kroppen och magen som förändras utan att man har kontroll. Min andra graviditet och känner mig mer gravid och mycket större nu än med min första och det ger mig smått panik.”
Jag hoppas verkligen att kvinnorna i kommentarsfältet har tillgång till vettiga barnmorskor
Det ska fan vara ung och gravid under ozempic-eran. Inte någon gång under mina tre graviditeter bekymrade jag mig över att magen (det vill säga bebisen) var ”för stor”, eller att min kropp förändrades. Bilder på min gravidmage visades aldrig på sociala medier och behövde därmed inte jämföras med någon annans. Jag åt pannkakor, pasta och chokladkakor eller vad det nu var jag var sugen på. Det enda jag tyckte jag behövde bekymra mig om var i fall bebisen växte och mådde bra. I övrigt såg jag graviditeten som en paus från det kvinnliga heltidsjobbet att se sig själv utifrån, kroppens arbete med att producera ett nytt liv var nog, tänkte jag. Vilken otrolig lyx, inser jag nu.
Jag hoppas verkligen att kvinnorna i kommentarsfältet har tillgång till vettiga barnmorskor som berättar om problemet med att vara för smal och gå upp för lite i vikt under graviditeten, vilka risker det kan innebära för både mamman och bebisen. Men frågan är hur mycket det hjälper när man är omgiven av en smalhetsande samtid med influerare som tävlar i revbensskryt och reklambilder som hyllar anorektiska ideal?
När jag och min kollega Towe Boström nyligen undersökte hur mycket av pro-anorektisk estetik svenska modeföretag använde sig av i sin reklam, visade det sig att nära var femte bild från H&M hade såna inslag.
”Vi välkomnar alla konstruktiva inspel och förslag som på olika sätt kan hjälpa oss att säkerställa att vi inte använder ett bildmaterial som exempelvis kan uppfattas som ohälsosamt”, skrev då H&M:s pressavdelning i ett mejl.
Varsågod, H&M, Hanna Bergwall har just gjort ett sånt inspel. Hoppas ni tar det på allvar.
Läs fler krönikor och andra texter av Catia Hultquist, till exempel: Hjälp, min son har förvandlats till en italiensk farmor